Många svenskar tål inte beröm?

Jag vill absolut inte göra någon arg, och ni kan gärna motbevisa att jag har fel. Jag vet inte ens om jag har rätt, och jag generaliserar inte.

Men det är en sak jag har upptäckt med vissa eller jag vet inte, många? svenskar.

Så fort man hyllar dessa eller pratar om det positivt blir dom osäkra och i många fall väldigt hatiska.


Det har hänt i detta forum. Jag har sagt till en svensk att denne är en stark man och ska vara stolt över sig etc och han börjar från att gå i civiliserat ton till att börja vara den värsta rasisten som kan finnas.

Och det är också så IRL. Ger jag beröm till en neger blir han superglad, men svensken känner sig osäker och det ser ut som att han börjar få panikattacker.

Och det brukar också hända att dom inte visar några känslor när man berömmer dom, även om det är svenskar som berömmer.

Men jag kan inte generalisera alla, det var en MC snubbe som stoppa in pengar i en maskin och burken fastnade halvvägs så han tog sats och gav den en tackling så burken kom ner. Jag gav denne man beröm och han gjore en high five och drog iväg.

Är det bara jag som upptäckt detta?

(Får be om ursäkt om det är fel forumsdel!)

Många är väl inte vana att få beröm, och därför inte vet om det är sarkastiskt menat från din sida. Jag tycker att man många gånger måste "lära sig" att kunna ta emot beröm på ett bra sätt, likaså lära sig att ge dem. Jag tycker att ju mer isolerade svenskarna och deras sociala grupper blir, desto mindre ber benägenheten att komplimera. Så, jag tror att det har med individens självsäkerhet när det kommer att kunna ta emot och ge beröm.

Hmmmmm kanske det. Ju mer isolerad man är från världen desto mer arg blir man om man får beröm.

Det är många svenskar som spelar WoW i alla åldrar, så det kan nog vara därför många unga bland annat beter sig så här.

Jag skulle inte vilja att någon random person kom fram till mig på stan och gav mig beröm när jag gjort något.

Jag känner igen mig lite trots att jag inte är helsvensk. Dock så är det snarare att jag inte tycker att jag ska ha beröm för något jag förväntas göra eller förväntar mig själv att klara av. Lite som att jag ska ha beröm för att jag inte sitter i fängelse.

Som svensk man som inte är särskilt förtjust i att få komplimanger kan jag säga att det ligger mycket i hur man säger den. En diskret kommentar som syftar på att ge mig beröm för någonting blir jag mycket positiv över om jag får. En annan sak är det om någon abrupt, rakt ut, börjar berömma en. Iaf jag klassificerar en sådan komplimang som dold kritik eller som att personen aldrig skulle kunna ha sett mig göra det han eller hon nu såg mig göra.
Om man går ut förstarkt kan det helt enkelt tolkas som att man sympatiserar med personen istället för att helt enkelt vilja berömma honom eller henne.

Bra gjort säger man till hundar.

Ja jag kan förstå att det finns vissa som inte vill ha helt random berömm, och sådant brukar inte heller hända.

Jag pratar om beröm som man fått när man gjort något riktigt bra. Jag har fått beröm en gång av en gammal kvinna för att jag ställt upp en vägskylt som hade ramlat ner typ.

Men om vi tar detta fenomen: Ni ska göra grupparbete, ni har glömt bort något viktigt och en snubbe kommer på det och är uppe hela natten för att göra det. När man ger denne beröm för att han orkat sitta uppe hela natten så blir han deprimerad.

Eller om vi tar någon som ska installera något som man köpt hemma, och man säger till att han gjorde ett bra och snabbt jobb, varför blir denne deprimerad och osäker? Något liknande hände mig en gång. Jag hade mycket problem med datoren, lämnade in den och han ringde en halvtimme efter och berättade allt han gjorde med datorn. Jag blev förvånad och sa att han jobbat bra, och han blev deppad på något sätt. Denna fenomen brukar inte vara hos svarta, som blir så glada när man ger dom berömm. Jag förstår inte.

Nää, du måste umgås med konstiga personer, thats all.

Om du nu berömmer personer helt random på gatan för dom gjort något bra, förstår man dom ju lite, är väl inte vana vid att folk säger att dom gjort något bra. (edit: helt random alltså)

Är du säker på att det inte är fler? Du är väl svensk, va? Tänk lite efter.

Jag har sett detta fenomen många gånger.

Och nu försöker jag inte trycka ner er ras, för jag vet att bl a svenskar blir lättare nöjda än mitt folk(turkiska rasen) bland annat.

Jag tror det har med kristna ideal att göra. De flesta svenskar står bakom de kristna idealen även fastän man inte säger sig vara kristen. Det är en del av det beteendet som gått i arv i generationers generationer.

Jag tror att det beror på kyrkans forna roll i Sverige. Sverige hade ett väldigt intimt förhållande mellan stat, kyrka, medborgare. Prästen var som en del av hushållet och kom hem på husförhör åtminstone en gång/år i hundratals år. Detta måste ha påverkat människors beteenden väldigt mycket och beteenden överförs sedan från förälder till barn.

om någon ger mig beröm tolkar jag det som att den personen försöker sätta sig på mig och menar att han befinner sig över mig och kan säga vad jag gör bra eller dåligt.

det är mest det det handlar om på arbetsplatser och ställen när folk berömmer varandra, person 1 berömmer person 2 så person 3 ska höra det i bakgrunden - och tolkar det som att 1 har auktoritet över 2 till 1s fördel.

iaf svenskar som är feminiserade och männen har kopierat kvinnors sociala hönsgårdsspel, brukar inte va samma tjafs om man jobbar med invandrare enligt min fördel för där kan beröm komma mer genuint utan att det ska antyda något till folk i bakgrunden.