Robot perfektionisten VS Sociala geniet

Hur kan det komma sig att undertecknads äkta personlighet
utan självcensurerande inre motstånd enbart kan ersättas med
100 % improvisationsförmåga ifall mitt fokus började med
att vara riktat på människan som jag pratar till?

(i praktiken innebär det för mig
att har jag förberett repliker så dra mitt undermedvetna
TILLBAKA stödet för att kunna se möjligheten i risken)

För att jag ska kunna förstå och acceptera ett samband
emellan min sociala framgång och den andre människan
jag försöker prata till. Så måste jag få en logisk förklaring
till varför hjärna har hamnat i en sits där den måste ha positiva
signaler ifrån den andre FÖRST!. Aldrig att jag kan skicka ut först
eftersom dessa positiva personlighetsdrag skulle tolkas som
påklistrade ifall jag skulle råka få en blackout under mitt "uppträdande"


Det är det som är frågeställningen, hur kan jag resonera från och med nu?
..jag behöver alltså inte få förklarat att jag blir nervös, det vet jag redan.

Hur ska jag någonsin kunna gå med ett uns livstidsåterbärande vinst
om kunskapskällan "det personliga internet" alltid förblir stängd för mig?
och att jag då enbart har att lita till "den generella fakta delen av Internet"
eller lokala medelålders psykologer i verkliga livet?.

(Jo förstår du av principiella själ slösar läsaren inte på sin livstid med
att ens bekräfta att man fått bilden klar för sig, om TS inte godtyckligheten
presenterar meningsuppbyggnad & grammatik enligt våran standard
det är hans problem tills dess att han går en svenskkurs!)

(reservation för ovanstående ifall att jag faktiskt! missförstått er den här gången )

Jag tror att ditt huvudproblem är att du inte kan uttrycka dig på ett sätt som folk kan ta in. Det är väldigt svårt att förstå vad det är du vill få fram i TS.

Har förstått det, jag redovisar alla enskilda tankeprocesser som hänger
ihop som ett klädsträck, jag tror mig kunna påverka läsaren att på så sätt
exkludera följdfrågor som kan tolkas som andra problem än jag har.

Och det var precis detta TS inlägget handlade om
fast det rör istället min muntliga konversation utan att
det rör problem dock men det finns en annan viktig skillnad.

I motsats till skrift så kan jag faktiskt bli
förstådd om jag pratar mig igenom det där
klädstrecket eftersom en röst kan uppfattas annorlunda.
Men det skapar prestationsångest när jag hela tiden vill
gardera mig ifrån att bli misstolkad
igenom att förbereda replikerna i ordningsföljd innan
konversation startat, jag vill inte riskera att den andre
svarar (dömer) för tidigt..så jag hetsar mig själv till
att jag får aldrig tappa tråden.

Förstår du ungefär?

jag tolkar dig såhär: du är reserverad och känslig för andras mottagande av det du säger? det känns som att du kan bli en clown, knäpp om du "släpper kontrollen".

stämmer det eller?

Nej men gå inte härifrån snälla,
här kommer ett överinstämmande citat på engelska så att inte ens jag kan
lyckas förvränga det med egna formuleringar.

Prestationsångest inför mig själv. Då jag är ett underbarn i att
skapa situationskomiska formuleringar. Vilket jag envisas med att
även vilja inleda ett möte med eftersom jag tyvärr finner mina
optimala möjligheter med minsta lilla förhandsfakta jag tycker mig
snappat upp om den andre personen osv.

Är någon med mig nu?

kan du ge ett exempel på en dialog när du gör det där vad det nu är..

Helst inte då jag är inne i en förändringsprocess i tankesättet & jag vill inte riskera se
dom gamla möjligheterna med just exempel.
Men om jag skriver såhär istället?