Det är populärt att hävda att SD - och dess europeiska motsvarigheter - är nutidens nazister, och man argumenterar för detta genom att dra paraleller till 30-talets Tyskland. Vissa paraleller har en viss poäng ("Adolf Hitler såg judarna som det största problemet, Jimmie Åkesson ser muslimerna som det största problemet) medans andra är genomskinliga försök till ohederliga guilt by association-argumentationsfel ("Adolf Hitler var emot ritualslakt + Jimmie Åkesson är emot ritualslakt = Adolf Hitler ♥ Jimmie Åkesson").
Detta är dock, enligt min mening, överanvända floskler som är generellt ointressanta i sin PK-förutsägbarhet. Dessutom saknar SD politiskt inflytande, är marginaliserade och motarbetade utav hela det svenska etablissemanget, och i de sammanhang där de "bjuds in i finrummen", så är det endast för att de håller på att utvecklas till ett politiskt korrekt parti. Att SD skulle vara det nya NSDAP blir alltså först en intressant teori när SD väl har en etablerad maktposition i samhället (och givetvis företräder likartad politik).
Fram tills dess så är en granskning av MAKTEN betydligt mera relevant och intressant. Att makten i Sverige, Norge, Danmark, Tyskland, Österrike, Schweiz, Frankrike, Belgien, Nederländerna, Storbritannien, USA, Kanada, Sydafrika, Australien och Nya Zeeland - totalt - domineras av dogmer såsom mångkulturalism och antirasism (och där Sverige, Frankrike, Nederländerna, Storbritannien och USA sticker ut lite extra i sammanhanget), alltså politisk korrekthet, står bortom allt tvivel (ni får gärna motbevisa mig, genom att sakligt argumentera för motsatsförhållandet). Detta innebär att journalister har ett större ansvar att granska V, S, MP, C, FP, M och KD än SD, då de sju förstnämnda har betydligt mera makt än SD. Eftersom det inte föreligger på det sättet, och journalisterna i Sverige snarare agerar på motsatt sätt (systemlojalt), så blir det därför upp till oss vanliga medborgare att granska MAKTEN istället. Starting now...
Nationalsocialismen i Tyskland är en unik - och elakartad - form av nationalism. En dogm som predikade människors olika värde, och som ska ses som en spegelbild till den judiska chauvinism som - då och idag - härskade/härskar i västvärlden, och som Adolf Hitler och co. identifierade. Och - dessutom - vars existens har bevisats och därför inte kan avfärdas som en konspirationsteori:
Jag skulle vilja hävda att det snarare är den politiskt korrekta MAKTEN i västvärlden och i Sverige, som är att klassa som nazisternas tronföljare, snarare än SD (och dess europeiska motsvarigheter). Och då jag inte är nazist (men givetvis uppskattar vissa delar av nationalsocialismen, och självklart är av uppfattningen att tyskarnas beslut att stödja NSDAP var berättigat), så ser jag heller inte detta som något positivt.
Jag skulle vilja diskutera denna hypotes (nationalsoscialism + PK = sant) utifrån ett perspektiv där jag likställer de två nationalsocialistiska synpunkter som jag ej delar - imperialismen och övermänniskoidealet - med den nuvarande poltiskt korrekta, mångkulturalistiska och antirasistiska makten, för att på sätt åskådliggöra likheterna;
Imperialismen: Den tyska nationalsocialismens utrikespolitk var byggd på expandering, lebensraum, där man ockuperade andra nationer. På så sätt drev man en politik som ej går att förknippa med etnopluralismen, som kännetecknar bl.a. undertecknad. Man kan alltså hävda att nationalsocialismen var en ny form av imperialism - givetvis.
Tittar vi på rådande maktstrukturer, så märker vi att detta förhållningssätt (naziTysklands lebensraum-princip) - och retoriken bakom - är att likställa med den rådande maktens argument för massinvandring, mångkulturalism o.s.v.. Adolf Hitler rättfärdigade att andra folk (slaver o.s.v.) skulle få det sämre iochmed tysk expansion. Den tyska nationalsocialismen rättfärdigade lebensraum även om det skedde på andra folks bekostnad. Detta resonemang återfinner vi hos västvärldens mångkulturalister, som menar att en försämring för Europas ursprungsbefolkningar, kan rättfärdigas i "den fria rörlighetens" eller "solidaritetens" namn. Mångkulturalister och antirasister menar att ett ökat livsrum för afrikaner, araber o.s.v., är berättigat även om det sker på svenskars, tyskars (o.s.v.) bekostnad (i form ekonomiska (med skattepengar bekosta människor från tredje världen och deras uppehälle i värdlandet), sociala (ökad brottslighet och försämrad trygghet) och kulturella (förbud att värdesätta de traditionellt europeiska, inhemska kulturerna) försämringar för ursprungsbefolkningen).
