Psykosenergier

Sitter och försöker betala mina räkningar, eller vad fan som helst.
Sen dyker det upp, och pågår i dagar. Jag kan inte betala mina räkningar, jag kan inte jobba, jag kan inte göra så mycket då. Sen reder jag ut det ibland, eller så slutar det bara för att det slutar helt enkelt.

Mitt i mitt ibland diciplinerade liv så dyker det upp och förstör allting. Attacker av tankar och kreativa drömmar. Jag vill göra si eller så, jag kan inte sluta tänka på dittan eller dattan. Tankarna kommer överalltifrån och handlar om allt möjligt.

Vissa tankar känns viktiga, andra mindre. Men riktigt banala tankar kan jag anse vara viktiga för stunden. Men när jag är "frisk" så inser jag att de är långt ifrån realistiska.

Ibland kan jag inte skilja på anständiga tankar och knäppa tankar. T ex tanken om att jag måste dricka en massa oboy för att kunna klara av resten av dagen kan bli en upptagenhet. Då funderar jag på den tanken i sig om höger och vänster; är den dum, frågar jag mig.

Minns ni "rädda joppe"? Den jävla fittungen är i mitt huvud hela jävla tiden för studen! Jag tänker på detta i samband med att jag tänker tillbaka. Jag tänker på samhällets utveckling; har "rädda joppe" någon betydelse? Kommer jag att få någon superinsikt här? Bör jag inte försöka glömma bort gamla tider, kan det liksom göra mig "okulturell"? Så jävla störda tankar man har här liksom...

Sen lugnar allt ner sig och man blir tyst.. så småningom liksom.

Detta är min asperger, som psykiatrikern trodde var psykos förut. Vad fan gör man nu?

Vågar inte bara hålla käften i mitt huvud, får då blir jag jäääävligt nojjig i och med att jag inte svarat på vissa frågor, och i och med att jag inte ställt mig vissa frågor. Vad sägs om det? Please halp!

Är rädd för att jag ska förlora min associationsförmåga om jag slutar tänka. Och jag gör mig en massa teoretiska idéer som jag inte vågar slänga iväg då jag tror att jag i så fall kastar bort svar på universums olika gåtor . Jag undrar och spekulerar en jävla massa dessutom, och nojjar en jävla massa om hur jag ska och inte ska tänka.

edit: det är alltså att lämna all kontroll, och att inte vara redo.. och att kasta bort revolutionerande idéer för min egen del eller vetenskapen. Och rädslan att inte ens försöka uppnå det nyss nämnda. Och att glömma allt "genialiskt" jag har geno matt inte tänka på det. Rädslan att inte ställa de rätta frågorna. Det är mitt trosystem.

Kommer inte på mer nu.


// Har nyss förlorat all kontroll igen. Hade för några dagar sen, och den höll i några dagar dessutom. Otroligt frustrerande, deprimerande, smärtsamt (ont i kropp+ögonen och lyckas inte röra mig mot sängen pga allt detta), ångestladdat kanske, osv.

Kanske är det något som startar detta. Och kanske är det något som sätter mig på rätt väg igen. Vet inte vad något beror på. Funderar på att börja dokumentera mina dagar så att jag kan kartlägga blabla... och så börjar tankarna igen, och tankarna om tankarna, och rädslan för att inte tänka.

Jävla äggröra!!!!!!!! Känns som att jag har mardrömmar mitt på dagen (eller är ju morgon nu) dessutom.... för jag får fantasier om hur mina hjärnceller DÖR av detta (jag är trött) och hur syrebristen har ihjäl nerverna i nacken.. ångesttänk alltihop. ...... tredje editen.

edit: är orolig för att det ska ha att göra med koldioxid i rummet.. det är rätt instängt. Känner mig sadfoijasdfioj

Shit, låter inte trevligt det där. Du borde gå träffa din psykiatriker. Jag är fan helt säker på att det inte är din asperger som får dig att spåra sådär med tankarna. Jag själv har Asperger och upplever en del annorlunda tankar, men då är det främst att jag analyserar saker som andra inte verkar bry/intressera sig om. Men jag känner det inte som en tvång att behöva vara rädd för att jag sak glömma tankarna (vilket jag självklart gör).