2011-02-27, 16:42
#1
Denna kvällen utspelar sig under en period jag inte mådde särskilt bra mentalt och hade lite "fuck you" attityd mot livet och det mesta. Brukar inte dricka så mycket alkohol när jag äter benso men denna kvällen ville jag bara supa skallen av mig.
Jag är ingen författare och har inte skrivit ett stycke längre än tjugo rader sedan skolan. Så ha överseende med grammatiken.
Kön: Man
Ålder vid tillfället: 22
Erfarenheter sedan tidigare: Lustgas, diverse benso, diverse opioider, cannabis i de flesta former, rökmixar, toppisar och kratom/krypton.
Kvällen börjar hemma i lägenheten. Det är lördag och Klockan är runt sju - halv åtta. Jag är själv och börjar göra mig i ordning för fest. Dagen innan har jag varit på Apoteket och hämtat ut ett 100 pack med Sobril 25mg, Visserligen en utav dom svagaste bensodiazepiner men ruset är skönt och även om man måste trycka i sig många så är det inte så illa då de är små och lättuggade och man kan bli rejält svängd bara man äter tillräckligt.
Sätter mig vid datorn och slänger på lite musik. Afasi & Filthy strömmar ur högtalarna och jag börjar känna på mig att den här kvällen kommer bli något extra. Slänger i mig 100mg Sobril som jag tuggar sönder och låter ligga under tungan ett tag innan jag sköljer ner dom med en öl. Häller upp ett halvt glas whiskey med några bitar is i och sveper det. Duschar, byter om och tar en öl till.
Klockan börjar springa iväg och det är dags att dra. Drar snabbt i mig en hit från bongen. Minns inte riktigt vad jag rökte, men troligtvis var det någon rökmix.
Jag tar min påse med öl och whiskey, slänger ner en karta sobril i fickan och går ut för att möta upp en vän, (Vi kan kalla honom Jon.)
Jag styr kosan mot affären där jag ska möta upp Jon för att slå följe till en annan gemensam vän (vi kan kalla honom för Peter) på lite förfest.
Humöret är på topp, kroppen är lugn av benson och huvudet flummigt av rökat. Jag mår som en prins i den varma sensommarkvällen. Benen är mjuka och det är ganska svårt att hålla dom i en rak linje.
Jons röda ögon skvallrar om att han också rökt innan han gick ut. Jag ger honom ett par sobril som han snabbt slänger i sig och jag tar själv ett par till. Ikväll blir det fan bra drag tror jag säger Jon, Jag håller med och vi går in på affären och handlar lite munchies.
Hemma hos Peter dukas det fram flaska på flaska med whiskey och öl. Ingen går härifrån nykter säger någon och vrider upp musiken.
Även om vi bara är tre stycken så är det bra röj. Vi köar låt efter låt på Spotify och sjunger med högt (i dubbel bemärkelse) och dansar rundor.
Benson har börjat dra igång ganska bra och som bekant sviker omdömet rejält, jag trycker i mig några till och ger någon till Jon. Peter tackar bestämt nej.
Peter är ganska drogliberal men använder inget förutom alkohol att berusa sig på och har inget behov att prova annat säger han. Dock bryr han sig inte det minsta vad andra gör.
Någon timme flyter på och vi alla har blivit duktigt onyktra. Glas känns överflödigt och vi halsar whiskey direkt ur flaskorna.
Jag och Jon går ut och tänder en spliff på balkongen och mår allmänt bra. Peter sticker ut huvudet undrar om vi inte tycker det är dags att dra ner på krogen.
Jo fan! svarar vi och drar i oss det sista på spliffen lite snabbt.
Vägen ner till centrum tar ca 15 minuter ifrån Peter men det kändes som vi var framme bara vi klev utanför dörren.
Som brukligt på alkohol och besno så får minnet sig en törn, så även denna kvällen. Från och med här har jag pusslat ihop historien av det jag minns och med hjälp av vänner som fyllt i luckorna. Så en hyffsad överblick av kvällen har jag men det är många timmar som är totalt svarta.
