Missunsam. Varför?

Jag har börjat bli missunsam. Jag tycker inte om det. Önskar jag kunde få någons filosofiska syn på varför jag har börjat känna mig missunsam emot mina vänner. Det är speciellt än vän som får mig att känna jag önskar du fick en kris, en riktig lång depression, så du får en inblick i vad livet handlar om! när hon berättar att hon fått ett överpris på sin husförsäljning.

Jag är missunsamm. Jag vill inte vara det, jag bryr mig aldrig om sånt här annars, nu är jag avundsjuk.

Hur blir man sig själv nog - och förblir nöjd?

Själv kan jag vara ganska missunnsam, men då beror det på att jag anser att någon oförtjänt fått något medan jag själv egentligen gjort mig förtjänt av det, men inte får det.
Det är inte vanlig avundsjuka alltså.
Kan det inte vara något liknande för dig? Att det egentligen handlar om synen på rättvisa och inte avundjuka.

Jag är lite rättsvisenörd, blir rabiat vid uppenbara orättvisor. Men jag borde kunna glädjas över min väns pengar, jag kände det som att det var mina pengar som gått in på hennes konto!

känner igen mig, protip är att hålla det inom sig tills man kommer på bättre tankar, hur länge har det hållt i sig?

Vanligtvis känner jag att "det kommer nya pengar". Jag är inte det minsta intresserad av status. Jag försöker bara må bra varje dag och jag vill att alla andra ska må bra. Nu har jag blivit bitter och avundsjuk.

sry dubbelpost :[

När jag tänker efter lite så blir jag mer missunnsam när jag själv mår dåligt. Varför ska jag glädjas åt någon annans lycka när mitt eget liv är skit liksom. Men när jag mår bra och är glad så har jag väldigt lätt att unna andra glädje. Kan inte göra något åt det, jag kan ju inte tvinga mig själv att unna folk saker när jag själv är ledsen, det skulle kännas väldigt falskt.

Kan det vara att du tycker att hennes liv ibland är lite "på en räkmacka" och du tycker inte att hon är medveten om det, utan hon t.o.m. skryter om sin "duktighet" (som om det vore hennes förtjänst att det gått så bra)? Hon borde vara tacksam och ödmjuk istället?

Det låter som avundsjuka blandat med vad du beskriver som rättvisenörd. Hur botar man det har jag dock ingen aning om. Men använd standardmetoden för problemlösning: Identifiera och behandla orsaken och sedan om det behövs behandlar du effekten d.v.s. ditt trista humör, varför inte med kodein?

Hur du identifierar och behandlar orsaken bör du nog prata med en psykolog eller åtminstone de i psykologi delen av forumet. Vi filosofer är nog inga bra psykologer vi brukar ju själva inte må så bra...

PS. TS, din signatur är verkligen genialisk, nej jag skojar inte.

Känner precis så men önskar jag hade varit mer storsint.


Precis så, hur vore tacksam och ödmjuk?!


Känns som att jag delvis identifierat orsaken nu.
Tar mig en funderare på kodein.
Önskade en filosofisk syn på detta.
Tack,