Jag var tillsammans med en flicka i lite mer än 1,5 år, det förhållandet tog slut för 2 månader sedan och nu behöver jag hjälp för att tolka olika saker och att kunna gå vidare med mitt liv.
Jag har det inte så lätt i mitt liv just nu då jag har haft familje-relaterade problem, är arbetslös, har sömnproblem och har troligtvis även fått någon konstig sjukdom som jag inte uppsökt läkare för än. Så all energi jag lägger på någonting känns som att jag lägger det dubbla.
Men tillbaka till det som detta skulle handla om, mitt ex gjorde alltså slut på vårt förhållande för ungefär 2 månader sedan. Jag har försökt att verka positiv på facebook (det är ända stället hon ser mig nu, om hon inte kollar mina andra konton på nätet).
Hon kom hem med min kamera som hon skulle låna av mig, ett halsband som jag givit henne som present och ett sönderrivet brev när jag efter 3 veckor tystnad om vad som gjorde att hon ville avbryta förhållandet tog bort henne på facebook. I telefonen när hon berättade att hon skulle lämna det så bad hon mig dra åt helvete utan att jag fick en chans att tala.
Precis på månadsdagen av vårt singelliv så la hon upp ett inlägg i sin blogg där hon visade en massa bilder på sitt rum, välstädat och snyggt. Hon hade då berättat via statusuppdateringar att allt från mig var borta, "ingenting från det äckliga svinet finns kvar, nu är du ute ur mitt liv". På bilderna ser man dock klart och tydligt en del grejor som jag har givit henne som sitter fint uppställda på välplacerade ställen så man ser dom.
2 dagar senare så ser jag på hennes blogg en bild på henne där hon har ett hjärta inritat på armen.
Dagen efter denna så kommer hon hem till mig "oanmäld" (hon hade skrivit till en äldre kompis till min familj och rådfrågat, så hade han sagt till mig att hon skulle dyka upp) och vi sätter oss och pratar i sammanlaggt lite mer än 6 timmar om lite allt möjligt. Hon sa att hon tyckte om när jag tar på henne och hon saknar det vi hade förut. Men att hon inte ville kämpa för att få det som det var förut. När jag sitter själv hemma igen och går in på facebook så schansar jag med att slänga iväg en vänförfrågan till henne, 2 minuter senare accepterar hon den.
Vi pratar rätt så mycket över chatten och så då. Så jag tyckte det kändes helt ok mellan oss tills hon frågade mig vem jag var ute med en dag. Sedan när jag skriver mitt nya telefonnummer till henne så svarar hon bara med "okej"... jag frågar om det var dumt att skriva det till henne om hon kanske inte ville ha det och då svarar hon med att fråga mig över chatten på facebook om jag har ny tjej. Efter det så dröjer det ett par dagar innan hon frågar vem som var hemma hos mig, då svarar inte jag vem det är varpå hon säger att det måste vara en tjej, hon gissar på två tjejer, säger att hon bara var nyfiken innan hon säger lycka till. Allt det utan att jag hunnit skriva en rad. När jag frågar om hon har fler frågor så säger hon att hon har det men dom tänker hon inte säga rakt ut till mig. Nu har vi inte pratat eller skrivt sammanhängande med varandra på 2 veckor ungefär.
Jag hade fram till igår hennes både blogg och facebook blockerad i mitt antivirus-program för att inte ramla in på dom sidorna och falla ner i tankarna igen. Igår gjorde jag alltså det dumma valet och tog bort det. Hittade då på både facebook & Bloggen länkar till låtar som jag säkerligen feltolkar, men ur texterna framkommer:
Att hon är besatt av någon
Hon vill inte att personen ska låta henne försvinna...
Kärleken håller på att ta slut men att hon inte vill det
Hon vet att det är dags att låta den andre/känslorna/förhållandet andas
Dessutom så hade hon gjort en bild i söndags i ett blogginlägg som handlade om natten, att hon inte kunde sova utan låg och tänkte på någon person.
I Fredags hade hon då ”råkat” ta bort mig som vän från facebook och la till mig igen blixtersnabbt samtidigt som hon skickade ett PM. Jag accepterade förfrågan men har inte svarat hennes PM.
Jag vet som sagt inte hur jag ska tolka allt detta… jag har inte så lätt att tänka just nu alls utan är en för tillfället väldigt ensam person så då kommer ju alla tankar upp. Har man tänkt på en grej ett tag så vrider man och vänder på det och får det aldrig att verka vettigt. Eller så får man fram en massa vettiga versioner som man inte vet vilken version som är real.
