Varför är den mätta dagen aldrig störst? [Tolkningar av Karin Boyes dikt "I rörelse"]

Varför tolkar du in det som att det handlar om kärleksrelationer? Skulle tolka in någon sorts livsoptimism i den.


Jag tror att antiteserna mättnad-törst handlar om hur man hanterar livet, att törsten är en livstörst som inte får släckas. Tror att det handlar om längtan.


Samma här. Målet är inte intressant eftersom man stannar upp vid målet. Vägen, resan är törsten (eller hungern) som omnämns i den tidigare textraden. När målet för resan är nådd är törsten släkt, hungern mättad. Tror att författarinnan talar om en livshunger, en livstörst som gör livet till en resa där man aldrig slutar hungra, aldrig slutar törsta utan fortsätter - som om resan var oändlig, ''oändligt är vårt stora äventyr''.

Samma sak. Det finns inget mål, ingen ändstation där man stannar permanent utan bara små delmål på en resa som ständigt fortsätter.


Bryt upp= Stanna inte, fäst dig inte vid någonting på resans gång, fortsätt. Här kommer en antites i form av dagen - resans fortsättning - i relation till natten - den tillfälliga vilan.
Tror att dikten är livsbejakande och handlar om livet i stort, vilket även kan appliceras på saker som förhållanden, fast jag tolkar det inte som att hon förespråkar singelliv här utan att - om man tillämpar orden på en kärleksrelation - att bryta upp, se förhållandet som någonting tillfälligt, och fortsätta sin livsresa mot nya ''nattlånga raster'' (vilket kan betyda vad som helst, men även relationer) och fortsätta.

Handlar om att leva i nuet.

Hejsan,

Det är såhär att jag ska analysera en dikt utifrån närläsning samt ett biografiskt perspektiv, skulle uppskattas om någon kunde hjälpa mig att tolka denna dikt från Karin Boye från ett biografiskt perspektiv samt närläsning.


Den mätta dagen, den är aldrig störst.
Den bästa dagen är en dag av törst.

Nog finns det mål och mening i vår färd -
men det är vägen, som är mödan värd.

Det bästa målet är en nattlång rast,
där elden tänds och brödet bryts i hast.

På ställen, där man sover blott en gång,
blir sömnen trygg och drömmen full av sång.

Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr.
Oändligt är vårt stora äventyr.

https://www.adlibris.com/se/bok/den-...SABEgIyFvD_BwE

Det är ju fusk.

Och inte så svårt. Vad tror du hon menar med dikten? Vad vill hon ha sagt? Hur mår hon när hon skriver den?

KB var lesbisk. Texten beskriver en resa till och från trygghet, trygghet som konserverar och den spänningsfyllda trygghet som nya eskapader skapar. Hon fann sig aldrig i rollen som normbrytande nyskapare utan tog sitt liv efter ett antal misslyckade relationer. Och vilken ful frisyr!

Men det är vägen som är mödan värd , skulle jag kalla nyckelvers och det som då blir utmärkande för hennes liv är den inställningen. Att trots alla svårigheter så uppskattade hon sitt liv och som helheten av dikten visar så var hon i grunden en optimist som spred en positiv känsla till omgivningen.

Hon menar att livet måste levas väl för döden kommer fortare än du tror

Dikten har en religiös anstrykning och uttrycker hos författaren en längtan efter inre fasthet och trygghet. Den själsligt bräckliga KB kände en viss beundran för ordningen, styrkan och diciplinen hos den framväxande nazismen men hon engagerade sig naturligtvis aldrig politiskt. jmfr dikten Rustad rak och pansarsluten ...Visst gör det ont när knoppar brister.. uttrycker något liknande som dikten ovan. En mätt och belåten kälkborgare , som man sade förr, känner knappast något behov att söka efter högre andliga värden som stöd för sin existens. Det självgoda borgarskapet känner inte av någon andlig törst än dess mindre anledning till att bestiga vägen för att finna den bägare som kan släcka den. Den oro och rastlöshet som KB levde med kommer till uttryck i de två sista stroferna .
KB var nog också påverkad av den kampmystik som präglade flera diktare under 20-talet i tyskland.
( se Arne Ruth samhället som teater ) Hon fann dock aldrig ro i sin ängsliga själ utan tog sitt liv i Liljanskogen 1944. I all enkelhet cocinar/

Tack alla!