Från hans blogg......:
"Valentine's Day is at it's end.
Jaha, ytterligare en alla hjärtans dag utan att ha någon att pussa på och kramas med.. Det suger verkligen.
Dock har dagen gått åt till att ha en ångest över allt som har hänt och en saknad av det som varit.
Jag har inga "barn", "småbröder" eller va man nu ska kalla dem längre... Jag vet att de finns därute och att de saknar mig lika mkt som jag saknar dom och man kan väl säga att jag får skylla mig själv som satte mig i det här från första början... Varför kunde jag bara inte ha skitit i att gå fritidsledarutbildningen?
Skitit i att flytta till en egen lägenhet just i Högsjö?
Inte låtit min önskan över att få egna barn leda till att ge andras barn hopp om livet med min hjälp?
Har jag agerat fel någonstans?
Är det fel av mig att vilja hjälpa barn och ungdomar genom att låta dem komma hem till mig på min fritid med de frågor som de inte vågar ställa sina föräldrar i hopp om att jag ska kunna svara på dem?
Att jag låter dom sitta här och spela tv-spel och kolla på film och äta lite då och då?
Är det helt enkelt fel av mig att godta den enda form av sällskap jag tycks få härute?
Ja eftersom mina kära klass och skolkamrater och andra människor häromkring inte tycker att det är värt att komma över på en kaffe och en pratstund nån gång ibland och hålla vänskapen vid liv även utanför skolans 8 timmar... tydligen är jag inte värd att umgås med.
De första veckorna på fritidsledarutbildningen fick jag besök ganska ofta faktiskt och jag tyckte att det var riktigt roligt att kunna umgås med människor jag kände var bra personer och göra det roligaste jag vet - laga mat till andra än mig själv. Vi hade olika fester och ofta stod jag för både sprit och tilltugg.
Vad har jag fått i gengäld för det? Inte mkt alls... Inte positivt iallafall.
Jag kommer inte att hänga ut någon eftersom det är totalt onödigt. De som känner sig träffade känner sig träffade och därmed punkt.
Jag kan säga så mkt som att jag sällan möts av annat än konstiga blickar, korta kommentarer när man försöker starta ett samtal och allt som oftast avslag när man försöker bjuda till någon form av umgänge.
Okej jag vet att vi går en utbildning och att studierna är viktigast och nöjen kommer i andra hand. Men tror ni verkligen att om jag bjuder er hem till mig på middag så betyder det att jag tar ifrån er eran studietid? Jag har faktiskt plats för studier och att studera tillsammans med någon är alltid roligare än att studera själv. Är det inte så ni också resonerar när ni grupperar er på skolans internat för att studera tillsammans och ta del av varandras funderingar och ideer på svar? Jag har inte möjligheten att stanna kvar efter skolan hur mkt jag än skulle vilja det eftersom jag inte själv bestämmer över hur jag ska ta mig hem och är sådan som person som helst inte tränger mig på utan en inbjudan eftersom jag inte vet om folk verkligen vill ha mig där eller inte.
Ja jag har varit mobbad. Som jag har nämt flera gånger tidigare. I nio år. Tro inte att det inte sätter spår i hur man är i närheten av folk och att man då avstår från att göra närmanden på okänd mark.
Jag har en viss känsla av att folk pratar bakom ryggen på mig också. Om vad vet jag inte och jag tror inte att de har befog att göra det heller. Att baktala någon som uttryckligen har sagt att "undrar ni över något jag sagt eller gjort så tveka inte att fråga" tycker jag inte är helt schysst. Det är som att säga "vi litar inte på dig men vi tycker så här och så här när du inte hör, och eftersom du inte kan säga emot så är det säkert sant". Låter det speciellt trevligt?
Jag har även fått det svaret att man tror att jag skulle bli arg om de sa det därför har de låtit bli. Hur kan man veta på förhand hur en person ska reagera på något man har att säga? Varför inte förvarna personen att det man har att säga kan vara känsligt för personen så att man iallafall har en chans att stålsätta sig mot vad som komma skall? Men det hör ju till svensk menatalitet att tala bakom ryggen och fara med osanningar och hörsägen hellre än att ta reda på fakta.
