Att arbeta i klädbutik

Hej alla penisfäktare och långtidsarbetslösa dödsknarkande pedofilrunkande arbetsklass-luder.

Jag undrar ifall någon av er arbetar eller har arbetat i någon klädbutik förr och kanske i så fall kan berätta lite om hur det är? Hur är det med tider, dagar, avtal och löner? Hur ser "kulturen" inom denna bransch ut, vilka sorts människor jobbar där och har man roligt eller tråkigt? Stressigt? Osv osv...

Jag studerar nämligen och är ute efter ett nytt extrajobb då mitt nuvarande suger afrikansk flensostinfekterad negerpenis.

Tack på förhand!

Fyfan vilken rys jag fick..


OnT: Är det verkligen så svårt att få en aning om hur ett sånt jobb är?

Ja, jag brukar liksom inte gå omkring i klädbutiker och fråga personalen om hur de mår och vad de tjänar i timmen. Jag arbetar för fan inom industri. På vårat fikabord ligger en upplaga av IF METALLs interna facktidning. Det bör väl säga lite om hur mycket jag vill ifrån mitt jobb.

Du får mig att skratta mitt i natten när jag precis kommit hem från jobbet.

OnT Jag tycker i alla fall att du ska gå in i nån affär och fråga personalen om hur det är. Du kanske ahr tur och hittar nån trevlig tös att också.

Du har det nog bättre där du är. Syrran jobbade som ung i klädaffär ett kortare tag och jag känner en tjej som jobbat på H&M och Zara i mer än tio år. Syrran berättade om dåligt betalt och otrevlig ledning fast hon trivdes hyfsat med de andra arbetskamraterna (17-20åringar). Den andra tjejen hade i princip samma berättelse och säger att hon numera (som butikschef) behandlar de underordnade i samma stil. Räkna med visst obetalt arbete för inventeringar och liknande.

Varför beter man sig som ett svin mot sina underställda om man själv blev dåligt behandlad och led av det? Borde man inte då ha mer vett och insikt till hur man kan göra allt bättre och få en effektivare organisation genom trivsel osv?

Är det någon form att payback? låter som något man sysslade med i lågstadiet.

Jag frågade henne varför och hon sa att det var så det var, hon kunde känna sig lite illa till mods när hon sparkade nån med motiveringen att de arbetade dåligt fast det var sagt från ledningen att bli av med deltidare. Hon sa också att det krävs lite hårdhet mot tjejer i den åldern annars så blir det lätt att de bara står och flamsar. Själv är hon nyss fyllda trettio.

Måste passa på o fråga, hur är stämningen på ett sådant ställe? Jobbar du på en fabrik? Hur är dina medarbetare? Är det lätt att få dom att prata osv? Har man några gemensamma intressen?

Nu är ju inte jag TS men har jobbat på liknande platser, och för mig var det väldigt bra stämning och trevlig personal. Hade det inte varit för att man hade en bra social samvaro hade man inte stått ut en dag med jobbet!

Tack, skönt att du sprängde min teori!

Hur människorna är och hur kulturen ser ut skiljer säkerligen stort mellan butikerna/kedjorna.

Har du noll butikserfarenhet ligger ingångslönen på ca 105 kr /timmen brutto.
Vanligtvis är man timanställd när man jobbar i butik.

Tiderna varierar, men allt som allt kan en dag sträcka sig från tex 8 -20.
Varav dagen är uppdelad i olika pass ; öppning/stängning osv.

Butiksjobb är lite av en never ending story, speciellt om du jobbar på golvet/proven.
Det finns alltid nåt att göra.
Man står och går hela dagarna och inne på lagret blir det till att fixa och greja med tunga kartonger.

Att jobba i butik handlar verkligen inte om att bara stå i nån häftig outfit och se snygg ut.

Käre vän, "stämningen" är sedan länge ihopknycklad och kastad långt bort åt helvete ifrån min arbetsplats. Vad som är kvar bland mina arbetskamrater; det som omger vår vardag på jobbet och finns med oss varenda sekund av våra dagar fram till det obligatoriska alkoholintag som står för schemat inför varje helg, är en... något metalliskt kall, grå, bitter och jävligt unken atmosfär genomsyrad av en grov ångest som tynger ner alla till en ständig benägenhet till tveklöst självmord.

Vad som hörs i vårt fikarum kl 9 när första kaffet intas är klockornas tickande, någon som bläddrar i IF METALL-tidningen och kanske en liten harkling någon stans i den svarta mögelangripna stackars soffan.

Intill fikarummet ligger en korridor som leder en in rätt in till "golvet", eller hjulet som jag brukar kalla det. För det är precis vad det är. Ett hjul. En evigt snurrande jävla hamsterhjul är vad det är. Nu är jag givetvis fullt medveten om att du måste uppleva det här själv för att ha en minsta lilla aning om vad jag snackar om, men jag tänker försöka ge dig en kort liten beskrivning ändå.

Du skall alltså arbeta 8 h om dagen. Dessa 8 timmar är uppdelade med två raster, á 30 min.
Under de resterande 7 timmarna står du stilla på betonggolvet vid din lilla station och matar i produkter i en maskin. Det är precis samma monotona moment du utför under hela dagen. Det är en rörelse där du i princip greppar en produkt med ena handen, den är stor som en penna ungefär och du har uppskattningsvis trehundra sjuttioåtta miljarder ton av den här produkten som du skall göra samma sak med. Du lägger den i maskinen i en liten utformad plastform som sedan skjuts åt sidan när du trycker på en knapp. Detta är vad som sedan upprepas. Hela dagen. Hela veckan. Hela året, faktiskt. Du bär hörselskydd hela tiden. Det ända du hör är alltså ett fruktansvärt dånande maskinljud, något dämpat av dina hörselkåpor. Du kan självklart inte samtala med någon under de här omänskliga omständigheterna och även om du försökte skulle du endast få ett hängigt, rynkigt 55 år gammalt argsinnt ansikte framför dig som frågar vad i helvete du sysslar med som inte står och arbetar. Men sedan är det även så att du är alldeles för mentalt avtrubbad och död inombords för att ens komma på något eller vilja tala om något med någon. Det finns liksom inte. Maskinen måste matas.

När du kommer hem är det första du gör att snyta ut dig svart olja som fastnat i näsan och alla andra slemhinnor på din kropp. Möjligtvis gråter du lite i duschen och tänker på vad skönt det hade varit att dö. Du har inte sett skepnaden av en kvinnlig kropp under hela veckan och du är nu så söndertrasad mentalt att du inte ens har kreativitet kvar nog för att med tanken visualisera fram ett runkobjekt. Du får inte ens upp den.

Du går till kylen och sveper några klunkar av din utgångna mjölk och sedan går du och bokstavligen däckar i sängen. Du vaknar 5:40 dagen efter och skall nu ta dig till "hjulet" igen.

hade jag kunnat och orkat hade jag väl beskrivit arbetet bättre men ungefär så ser arbetet ut och livet som följer.

Edit: Nu är det alltså i skrivande stund söndag eftermiddag och bara tanken på att det är måndag i morgon gör mig rädd. Jag är allvarligt talat ledsen när jag lägger mig i sängen i natt. På riktigt, ledsen.