Det är så att jag har ett problem med min flickvän som jag gillar så. Vi har varit ihop i några månader och problemet ligger i att jag får konstiga vibbar om henne ibland. Hon kan ibland nämna killar hon varit med innan mig, vilket låter som de varit riktiga svin mot henne(t ex om äldre killar som utnyttjat henne då hon var yngre).
Ibland får man vibbarna om att hon vill prata om det men blir rädd, nästan som hon skäms. Jag har förklarat att det inte kommer påverka våran relation på något sätt, att jag inte bryr mig om hennes tidigare historia och vill självklart vara där för henne oavsett vad. Jag kräver inte att hon berättar dessa saker till mig utan snarare att de känns som hon ibland vill berätta det men håller tillbaka, ger bara små detaljer i hopp om att jag ska lyssna?
Hon är förövrigt en väldigt go flickvän, och jag är hennes första pojkvän(första förhållandet). Hon är väldigt blyg när man träffar nytt folk om det har någon betydelse, medan med mig är hon sprallig och glad.
Jag försöker upprätthålla en bra kommunikation i förhållandet, är väldigt rak på sak och öppen av mig som person, har god tålamod så jag försöker inte stressa fram något. Men jag frågar vidare om hon berättar sådana saker till mig, jag vill att hon ska våga vara öppen mot mig oavsett vad.
Är det någon mer som haft dessa problem? Hur kan jag gå tillväga för att få henne att må bättre med sitt förflutna? Vill inte pressa henne till att berätta någon hon inte vill, men de känns som sakerna hindrar henne för att utvecklas som person(spökar i henne på något sätt)...
__________________
Senast redigerad av metaknight 2011-03-22 kl. 22:30.
Min nuvarande flickvän blir klängig och på senaste VÄLDIGT känslosam(otroligt kär?). Jag försöker förklara hur vi började och kanske om någon haft liknande erfarenheter som kan hjälpa mig!
Jag tog initiativet till de första dejterna, här blev vi väldigt snabbt kåt-kära men inte haft sex(kåtat upp varann men inte fullbordat det hela så att säga). Jag tog även initiativet till att inleda en relation men efter det så hände något, hon började bli mer klängig och väldigt känslosam. Hon beskriver att hon inte haft någon relation innan mig och gillar mig fruktansvärt mycket, men undviker nästan att prata om sitt förflutna(kanske killar som sårat henne?). Jag avstår från sex då jag är en person som har kommit ur dåliga relationer innan och mitt intresse är ett sunt förhållande, därav jag satsar fullständigt på kommunikation i första hand!(till en början)
Jag tror felet kan ha legat i att jag misstolkat henne. Hon verkade erfaren, så jag var väldigt på i början(därav hon gav mig samma respons tillbaka), mitt tolkande var att vi båda ville desamma, men hon visar allt mer en väldigt osäker sida av sig själv och jag blir rädd att hon kommer förstöra förhållandet! Så SNÄLLA flashbackare, hur går man tillväga med en sådan här dam? Är det möjligt att hon kan få bättre självkänsla med mig? Hur kommunicerar man fram klängig?(säga är en sak, men hur agerar man för att visa det?) Slutligen; om det är ett ex/gammal förälskelse som spökar, hur går jag tillväga?
Vi är förövrigt båda fortfarande unga, ålder 20+.
Uppdaterar lite från detta
-upprätthållit en bättre kommunikation med henne
-hon är inte klängig längre(löste detta)
-har sex med henne(inga problem där)
Resten är väll egentligen en repetition av det jag skrivit
Det kommer sinom tid.
Det du kan tänka på är att vara försiktig med vad du säger, och hur du uppför dig.
Pressa henne inte, hon kommer till dig i slutet, och då blir allting bra
Är med om en liknande situation som dig just nu, där jag dock "respresenterar" din flickvän i problemet.
Ens partner är, iallafall för mig, någon man vill kunna prata med allt om. Och speciellt tunga grejer som faktiskt påverkat ens liv ganska mycket. Men när det är något så pass känsligt, för vissa åtminstone, som fd. pojk-/flickvänner så finns alltid risken att man sätter taggar i det man har just nu. Även om ens partner har förtydligat att det inte blir så. För man kan aldrig veta.
Är man en osäker och rätt blyg människa på det också så finns det en lymla massa spöken i huvudet som kan stoppa en.
