Myten om att kärnvapen kan spränga jorden

Jag sökte på kärnvapen och det finns en hel del trådar om det. Men ingen verkar ta upp den "naturvetenskapliga" aspekten av kärnvapen. Det frodas en populär myt om att mänsklighetens kärnvapen är kapabla att "spränga hela jorden." Jag kan inte mycket om det här området, därför vänder jag mig till alla duktiga naturvetare här på FB. Jag har nämligen fått höra att det i själva verket bara är en populär myt!

Kan mänsklighetens alla kärnvapen verkligen "spränga jorden" eller "utplåna allt levande"?

Trots allt, jorden är enormt stor. Bara det faktum att få allt vatten på hela jorden att koka kräver enligt en uträkning:

Källa: Den här tråden, i början och slutet av sidan 708: https://www.flashback.org/t1293640p708

Här kan ni läsa mer om kärnvapen: http://sv.wikipedia.org/wiki/K%C3%A4rnvapen

Man syftar inte på att hela jorden skall explodera som ett ägg utan snarare på att om alla länder sprider sina atombomber över jordklotet så skulle man kunna ta död på de flesta människor.

Du får min hjärna att explodera, ska tänka på saken. Och återkommer med ett vettigt svar.

Nej. Om man räknar med 0.5 megaton TNT per kärnvapen är energin per kärnvapen 2*10^15 J. Jordens gravitationella bindningsenergi är ungefär 2*10^32 J, så det behövs 10^17 eller 100 miljoner miljarder sådana kärnvapen för att förstöra jorden.

Nu kommer den här tråden fyllas med en massa feltolkningar, precis som alla andra tidigare trådar om precis samma sak. Sök innan du startar en ny tråd.

Bomber kan väll ta ut större delen av befolkningen om man placerar dom strategiskt, det radioaktiva nedfallet och kollapsen av samhället och civilisationen borde väll göra slut på dom flesta som överlevde.

Den meteorit som eventuellt utplånade dinosaurierna (till största del utplånade, för att vara noggrann) 65 miljoner år sedan släppte lös 4*10^23 joule energi. Om vi förutsätter att man kan efterlikna effekten av ett meteoritnedslag med atombomber, så att energin släpps lös på exakt samma sätt, så skulle det alltså krävas, enligt sp3tts siffror på hur mycket energi ett medelkärnvapen släpper lös, krävas 4*10^23 / 2*10^15 = 2*10^8 st kärnvapen, alltså 200 000 000, 200 miljoner kärnvapen.

Det är alltså omöjligt att genom en enda stor explosion döda allt liv som vi känner det på jorden. För att orsaka maximal utrotninng skulle vi nog då behöva sprida ut kärnvapen så mycket vi kan, beräkna de optimala platserna att spränga dem på, men även om vi gjorde det, så skulle det fortfarande krävas miljoner kärnvapen, om man tänker på hur många städer det faktiskt finns på jorden, och då får man inte med alla som inte bor i städer/byar/samhällen.

Med andra ord, dagens mängd kärnvapen kan inte utplåna allt liv?

Jag har visserligen inte räknat med radioaktivt nedfall, men även att få ett världstäckande radioaktivt nedfall verkar tveksamt, och även om man fick det, så skulle det inte utplåna människan om det inte vore i oerhört stora mängder. Svaret på din fråga är alltså, nej. Det bästa vore nog en kombination av kärnvapen, kemiska vapen och biologiska vapen.

Men domedagsvapen med koboltsalter då?

Största faran emot civilisation är en s.k nuclear winter. Risken att uppnå en sådan är störst om man smäller kärnvapen över storstäder, då de bildas mest partiklar som kan sätta sig i atmosfären efter alla bränder m.m.

För något år sedan läste jag en artikel i Scientific American, där de skrev om ny forskning som visade att de skulle räcka mellan ett kärnvapenutbyte mellan Pakistan och Indien för att medföra globala nedkylningseffekter, förutsatt att kärnvapnen var riktade mot P och I's tätorter.

Det finns bakterier som trivs i vad skulle kalla överjävliga förhållanden, så att bli av med varenda levande organism går nog inte.

Enda sättet att utplåna allt live är att på något sätt få jorden att upphöra att existera. Under årens lopp har liva upptäckts på dom mest osannolika ställen på jorden och med tanke på att även vid katastrofer som har utrotat nästan allt liv har visa livsformer överlevt.

Slutsaten som kan dras är att när väl liv har uppstått och etablerat sig är det svårutrotat. Detta då liv är anpassbart så länge förändringarna inte sker allt för snabbt.

Om vi tar Mars som exempel ser jag det inte som otroligt att det finns liv, antingen levande eller i vilande form, under ytan. Med liva i detta fall menar jag bakterier och andra "enkla" livsformer. Att vi kommer hitta liv som i bakterier på någon annan himlakropp än jorden inom våran livslängd ser jag som självklart.