Svenska kontakter med Pirater?

jag hittade svaret :

"Den lilla ön S:t Mary strax utanför Madagaskar var mest trångbodd. En tid fanns det här så mycket som 1 500 pirater. På S:t Mary fanns också ett litet fort som med kanoner försvarade fristaden mot nyfikna militärfartyg. En grupp sjörövare med tillhåll på Madagaskar skrev faktiskt brev till den svenske kungen Karl XII och erbjöd sig att starta svensk handel på Asien mot att de fick svenskt beskydd. Den 30 november 1718 dog kungen, så det hela blev aldrig av.

Efter många år splittrades kolonin, men minnet av den fria piratrepubliken lever.[1]" http://sv.wikipedia.org/wiki/Libertalia

"Redan den 24 juni 1718 utgick en skrivelse från kungens högkvarter i Strömstad, där han förkunnade att han för Sveriges del tog ön Sainte- Marie utanför sydöstra Afrika i besittning; att kapten William Morgan fått i uppdrag att grunda en svensk koloni på Madagaskar. " http://www.menvafan.net/pirat/blom4.html

ps tackar vi Joacim Blomqvist

"

Historien om en obskyr affär

I kriget mot 1700- talets terrorister - piraterna - var landets hållning annorlunda, även om utrikespolitiken också då dikterades av snöd vinning. Sverige blev ett dåtidens Pakistan.

Sverige hade under 1700-talet många potentiella pirater, kaparkaptener, varav den mest kända är Lars Gathenhielm (Lasse i Gatan). Några saknade, till och från tillstånd att kapa. Den som kapade utan tillstånd från myndigheter, ett så kallat kaparbrev, var sjörövare.

Bland dessa sjörövare märktes särskilt en viss engelsman vid namn John Norcross (född i London 1688). Denne filur var en äventyrare av rang. En terrorist som blev jagad av USA:s 1700-tals-alter ego England och Holland, sedan han utan Brev kapat postbåten La Trompeu. När engelsmännen och holländarna försökte gripa honom för sjöröveri, men han skyddades av stormakten Sverige. Nocross var under hela sitt liv, i flera omgångar föremål för diplomatiska förvecklingar. Han satt inspärrad på fästning vid flera tillfällen, men lyckades fly med hjälp av statsmakter och adeln.

Typiskt nog spelade John Nocross en roll i de förvecklingar vi känner som Madagaskaraffären.
Sjörövardilemma

Det hade i början av 1700-talet blivit besvärligare att vara sjörövare. Piraterna i Karibiska havet, Stilla havet, Atlanten och Indiska oceanen förföljdes i ökad omfattning av stormakternas flottor. Den framryckande kapitalismen kunde bättre nu, än någonsin tidigare, pressa nationalstaterna att sätta stopp för sjöröverinäringen som orsakade allt större förluster i den transnationella handeln.

Ett stort antal pirater och sjörövare hade gjort sig rundeliga summor inom sitt skrå. Många av sjörövarna i Madagaskar var lyckade och disponerade över ett ansenligt kapital och ett stort antal skepp. De madagaskiska piraterna grundade till och med en egen republik, Libertalia. Och ön inhyste en rad kändisar i piratkretsar som Kapten William Kidd, Thomas White och John Avery.

Företagen och nationalstaterna ville, och lyckades så småningom, bli kvitt sjörövarna som blev laglydiga och pumpade in sina tillgångar i Europas expanderande handel. Det var i denna process Sverige kom att spela en liten roll.
Från Madagaskar till Marstrand

I stället för trista överklassmänniskor kunde Marstrand på västkusten nu varit befolkat av piratättlingar. Att historien om den lilla staden på västkusten, fick en tråkigare utvecklig var en skjutglad norrmans eller svensks fel. Det var vid Fredrikhalds fästning i Norge som historien om ett märkligt kontrakt fick ett abrupt slut då en av upphovsmännen till kontraktet, Karl XII, under en kvällsinspektion av skyttevärnen den 30 november 1718 sköts med en förlupen knapp.

Kungen som av en obegriplig anledning brukar firas av förvirrade xenofobiska människor varje år, var just i färd med att signera ett kontrakt med indiska pirater från Madagaskar.

Redan den 24 juni 1718 utgick en skrivelse från kungens högkvarter i Strömstad, där han förkunnade att han för Sveriges del tog ön Sainte- Marie utanför sydöstra Afrika i besittning; att kapten William Morgan fått i uppdrag att grunda en svensk koloni på Madagaskar.

Kungen lovade dessutom sjörövarna i dessa trakter svenskt beskydd och, att de skulle bli svenska undersåtar. Slutligen gav han: åfwanbem:te Siö- röfware rätt att anfalla landets fiender för att tillfoga dem till siöss ock landz all möijelig skada ock afbräck.[han skrev konstigt, för att detta utspelade sig före stavningsreformen]

Den direkta orsaken till att Karl XII engagerade sig i Madagaskars affärer tycks ha varit ett möte med en indisk sjörövarkapten, S:t Leger, som presenterades för kungen 1714. S:t Leger hade fått en fullmakt(som han inte kunde visa av säkerhetsskäl) att representera Madagaskars sjörövare. Han skulle, sade han, förhandla å den mäktiga sjörövarsocitetens vägnar. De 1400 sjörövarna var indianska capare, som numera, sedan de förvärfvat öfverflödande rikedomar, ledsnat vid hantverket och önskade bosätta sig i ro.

Tanken var alltså att sjörövare som tröttnat på sitt hantverk skulle flytta till Marstrand med en väldig förmögenhet och 25 välbestyckade skepp. De skulle betala för kungens generositet med en halvmiljon pund sterling. Anbudet verkade lockande för Sverige vars krig vid den här tiden inte gick så bra. Den halva miljonen behövde flottan. Och kolonin kom väl till pass.

S:t Leger åkte tillbaka till Madagaskar för att hämta kontraktet, och hördes sedan aldrig mer av. Hans son blev kvar. Det skulle visa sig att också han var begiven sjörövare. Hans angrepp på danska handelsflottan blev intensiva, tills han slutligen greps, men friades efter svenska hot.

Det var S:t Leger d.y. och William Morgan som blev Karl XII slutliga förhandlingspartners, å madagaskarpiraternas vägnar. Dekretet som tidigare citerats visar att kungen tog piraterna på allvar och allvarliga förhandlingar inleddes. Naturligtvis kunde kungens kontrahenter inte styrka att de verkligen hade madagaskarsjörövarna bakom sig, fullmakten presenterades aldrig. De hade heller ingen rätt att sälja Madagaskar. Kapten Morgan, skulle det visa sig, var blek också som sjörövare. Han hade varit inblandad i ett misslyckat uppror i Skottland 1715 och var nog mest en äventyrare med stora ambitioner.

Morgan utnämndes så småningom till Guvenör och man utrustade en expedition. Sekreta rådet gav flera av de svenska deltagarna hemliga uppdrag. Målet med det svenska deltagandet, var att Sverige skulle komma att spela samma viktiga roll som andra Europeiska nationer i maktspelet om Indiska oceanen. Så sköts kungen. Expeditionen ställdes in. Men Ulrika Elenora stödde fortfarande planerna på en svensk koloni i Indiska oceanen. Saken behandlades därför än en gång i Rådet. Detta beslutade efter en omständlig debatt att genomföra projektet.

1721 rustas en ny expedition som efter diverse ekonomiskt krångel lyckades segla till Spanien. Sedan tog pengarna slut och med dem planerna på att kolonisera Madagaskar.

."