Citat:
Ursprungligen postat av scheele
En vanlig fråga som personal med tystnadsplikt får är just om de kan lova att inte föra något vidare. Sanningen är ju den att INGEN förutom präster kan lova det. Endast präster har absolut tystnadsplikt. Övriga som jobbar med tystnadsplikt har anmälningsskyldighet.
Principiellt så är det vårdgivande personal som utreder behovet av insatser mot missbruk, av rätt så enkla skäl är ju detta inget patienten själv kan utreda, sitt eget vårdbehov dvs.
Antar att ditt svar iaf delvis var till mig eftersom du skriver om missbruk... tack =)
Men ok... om det aldrig (någonsin) går att garantera att sekretessen inte bryts så betyder det alltså att det inte finns några punkter som ska prickas av innan sekretessen bryts. Det är helt och hållet upp till den som håller i sekretessen?
En läkare som får reda på att en patient missbrukar t. ex. Cannabis 1 g/v kan alltså bryta tystnadsplikten bara för att han/hon anser att Cannabis 1 gång i veckan är en fara för patientens liv? Endast på grund av själva missbruket då. Läkaren anser att Cannabis 1 g/v garanterat kommer leda till döden, förr eller senare... typ. Detta trots att patienten lever ett i övrigt normalt liv med bra jobb, lycklig familj, inga psykiska problem o.s.v.
Och en annan läkare kan låta bli att anmäla (bryta tystnadsplikten) en patient som injicerar heroin några ggr/dag, för att den läkaren anser att heroin inte skadar patienten fysiskt eller psykiskt. Läkaren anser t.o.m. att missbruket hjälper patienten att fungera i sitt liv, som självmedicinering.
Det är alltså en åsiktsfråga? Eller en tolkningsfråga? Det finns inga som helst punkter som måste bockas av innan anmälan, förutom punkten att t. ex. läkaren
anser/tycker att patientens liv är i fara? Ingen kan ifrågasätta en anmälan utifrån några kriterier, eftersom läkaren har rätt att tycka så.
Känns så himla luddigt och osäkert det här =/ Om det inte finns några regler för när tystnadsplikten får brytas så kan ju en person bli anmäld om han eller hon dricker ett glas vin till maten lite då och då... om det nu är helt upp till läkaren att bestämma när det ska anmälas.
Sådana här beslut måste ju ha ifrågasatts någon gång (ganska många ggr såklart)... alltså, någon läkare (eller vad det nu är) har brutit mot tystnadsplikten och patienten har känt sig kränkt. Då måste ju någon avgöra om läkaren har gjort rätt... och då borde det väl finnas några fler punkter än "Om du som läkare anser att patientens liv är i fara så har du anmälningsplikt"... typ. Läkaren kan väl inte bara säga "Men JAG TYCKER att vin/cannabis/heroin är livsfarligt, så jag kände att här gäller anmälningsplikt". Blir det bara "Jaha, ok... ja, då förstår vi" då?
Om det inte finns några som helst kriterier (förutom det luddiga "liv i fara" då) så... varför då inte bara slopa sekretessen helt när det gäller vissa saker. Om det är upp till läkaren att bestämma när någons liv är i fara så kan ju vem som helst bli anmäld, när som helst... beroende på läkarens åsikter. Jag blir förvirrad av det här... något himla krav måste det väl finnas?
Fast jag kan ju förstå att det blir svårt att ha en massa punkter som måste uppfyllas också eftersom missbruk kan se så olika ut. En person som röker Cannabis kan ju vara mycket mer destruktiv än en annan person som skjuter Heroin. Men ändå... finns det inga punkter så är det bara att tiga då, om man inte är beredd att ta eventuella smällar... som bestäms utifrån en persons åsikter.
Om man behöver prata med någon om sitt missbruk, t. ex. på grund av sin hälsa eller psykiska bekymmer, så blir man ju tvungen att tiga om sekretesslagen är så luddig. En präst (som tydligen har total tystnadsplikt då) kan ju inte erbjuda samma hjälp som en läkare, psykolog eller ett vårdhem kan =/
Det enda man kan göra är alltså att försöka luska ut var ens läkare/psykolog/kurator står i drogmissbruksfrågor, innan man avslöjar något.
Googlade igen och hittade vad som gäller för LVM iaf... och det är väl bara vid LVM som någon får bryta sekretessen. Det står:
Beredande av vård
4 § Tvångsvård skall beslutas om,
1. någon till följd av ett fortgående missbruk av alkohol, narkotika eller flyktiga lösningsmedel är i behov av vård för att komma ifrån sitt missbruk,
2. vårdbehovet inte kan tillgodoses enligt socialtjänstlagen (2001:453) eller på något annat sätt, och
3. han eller hon till följd av missbruket
a) utsätter sin fysiska eller psykiska hälsa för allvarlig fara,
b) löper en uppenbar risk att förstöra sitt liv, eller
c) kan befaras komma att allvarligt skada sig själv eller någon närstående.
(Hoppar över lite)
6 §
Myndigheter som i sin verksamhet regelbundet kommer i kontakt med missbrukare är skyldiga att genast anmäla till socialnämnden om de får kännedom om att någon kan antas vara i behov av vård enligt denna lag.
Detta skall dock inte gälla myndigheter inom hälso- och sjukvården i vidare mån än som följer av andra stycket.
En läkare skall genast göra anmälan till socialnämnden, om han eller hon i sin verksamhet kommer i kontakt med någon som kan antas vara i behov av omedelbart omhändertagande enligt 13 § eller vård enligt denna lag och läkaren bedömer att denne inte kan beredas tillfredsställande vård eller behandling genom läkarens egen försorg eller i övrigt inom hälso- och sjukvården. Lag (2005:467).
Länk: http://www.notisum.se/rnp/sls/lag/19880870.htm#P13
Ok... där står ju allt, men jag blir inge klokare i alla fall. Eller så blir jag det, bara det att jag inte kan/vill acceptera vad lagen säger =/ Det finns ju tydligen punkter de går efter men de punkterna har inga "följdpunkter"... typ "Om missbrukaren injicerar 3 doser/dag så är missbrukarens liv i fara blabla"... Eller så har jag inte sett "följdparagraferna" eftersom jag tycker lagtexter är för jobbiga att läsa.
Ska jag försöka dra någon egen slutsats angående mitt missbruk och vården efter den där lagtexten så känns det som jag ligger pyrt till... så jag håller nog tyst.