Och folk undrar varför jag avskyr sverige. Som land, som språk och allt därtill... ja när man blir behandlad som skit av både privatpersoner och myndigheter så varför inte?
Jag ska självklart inte dra alla i skolan över en kant genom att säga att alla är genomonda och elaka. Det vore borde barnsligt och oprofessionellt. Nej visst finns det guldkorn även bland de som går där. Inte så många dock men de finns och jag är glad över att de finns. Från början var ni många men antalet tycks krympa för var dag som går. De som i början var mina närmaste vänner och kanske tror sig fortfarande vara det kanske ska ta och tänka om. Jag har blivit provocerad av er också även fast jag inte sagt något. Ni har förväntat er mitt stöd i svåra stunder men när jag försökt få detsamma tillbaka har jag vid ett flertal tillfällen fått en skål skit tillbaka.
Varför jag är bitter och cynisk? Ja du det är en riktigt bra fråga. Varför skulle jag inte vara det så som jag blir behandlad och så som jag tidigare blivit behandlad. När man får höra "sluta va så negativ" när man faktiskt försöker sitt yttersta för att se positivt på situationen och vara glad så blir man inte så jävla glad.
Jag vet inte vad det är ni försöker uppnå med att systematiskt och antagligen omedvetet sänka mig?
Ser jag förresten ut som en outömlig bank där man aldrig behöver göra några insättningar utan bara ta ut, och ta ut, och ta ut utan en enda eftertanke på hur hög skulden blir? Tydligen gör jag det. Eftersom människor tycks tro att jag godtar allt, bjuder på allt och aldrig begär att få någonting tillbaka... Jag vet att jag också råkat göra samma sak vid några tillfällen men jag menar just nu inte bara pengar. Pengar är för mig ett värdslig sak (som karlsson på taket säger) och visst vet jag att om man lånar ska man också betala tillbaka. Men det jag talar om är det som jag nämnde tidigare. Jag ska bara hjälpa andra med deras problem men det är aldrig någon som hjälper mig. Är det riktigt rättvist?
Jag begär inte att ni ska förändra ert perfekta yttre som ni byggt upp, inte heller att ni ska visa någon form av sympati för någon som jag med skadad själ. Det finns inget ni kan göra för att förändra det som varit men ni kanske ska ta och tänka på hur ni ska bete er i fortsättningen... Jag är nog inte den enda som blir upprörd av hur ni beter er. Och så har en del mage att klaga på hur jag beter mig, utan en tanke på att det får tillbaka detsamma som de tidigare givit och därför inte ska klaga.
Det är nog nu med alla falskspelare. Jag kommer att ha koll på er och ni kommer märka att jag tar mer och mer avstånd från människor som i fortsättningen visar att de är giriga jävlar som bara ska ha och ha utan att ge något tillbaka.
Så för att citera något jag läste på facebook för en stund sedan
"Alla hjärtans JÄVLA skit dag!" på er alla. Det e fan det enda ni är värda.
Avslutande tänker jag lägga upp en video av Declan Galbraiht som heter Tell me Why som säger massor om hur jag tänker och känner men som så få verkar förstå. Det är det här jag jobbar för varje dag. En bättre framtid för våra barn. Jag trodde verkligen att det var det ni också gjorde"
EDIT: La till länken...
Ursprungliga länken funkar inte, men den funkar cachad:
http://flrikkos.blogspot.com/2011/02...t-its-end.html
http://webcache.googleusercontent.com/search?q=cache:cScNrlQLT90J:flrikkos.blogspot.com/2011/02/valentines-day-is-at-its-end.html+Valentine's+Day+is+at+it's+end.+rikko&cd= 2&hl=sv&ct=clnk&gl=se&source=www.google.se
jag har mailat lite folk som går o jobbar där så det e nog bara en tidsfråga innan han får 45an i arslet o får lämna skolan haha man kan hoppas det iaf 