Klockan är ca 23:00 och jag är helt borta. Står i kön in till krogen när benen plötsligt försvinner under mig. Alkoholen och sobrilen har stulit min motorik! På två röda ligger jag på marken framför dörrvakten men är uppe lika snabbt igen. Mumlar något och ser mig omkring ingen bryr sig, inte ens vakten.
Vi stapplar in på krogen och möter några vi känner Dom skulle bort till ett annat ställe och vi hängde på. Det andra sällskapet märker att jag inte är riktigt med i matchen och undrar vad jag har tagit. Dessa människor skulle aldrig röra en drog och är inte sena att dömma ut och propagera om andra gör det (som större delen av sverige mao)
Jag bryr mig dock inte speciellt mycket att förklara bort något denna kvällen och talar glatt om precis vad jag tryckt i mig och hur mycket. Jag lyssnar inte på vad de svarar mig för jag är i helt andra tankar för tillfället. Borde jag ta mer? har jag tagit för mycket? Tänk om jag får en ångestattack i kön! lika bra att fylla på bestämmer jag och slänger i mig några tabletter till.
Det andra sällskapet ser lite snett på mig men jag skiter fullständigt i dom. Ikväll är det all in som gäller och jag tänker inte låta trångsynta människor förstöra det.
Staden vi bor i är liten men trots det är det packat inne på krogarna/klubbarna och kö utanför. Otroligt nog kommer jag även förbi dörrvakterna på detta stället.. ett tag i alla fall. Tio meter efter dörren suger någon tag i mig och säger att "Det gick lite väl vingligt där hörrudu" och vakten leder mig ut ur lokalen.
En ytligt bekant tjej från det andra gänget följer med mig ut. (Vi kan kalla henne för Nina)
Ingen ska fan kunna säga till mig att jag är för borta för att komma in. Jag vet nog bäst själv om jag är för tankad tänkte jag för mig själv och självförtroendet som i vanliga fall ligger på botten hade höjts till skyarna. Började nynna på Maskinen - Bränner i huvudet; Känner ingen ånger, känner ingen ånger, känner ingen ånger..
Jag ger det ett försök till att komma in efter några minuter och går rakt förbi kön, förbi vakterna, struntar i att betala inträde och försvinner ner på nedervåningen där dansgolvet är.
Här är det svart ett tag då jag villat bort mig och hittar ingen jag känner men fått berättat att jag satt vid ett bord och drack upp obekantas drinkar och slattar som stod på bordet när Jon hittade mig efter någon timma.
Jag följer Jon och peter en trappa upp iväg från klubbdelen och upp till puben. Får en öl i baren men hinner knappt smaka på den innan vakterna skickar ut mig ännu en gång. Peter följer med och vi går hem till mig. Gissa varför? Jo kartan med sobril är slut och självklart tycker jag att det behövs mer.
Hemma hos mig letar jag upp en till karta och trycker ut några stycken som jag slänger under tungan. stoppar resten i fickan till senare.
Bongen står framför mig på tv bordet och bara ber om att bli använd. Det var ett antal timmar sen jag rökte sist och ruset av rökat har försvunnit. Tvekar en sekund men tänder upp en kopp ändå. Nästan direkt när jag blåser ut röken ur lungorna känner jag effekten krypa på.
Pulsen höjs en aning, kroppen sjunker ihop och ögonen börjar klia lite smått. Huvudet är tungt och synen är dimmig med mycket eftersläpningar.
Jon ringer. Han har gått tillbaka till den första krogen och tycker vi ska komma dit. Peter velar lite men jag är ganska taggad nu. Vi går ut i trapphuset och jag säger till Peter att vi får hålla nere volymen lite då klockan börjar bli ganska sent.
Sekunden efter stupar jag framlänges nerför en 5 stegs trappa i sten och väcker säkert hela kvarteret.
Det är förövrigt tredje gången jag dyker i den trappan och alla gånger har alkohol och benso varit
inblandade. Jag slår mig ganska rejält i höften och ryggen men känner absolut ingen smärta för stunden, känner mig odödlig, känner mig som en kung.
Spolar fram någon timme tills kl 01:00 nån gång.
Peter och Jag har mött upp Jon som var tillsammans med de andra från tidigare. Jon har blivit väldigt full och flöddrad han också och vi glider helt obekymrade runt i lokalen och hälsar och snackar med allt och alla. Efter ett tag känner jag att benson har tagit över lite för mycket och det hade varit skönt att nyktra till lite.
