Mänskliga drönare. Finns det?

För honungsbin ersätter man honungen med kakor av socker. Man tar tillvara honungen och får en produkt medan det ditsatta sockret uppfyller honungens funktion och föder nästa generation bin.

Finns det liknande situationer i det mänskliga samhället där man erbjuder något egentligen värdelöst, andefattigt, eller likvärdigt men utnyttjande på något sätt? Med vilket syfte gör man det eller motiverande varför ett sånt fenomen finns, medvetenhet/omedvetenhet osv. hos de drabbade?

Jag undrar om inte den överväldigande största delen av den samtida kultur-nöjes-och underhållningsindustrin i alla dess för evenemangsmakarna lukrativa surrogatformer skulle kunna beskrivas i termer av sockret i denna liknelse...med den skillnaden att nästa generation bin förmodligen förtvinar av det absurda övermåttet av triviala stimuli. Honungskakan skulle då vara en levande, växande kultur, som den grekiska på 500-400-t BCE, den renässansitalienska, den franska klassicismens formativa skede och den tyska kulturen under Goethetiden.

Varför sockret ersätter honungen är svårt att svara på, det är en komplicerad civilisatorisk dynamik och samtidigt kanske något som nästan är så enkelt som att jord utarmas när den odlas för intensivt.

Kallas väl i dagligt tal för lönearbete.

Samhället skapar ett behov hos de drabbade att konsumera, för att kunna konsumera utsätter man sig för ovanstående.

De flesta är nog medvetna om situationen, få vill/kan ta sig ut ur den.

dom tar min roligare tid i livet och ersätter den med kunskap om blommor och bin 1 timme i veckan när jag ska bli väktare, nej men skämt och sidor gillar teorin om lönearbete starkt

Jag tänker på rövarna i Ronja Rövardotter. De verkar inte direkt ha några flickor och kommer inte att föröka sig. Inte gör de så mycket vettigt heller. Typiska drönare. Eller arbetsmyror kanske?

Sockret fyller ju samma funktion för bina som hunungen de kanske rent av tycker mer om det vem vet?

För att arsla ur vagnen behöver man en drivkraft eller ett syfte för att fullgöra något. Lönearbete är på något sätt självuppfyllande i sig + man får pengar som kan omsättas till något och man känner sig behövd.

Däremot stressar många folk sig till sjukdom för att uppfylla sin utopi. Vi är mer materiellt tillfredställda idag än på länge (västvärlden), men vad man hört är folk mer deprimerade idag än på länge (om det nu är sant).
Behöver vi bättre materiell standard för att må bra eller lurar vi bara oss själva?(retoriskt)
Kan man genom pengar skapa sig ett lyckligt liv? (retoriskt)

Eller för att omformulera trådfrågan: är vi lika lyckliga idag vad vi gör och får för det vi gör än förra generationen(erna), och om inte varför?

Livet går ut på att vidga vyerna för att ens avkomma ska kunna ta del av de erfarenheter som deras förfäder gjort. Erfarenheterna kan liknas vid den honung som bina använder men istället för att förändra erfarenheterna ändrar man på ens verklighetsuppfattning.

Kanske är det glappet som deprimerar folk. Utvecklingen/ friheten / laglösheten att skapa sig en egen verklighetsuppfattning sätter föräldrars kunskap i skam. Vet faktiskt inte själv, svårt att reflektera.

Dock tror jag inte att Sokrates kunde ana formen av dagens samhälle och postulera teorier som skulle gälla idag, fast många teorier säkert är tidlösa.

Kanske lever man lyckligare om alla har samma mål fast med bibehållen frihet, om man anser att divergerande verklighetsuppfattning medför olika mål.