Jag har det inte så lätt i mitt liv just nu då jag har haft familje-relaterade problem, är arbetslös, har sömnproblem och har troligtvis även fått någon konstig sjukdom som jag inte uppsökt läkare för än. Så all energi jag lägger på någonting känns som att jag lägger det dubbla.
Men tillbaka till det som detta skulle handla om, mitt ex gjorde alltså slut på vårt förhållande för ungefär 2 månader sedan. Jag har försökt att verka positiv på facebook (det är ända stället hon ser mig nu, om hon inte kollar mina andra konton på nätet).
Hon kom hem med min kamera som hon skulle låna av mig, ett halsband som jag givit henne som present och ett sönderrivet brev när jag efter 3 veckor tystnad om vad som gjorde att hon ville avbryta förhållandet tog bort henne på facebook. I telefonen när hon berättade att hon skulle lämna det så bad hon mig dra åt helvete utan att jag fick en chans att tala.
Precis på månadsdagen av vårt singelliv så la hon upp ett inlägg i sin blogg där hon visade en massa bilder på sitt rum, välstädat och snyggt. Hon hade då berättat via statusuppdateringar att allt från mig var borta, "ingenting från det äckliga svinet finns kvar, nu är du ute ur mitt liv". På bilderna ser man dock klart och tydligt en del grejor som jag har givit henne som sitter fint uppställda på välplacerade ställen så man ser dom.
2 dagar senare så ser jag på hennes blogg en bild på henne där hon har ett hjärta inritat på armen.
Dagen efter denna så kommer hon hem till mig "oanmäld" (hon hade skrivit till en äldre kompis till min familj och rådfrågat, så hade han sagt till mig att hon skulle dyka upp) och vi sätter oss och pratar i sammanlaggt lite mer än 6 timmar om lite allt möjligt. Hon sa att hon tyckte om när jag tar på henne och hon saknar det vi hade förut. Men att hon inte ville kämpa för att få det som det var förut. När jag sitter själv hemma igen och går in på facebook så schansar jag med att slänga iväg en vänförfrågan till henne, 2 minuter senare accepterar hon den.
Vi pratar rätt så mycket över chatten och så då. Så jag tyckte det kändes helt ok mellan oss tills hon frågade mig vem jag var ute med en dag. Sedan när jag skriver mitt nya telefonnummer till henne så svarar hon bara med "okej"... jag frågar om det var dumt att skriva det till henne om hon kanske inte ville ha det och då svarar hon med att fråga mig över chatten på facebook om jag har ny tjej. Efter det så dröjer det ett par dagar innan hon frågar vem som var hemma hos mig, då svarar inte jag vem det är varpå hon säger att det måste vara en tjej, hon gissar på två tjejer, säger att hon bara var nyfiken innan hon säger lycka till. Allt det utan att jag hunnit skriva en rad. När jag frågar om hon har fler frågor så säger hon att hon har det men dom tänker hon inte säga rakt ut till mig. Nu har vi inte pratat eller skrivt sammanhängande med varandra på 2 veckor ungefär.
Jag hade fram till igår hennes både blogg och facebook blockerad i mitt antivirus-program för att inte ramla in på dom sidorna och falla ner i tankarna igen. Igår gjorde jag alltså det dumma valet och tog bort det. Hittade då på både facebook & Bloggen länkar till låtar som jag säkerligen feltolkar, men ur texterna framkommer:
Att hon är besatt av någon
Hon vill inte att personen ska låta henne försvinna...
Kärleken håller på att ta slut men att hon inte vill det
Hon vet att det är dags att låta den andre/känslorna/förhållandet andas
Dessutom så hade hon gjort en bild i söndags i ett blogginlägg som handlade om natten, att hon inte kunde sova utan låg och tänkte på någon person.
I Fredags hade hon då ”råkat” ta bort mig som vän från facebook och la till mig igen blixtersnabbt samtidigt som hon skickade ett PM. Jag accepterade förfrågan men har inte svarat hennes PM.
Jag vet som sagt inte hur jag ska tolka allt detta… jag har inte så lätt att tänka just nu alls utan är en för tillfället väldigt ensam person så då kommer ju alla tankar upp. Har man tänkt på en grej ett tag så vrider man och vänder på det och får det aldrig att verka vettigt. Eller så får man fram en massa vettiga versioner som man inte vet vilken version som är real.
) och även för att jag inte hittade på något med henne mer än sitta hemma och kolla på film, ut och ta en bit mat, dra till stan kolla på bio och sådana grejor. Men det var faktiskt hon som knappt ville göra de där sakerna som jag föreslog.