Äh, fan vad luddigt det blir, jag är för trött för det här. Ber om ursäkt.
Hur som haver så tror jag att det magiska ordet är tid. Iallafall om hon och jag är någorlunda likasinnade.
Förhoppningsvis öppnar hon sig mer och mer. Hon har ju trots allt börjat lite smått.
Lycka till!
Det kommer sinom tid.
Det du kan tänka på är att vara försiktig med vad du säger, och hur du uppför dig.
Pressa henne inte, hon kommer till dig i slutet, och då blir allting bra
Det gör jag, hela tiden. Jag får inte fråga för mycket, men samtidigt inte för lite heller. Ibland känns det som jag ska säga något fel och kan inte undra om hon vänder sig till någon av svinen som tröst. Det är inte att jag stör mig på henne sådan som hon är(för jag gillar henne precis som hon är), utan rädslan över hur dessa "män"(korrekta definitionen är misslyckade medelålders män, i bottenskrapet av deras desperation) kanske kan kontrollera henne när hon är sårbar.
Citat:
Ursprungligen postat av Sei
Är med om en liknande situation som dig just nu, där jag dock "respresenterar" din flickvän i problemet.
Ens partner är, iallafall för mig, någon man vill kunna prata med allt om. Och speciellt tunga grejer som faktiskt påverkat ens liv ganska mycket. Men när det är något så pass känsligt, för vissa åtminstone, som fd. pojk-/flickvänner så finns alltid risken att man sätter taggar i det man har just nu. Även om ens partner har förtydligat att det inte blir så. För man kan aldrig veta.
Är man en osäker och rätt blyg människa på det också så finns det en lymla massa spöken i huvudet som kan stoppa en.
Äh, fan vad luddigt det blir, jag är för trött för det här. Ber om ursäkt.
Hur som haver så tror jag att det magiska ordet är tid. Iallafall om hon och jag är någorlunda likasinnade.
Förhoppningsvis öppnar hon sig mer och mer. Hon har ju trots allt börjat lite smått.
Lycka till!
tack för svar, jag hoppas verkligen hon ger mig en chans.
Det är så att jag har ett problem med min flickvän som jag gillar så. Vi har varit ihop i några månader och problemet ligger i att jag får konstiga vibbar om henne ibland. Hon kan ibland nämna killar hon varit med innan mig, vilket låter som de varit riktiga svin mot henne(t ex om äldre killar som utnyttjat henne då hon var yngre).
Ibland får man vibbarna om att hon vill prata om det men blir rädd, nästan som hon skäms. Jag har förklarat att det inte kommer påverka våran relation på något sätt, att jag inte bryr mig om hennes tidigare historia och vill självklart vara där för henne oavsett vad. Jag kräver inte att hon berättar dessa saker till mig utan snarare att de känns som hon ibland vill berätta det men håller tillbaka, ger bara små detaljer i hopp om att jag ska lyssna?
Hon är förövrigt en väldigt go flickvän, och jag är hennes första pojkvän(första förhållandet). Hon är väldigt blyg när man träffar nytt folk om det har någon betydelse, medan med mig är hon sprallig och glad.
Jag försöker upprätthålla en bra kommunikation i förhållandet, är väldigt rak på sak och öppen av mig som person, har god tålamod så jag försöker inte stressa fram något. Men jag frågar vidare om hon berättar sådana saker till mig, jag vill att hon ska våga vara öppen mot mig oavsett vad.
Är det någon mer som haft dessa problem? Hur kan jag gå tillväga för att få henne att må bättre med sitt förflutna? Vill inte pressa henne till att berätta någon hon inte vill, men de känns som sakerna hindrar henne för att utvecklas som person(spökar i henne på något sätt)...
Killar brukar bli förbanande när de hör saker de inte gillar att höra. Hon är nog jävligt rädd att du vänder och säger ditt jävla luder, vad fan är ditt problem?
Låt henne ta sin tid på sitt sätt. När ni känner varandra bra nog kommer du kunna vara mer rak och hon kommer veta att det är okej.
Killar säger alltid, berätta aldrig om ex, berätta aldrig om.. osv. Så hon är nog rädd om dig, rädd att bli missuppfattad, har svåra grejer att prata om. Men släpp det för det är upp till henne.
Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!