Det snurrar i min skalle

Tack.

Cerise, jag är en kille som har dykt upp i en tjejs liv några gånger. Jag ska
berätta för dig hur jag tänker kring saker och ting.

Det finns någon jag har sprungit efter. Hon tänder elden inom mig. Hon får
mig att åtrå. Hon får mig att längta. Jag har försökt visa för henne att jag
vill lära känna henne. Hon nobbar mig. Spelar spel.

Jag sluter mig. Reser en mur mot hennes taggar.
Det blir omöjligt för mig att närma mig då.
Blott tiden kan riva muren. Få den att falla.

Jag fann följande ord igår när jag vandrade genom byn.
De handlar om sommaren. De handlar om henne.

Jag längtar efter solen. Jag längtar efter värmen.
Jag längtar efter henne. Jag längtar efter dig.

Hon dök upp då. Framför mig. Jag såg henne från sidan.
Hon såg mig inte. Jag ropade hennes namn. Hon hörde inte.
Hon hade sladdar i öronen. Jag undrar vad hon lyssnade på.
Jag var inte helt säker på att det var hon, så jag slängde inte någon snöboll.

Det har varit ett svårlagt pussel. Det bygger på tro. Kanske lägger jag det
helt fel. Jag vet inte. Det finns frågor. Ett mysterium. Inga svar.

Jag känner mig bakbunden av lansen hon stötte i mig.
Det gjorde ont i mitt hjärta. Jag fällde en tår.

Jag längtar efter sommaren. Brukar se henne då. Ska gå fram och prata
med henne. Hon blir så där gulligt sur på mig när jag gör det.
Får se om hon har mod och styrka att prata om saker och ting.
Har aldrig träffat någon tjej som varit så blyg som hon.
Jag vill inte kalla henne feg. Jag längtar efter sommaren.

Mycket vackert och rörande! Men vad vill du säga med den här dikten, att det är jag som stöter bort honom?

Han töntar sig hela tiden och spelar sur, svarar inte när jag skriver...

Dags att veva upp ett långfinger och koncentrera sig på annat (och på andra människor som förtjänar din tid).

Edit: Vad har han att vara sur över?

Jag har dissat honom flera gånger, men han kommer tillbaka, och svag som jag är har jag aldrig sagt emot. Jag blir lurad varje gång
Jag vet inte varför han är sur, det är väl hans stil. Nåt fjantigt sms som jag skrev, jag brukar för det mesta inte ens vara särskilt seriös när jag skriver, och det vet han. Han vägrar svara på varför han är sur. Han kör the silent treatment verkar det som.

Du tycks vara högst medveten om det tråkiga mönstret, men varför väljer du inte att bryta det? Hoppas du möjligen på en förändring, att det ska bli ni två eller vad är det frågan om? Klipp banden, tillåt inte dig själv att svara på telefonsamtal och återfå någon form av kontroll över dig själv. Vill du bli av med människan så är det bara ta det steget, hålla blicken framåt och aldrig titta tillbaka.

Om framtiden har en vänskap att erbjuda... Det får tiden helt enkelt utvisa. En kontakt bör först tas när du inte upplever honom som ett hinder i dina studier, i ditt välmående etc. etc.

Jag mår bättre, har inte svårt att gå vidare, det är mest för stunden som det blir så. Jag gillar honom för mycket helt enkelt, och hade hoppats på en förändring.