Tycker du att du är intelligent?

Visserligen kan man ifrågasätta personens uttalande, men även om man är topp 2% så behöver man inte ha uträttat stordåd. Jag presterar själv över 99:e percentilen på WAIS-III och Ravens Advanced Matrices, men jag har inte presterat något världen kommer minnas mig för. Jag jobbar som psykolog, äger inget hus, har författat en psykologexamensuppsats och har inte uppfunnit något - jag är inte så väldigt kreativ.

Det är så enormt mycket mer än intelligens som påverkar livsödet: Vad man prioriterar och strävar efter, talanger inom specifika områden, vilken miljö man är uppväxt i, vilka förhållanden man i övrigt har och väldigt mycket mer. Intelligens är visserligen en prediktor för framgång i yrkesliv och akademi, men långt ifrån den enda.

Bra svar. Folk tenderar att blanda ihop intelligens med...något/massa annat.

Vad anser ni är intelligens då måste jag få fråga. Resultatet på Mensa testen till exempel tycker inte jag säger så mycket om intelligensen. Jag har en kompis som är kvalificerad för mensa men jag anser att jag är smartare än henne fast mitt resultat är långt ifrån hennes. De är så mycket mer än bara siffror.. Jag ser inte mig själv som nästa Einstein eller Mozart, men jag anser mig vara smartare än de generella samhället. Som jag ser det är de viktigt hur man lever sitt liv, hur man ser på saker och ting, hur man hanterar en diskution osv som vissar intelligensen. Jag tycker att en person som viftar bort en diskution eller börjar skrika och häv ur sig skit inte är så intelligent.

Som jag skrivit i någon annan tråd: Det du beskriver har ingenting med intelligens att göra. Beteenden, val i livet, respekt för andra, empati et cetera är ingenting som är kausalt kopplat till intelligens över huvud taget. Det är inte "intelligent" att agera på ett visst sätt, eller att tycka på ett visst sätt.

Jag anser mig själv allmänbildad men oerhört korkad. Tror dock att personer i min omgivning ser mig som ganska smart.

Men EQ handlar inte om att kunna känna mycket, utan att kunna hantera och reglerar egna och andras känslor. Det är när man inte kan det som man ramlar ned i en depression (bla)

OnT

Jag tycker inte att jag är intelligent, jag får ibland höra det, men ligger strax under MENSA nivå, så något geni är jag inte.

Jag har rätt hög EQ, men det får mig att känna mig som en dagisfröken, inte som att jag är intelligent.

Både ja och nej. I de IQ tester som jag har gjort på nätet så har mina resultat varit medelmåttiga, och i vissa fall över medelmåttet. Jag vet att dessa test inte är så precisa, men en liten riktlinje om var på skalan man ligger borde de väl kunnna ge?.

Jag anser mig dock vara mycket mer kreativ än genomsnittet, eftersom att jag har väldigt lätt att hitta nya lösningar på olika problem (ej matematiska), men mer åt "uppfinningshållet". Ibland om jag ser ett "problem" så kan jag få en ny lösning i huvudet nästan genast, alltså på några sekunder, och denna lösning som uppenbarar sig, kan innehålla hur det skulle fungera mekaniskt(om det är av det slaget), hur slutprodukten skulle se ut, och ibland även ideér om hur marknadsföringen skulle gå till. Och allt detta så sammanfattar sig i en tanke strax efter att jag har sett "problemet". Detta sker dock inte så ofta, det har väl hänt ett tjugotal gånger under min livstid. Oftast kommer lösningarna i en ganska simpel form, men det är inte så svårt att utveckla vidare när man har "grunden". Denna "överkreativitet" i brist på bättre ord, har troligtvis orsakat en och annan depression, eftersom att jag ibland inte kan sluta att tänka ut nya saker. Jag har även löjligt bra fantasi, om det inte har framkommit.

Jag anser också att jag är väldigt bra på att "läsa" människor, alltså vad deras humör, kroppsspråk, tal, och ögon "säger". Och jag märker oftast minsta lilla humörskiftning, och har väldigt lätt att se när någon ljuger, eller förfalskar en känsla.

Mina självdiagnosticerade "intelligenser" har inte orsakat något annat än depressioner..än så länge.

jag skriver senare, just nu är jag så påtänd och passar mina barn...
och snart kommer min fulla tjej hem från julfesten med sitt jobb

O ja jag är ett geni så smart som en på miljonen. Speciellt ovanligt är det kombinerat med att jag även har så enorm ödmjukhet och gigantiskt självinsikt.

Nej, det gör jag verkligen inte!
Jag menar inte bara att jag är outbildad(bara gymnasium), utan även
dåligt IQ, vad jag misstänker.
Jag är det svarta fåret om man säger så, bland mina syskon.
Jag fick dom sämre generna och gjorde lite kassa val i livet. Sedan
att toppa med har jag även psykiska problem som jag ser som ett till
tecken på att jag är ointelligent.

kan du formulera dig så, så är du bevisligen inte alls ointelligent
men det är lika bevisligt sant att din självkänsla är skadad av någon anledning...

För det första så är EQ inget annat än pseudovetenskap tills antipoden bevisats.

Och för det andra så har du helt rätt om att det handlar inte om hur känslomässig man är. Jag själv "har låg EQ" och är ett känslomässigt vrak men däremot är jag ovanligt flegmatisk i situationer där folk förväntar sig att jag ska reagera lika affektivt som dem.