Skillnad mellan bortförklaring och relevanta fakta

Det har blivit en vedertagen argumentationsteknik att hävda att motparten bara ägnar sig åt bortförklaringar. Personligen tycker jag att det gått inflation i meningen "Nu kommer du bara med bortförklaringar".

Frågan är var gränsen går? Är det alltid att klassa som en bortförklaring när man pekar på fakta som har med verkligheten att göra?

Ett exempel kan vara den anställde som ställs till svars för en produkt som är undermålig närmaste konkurrents motsvarighet. Om den anställde då påpekar att konkurrenten har dubbelt så hög bemanning och tre gånger så hög budget för sin produkt, är det mer regel än undantag att en chef skyller på "bortförklaringar".

På vilket sätt är det inte relevant vilka resurser man har?
I min värld är det ungefär som att fråga någon varför de har soppatorsk, och sedan hävda att "slut på bensinen" bara är en bortförklaring.

Och var går gränsen mellan vad som är relevant information och vad som är en bortförklaring?

Dum fråga? När det inte är relevant är det skitsnack.

Det är ju en bortförklaring i sig att hävda att den man talar med bara kommer med bortförklaringar.
Jag skulle personligen inte använda det då jag diskuterar, eftersom jag anser att jag då inte visar att jag LYSSNAR på det som min "motståndare" säger.
Jag tycker det ligger en hel del "maktspråk" i just den meningen, som att man inte bemöter argumenten alls.

Å andra sidan kan ju vissa människor vilja dra bort fokuset från det som konflikten/diskussionen handlar om och då brukar de använda sig av, vad jag kallar bortförklaringar - men det bästa man kan göra då är att helt ignorera det som inte är relevant utan dra tillbaka fokuset på det viktiga.

Ditt exempel är väl tydligt nog, det handlar om en teori om varför, och vill chefen inte lyssna så använder han ordet "bortförklaring" för att få en teori som passar hans syn.

Min syn på det hela är nog ungefär det du är inne på lite. En bortförklaring är något som är totalt irrelevant i sammanhanget. T.ex. om man skyller sen ankomst på att pappersinsamlingen börjar bli full.

Däremot så tror jag att många använder ordet bortförklaring felaktigt när de i stället borde använda ordet förklaring. Som i ditt exempel med produkten och den anställde. Där är ju resonemanget med olika resurser en möjlig FÖRKLARING till det hela. Men eftersom den förklaringen inte på något sätt för kunden (antar jag att du menar) ett endaste litet steg närmare mot en lösning på det uppkomna problemet så väljer istället kunden att kalla det för en BORTFÖRKLARING. För som sagt, problemet har ju inte försvunnit för den sakens skull.

Eller?

Absolut. Ordet används felaktigt, inte sällan som en enkel tillflyktsort för den som inte vill höra sanningen när den sägs.

Det har ju blivit jättefult att skylla ifrån sig i dagens samhälle, men samtidigt finns ju bistra realiteter att ta hänsyn till också.

A - Varför har du inte sålt 10 000 telefonabonnemang i dag?
B - Därför att vår butik ligger längre in i gallerian och har högre priser än konkurrenten.
A - Äh! Bortförklaringar!

Frågan är vilket svar "A" hade väntat sig? Kanske något sådant här:

A - Varför har du inte sålt 10 000 telefonabonnemang i dag?
B - För att jag inte ansträngt mig tillräckligt mycket.

Det känns som att ordet "bortförklaring" används så fort någon bemöter ett argument med ett faktum som inte passar den andra partens världsbild.

Ja, men det är ju precis där skon klämmer. Det finns olika idéer om vad som är relevant. Eller, du kanske tycker det låter som en bortförklaring?