Övermänniskoidealet: Ett vanligt förekommande resonemang, bland tyska nationalsocialister, kring den rashierarki som upprättades iochmed NSDAP, var att man ville förädla rasen för att på så sätt uppnå en idealisk övermänniska; en arisk übermenschen. Liknanade resonemang förekommer idag i Sverige, lite oväntat i de inflytelserika kretsar som säger sig vara egalitära och anti-nazistiska, det vill säga bland politiskt korrekta mångkulturalister och antirasister. Man är emot det biologiska status quo som råder (som är naturligt, och i regel inte det minsta skadligt) (det vill säga att de flesta människor praktiserar endogami), och vill medelst politiska medel bryta sönder detta biologiska faktum (som man - helt felaktigt och ovetenskapligt - likställer med inavel), genom att förespråka och pusha för storskalig rasblandning. Man eftersträvar, precis som nationalsocialisterna, ett nytt människoideal, en rasblandad übermenschen som `har fötter, inte rötter`. På så sätt har man introducerat raslärans och eugenikens återkomst, i den svenska/västerländska politiken.
Jag satte mig ner och tänkte, innan jag skrev den här tråden, VAD det är som gör att jag känner ett sådant motstånd mot den politiskt korrekta, mångkulturalistiska och antirasistiska hegemoni som råder i västvärlden i allmänhet och i Sverige i synnerhet. Nyckleordet, kom jag fram till, var preservationism, en vilja att bevara det som jag värdesätter och håller varmt om hjärtat; Sverige, det svenska språket, mitt ursprung o.s.v., och mitt motstånd handlar om att de - makten - vill frånta mig det här, vilket de motiverar genom att hänvisa till ideologiska projekt såsom "globalisering", "dekonstruering av rasistiska strukturer" o.s.v.. Preservationism handlar varken om att bedriva imperialism eller att förespråka ett övermänniskoideal, det handlar om något så anspråkslöst som att som svensk ha rätten att existera, rätten för svenskar (och norrmän, tyskar, vita amerikaner o.s.v.) att få finnas som en folkgrupp.
Min slutsats är därför att det INTE är oseriöst att hävda att politiskt korrekta mångkulturalister och antirasister, är att likställa som NS ideologiska efterträdare, snarare än att jag är det.
Stämmer detta, är då frågan?
Detta är dock, enligt min mening, överanvända floskler som är generellt ointressanta i sin PK-förutsägbarhet. Dessutom saknar SD politiskt inflytande, är marginaliserade och motarbetade utav hela det svenska etablissemanget, och i de sammanhang där de "bjuds in i finrummen", så är det endast för att de håller på att utvecklas till ett politiskt korrekt parti. Att SD skulle vara det nya NSDAP blir alltså först en intressant teori när SD väl har en etablerad maktposition i samhället (och givetvis företräder likartad politik).
Fram tills dess så är en granskning av MAKTEN betydligt mera relevant och intressant. Att makten i Sverige, Norge, Danmark, Tyskland, Österrike, Schweiz, Frankrike, Belgien, Nederländerna, Storbritannien, USA, Kanada, Sydafrika, Australien och Nya Zeeland - totalt - domineras av dogmer såsom mångkulturalism och antirasism (och där Sverige, Frankrike, Nederländerna, Storbritannien och USA sticker ut lite extra i sammanhanget), alltså politisk korrekthet, står bortom allt tvivel (ni får gärna motbevisa mig, genom att sakligt argumentera för motsatsförhållandet). Detta innebär att journalister har ett större ansvar att granska V, S, MP, C, FP, M och KD än SD, då de sju förstnämnda har betydligt mera makt än SD. Eftersom det inte föreligger på det sättet, och journalisterna i Sverige snarare agerar på motsatt sätt (systemlojalt), så blir det därför upp till oss vanliga medborgare att granska MAKTEN istället. Starting now...
Nationalsocialismen i Tyskland är en unik - och elakartad - form av nationalism. En dogm som predikade människors olika värde, och som ska ses som en spegelbild till den judiska chauvinism som - då och idag - härskade/härskar i västvärlden, och som Adolf Hitler och co. identifierade. Och - dessutom - vars existens har bevisats och därför inte kan avfärdas som en konspirationsteori:
"There is an eerie sense in which National Socialist ideology was a mirror image of traditional Jewish ideology"
- Kevin MacDonald, Separation and its Discontents (kapitel 5) [källa]
- Kevin MacDonald, Separation and its Discontents (kapitel 5) [källa]
Jag skulle vilja hävda att det snarare är den politiskt korrekta MAKTEN i västvärlden och i Sverige, som är att klassa som nazisternas tronföljare, snarare än SD (och dess europeiska motsvarigheter). Och då jag inte är nazist (men givetvis uppskattar vissa delar av nationalsocialismen, och självklart är av uppfattningen att tyskarnas beslut att stödja NSDAP var berättigat), så ser jag heller inte detta som något positivt.
Jag skulle vilja diskutera denna hypotes (nationalsoscialism + PK = sant) utifrån ett perspektiv där jag likställer de två nationalsocialistiska synpunkter som jag ej delar - imperialismen och övermänniskoidealet - med den nuvarande poltiskt korrekta, mångkulturalistiska och antirasistiska makten, för att på sätt åskådliggöra likheterna;
Imperialismen: Den tyska nationalsocialismens utrikespolitk var byggd på expandering, lebensraum, där man ockuperade andra nationer. På så sätt drev man en politik som ej går att förknippa med etnopluralismen, som kännetecknar bl.a. undertecknad. Man kan alltså hävda att nationalsocialismen var en ny form av imperialism - givetvis.
Tittar vi på rådande maktstrukturer, så märker vi att detta förhållningssätt (naziTysklands lebensraum-princip) - och retoriken bakom - är att likställa med den rådande maktens argument för massinvandring, mångkulturalism o.s.v.. Adolf Hitler rättfärdigade att andra folk (slaver o.s.v.) skulle få det sämre iochmed tysk expansion. Den tyska nationalsocialismen rättfärdigade lebensraum även om det skedde på andra folks bekostnad. Detta resonemang återfinner vi hos västvärldens mångkulturalister, som menar att en försämring för Europas ursprungsbefolkningar, kan rättfärdigas i "den fria rörlighetens" eller "solidaritetens" namn. Mångkulturalister och antirasister menar att ett ökat livsrum för afrikaner, araber o.s.v., är berättigat även om det sker på svenskars, tyskars (o.s.v.) bekostnad (i form ekonomiska (med skattepengar bekosta människor från tredje världen och deras uppehälle i värdlandet), sociala (ökad brottslighet och försämrad trygghet) och kulturella (förbud att värdesätta de traditionellt europeiska, inhemska kulturerna) försämringar för ursprungsbefolkningen).
Övermänniskoidealet: Ett vanligt förekommande resonemang, bland tyska nationalsocialister, kring den rashierarki som upprättades iochmed NSDAP, var att man ville förädla rasen för att på så sätt uppnå en idealisk övermänniska; en arisk übermenschen. Liknanade resonemang förekommer idag i Sverige, lite oväntat i de inflytelserika kretsar som säger sig vara egalitära och anti-nazistiska, det vill säga bland politiskt korrekta mångkulturalister och antirasister. Man är emot det biologiska status quo som råder (som är naturligt, och i regel inte det minsta skadligt) (det vill säga att de flesta människor praktiserar endogami), och vill medelst politiska medel bryta sönder detta biologiska faktum (som man - helt felaktigt och ovetenskapligt - likställer med inavel), genom att förespråka och pusha för storskalig rasblandning. Man eftersträvar, precis som nationalsocialisterna, ett nytt människoideal, en rasblandad übermenschen som `har fötter, inte rötter`. På så sätt har man introducerat raslärans och eugenikens återkomst, i den svenska/västerländska politiken.
Jag satte mig ner och tänkte, innan jag skrev den här tråden, VAD det är som gör att jag känner ett sådant motstånd mot den politiskt korrekta, mångkulturalistiska och antirasistiska hegemoni som råder i västvärlden i allmänhet och i Sverige i synnerhet. Nyckleordet, kom jag fram till, var preservationism, en vilja att bevara det som jag värdesätter och håller varmt om hjärtat; Sverige, det svenska språket, mitt ursprung o.s.v., och mitt motstånd handlar om att de - makten - vill frånta mig det här, vilket de motiverar genom att hänvisa till ideologiska projekt såsom "globalisering", "dekonstruering av rasistiska strukturer" o.s.v.. Preservationism handlar varken om att bedriva imperialism eller att förespråka ett övermänniskoideal, det handlar om något så anspråkslöst som att som svensk ha rätten att existera, rätten för svenskar (och norrmän, tyskar, vita amerikaner o.s.v.) att få finnas som en folkgrupp.
Min slutsats är därför att det INTE är oseriöst att hävda att politiskt korrekta mångkulturalister och antirasister, är att likställa som NS ideologiska efterträdare, snarare än att jag är det.
Stämmer detta, är då frågan?
__________________
Senast redigerad av Lantbruk 2011-03-06 kl. 02:19.
Senast redigerad av Lantbruk 2011-03-06 kl. 02:19.
...
, hur kan man inte reagera???). Tobias Hübinette har även halvt misshandlat ett vitt dagisbarn [