Tjack! är det enda som kommer upp i huvudet. Jag hade aldrig testat amfetamin innan, men jag visste att man blev pigg och lite klarare i huvudet av det.
Frågade runt väldigt osmidigt och högt bland folket jag träffade om dom inte hade lite vaket att sälja. Fick självklart inte tag i något och bestämde mig att gå ut i friska luften och gå en runda i stället. Peter och Jon hakar på.
Vi ställer oss en bit bort på hörnan utav krogen och tänder några cigg. Jon och Peter är inne i något samtalsämne när jag plötsligt faller raklång bakåt och drar huvudet i kullerstenen. Precis vid smällen svartnar det till en sekund och sen blixtrar det till i synfältet. Jon drar upp mig från gatan och frågade hur det gick. Det är luuugn svarar jag slöddrigt och segt och känner efter om det blödde samtidigt som Jon försöker hålla mig ståendes. Skallen är intakt och jag säger att jag nog kan stå själv nu och Jon släpper mig.
Direkt efter gör jag en repris och är raklång på marken igen.
Jon bestämmer sig att jag fått nog av kvällen och leder mig hem. Vi rundar av kvällen med bongen i min soffa framför tvn. Peter kommer bort efter ett tag och vi sitter och snackar och röker fram tillls morgonen då vi däckar.
Jag vaknade på eftermiddagen någon gång fortfarande flöddrad med värk överrallt. Jon och Peter hade gått hem.
Fick i mig bortåt 5-600mg Sobril utan bensotolerans och en väldans massa alkohol. Det hade kunnat bli spännande om man nu fått tag i lite amfetamin. Vem vet vart kvällen hade
slutat.
Jag är ingen författare och har inte skrivit ett stycke längre än tjugo rader sedan skolan. Så ha överseende med grammatiken.
Kön: Man
Ålder vid tillfället: 22
Erfarenheter sedan tidigare: Lustgas, diverse benso, diverse opioider, cannabis i de flesta former, rökmixar, toppisar och kratom/krypton.
Kvällen börjar hemma i lägenheten. Det är lördag och Klockan är runt sju - halv åtta. Jag är själv och börjar göra mig i ordning för fest. Dagen innan har jag varit på Apoteket och hämtat ut ett 100 pack med Sobril 25mg, Visserligen en utav dom svagaste bensodiazepiner men ruset är skönt och även om man måste trycka i sig många så är det inte så illa då de är små och lättuggade och man kan bli rejält svängd bara man äter tillräckligt.
Sätter mig vid datorn och slänger på lite musik. Afasi & Filthy strömmar ur högtalarna och jag börjar känna på mig att den här kvällen kommer bli något extra. Slänger i mig 100mg Sobril som jag tuggar sönder och låter ligga under tungan ett tag innan jag sköljer ner dom med en öl. Häller upp ett halvt glas whiskey med några bitar is i och sveper det. Duschar, byter om och tar en öl till.
Klockan börjar springa iväg och det är dags att dra. Drar snabbt i mig en hit från bongen. Minns inte riktigt vad jag rökte, men troligtvis var det någon rökmix.
Jag tar min påse med öl och whiskey, slänger ner en karta sobril i fickan och går ut för att möta upp en vän, (Vi kan kalla honom Jon.)
Jag styr kosan mot affären där jag ska möta upp Jon för att slå följe till en annan gemensam vän (vi kan kalla honom för Peter) på lite förfest.
Humöret är på topp, kroppen är lugn av benson och huvudet flummigt av rökat. Jag mår som en prins i den varma sensommarkvällen. Benen är mjuka och det är ganska svårt att hålla dom i en rak linje.
Jons röda ögon skvallrar om att han också rökt innan han gick ut. Jag ger honom ett par sobril som han snabbt slänger i sig och jag tar själv ett par till. Ikväll blir det fan bra drag tror jag säger Jon, Jag håller med och vi går in på affären och handlar lite munchies.
Hemma hos Peter dukas det fram flaska på flaska med whiskey och öl. Ingen går härifrån nykter säger någon och vrider upp musiken.
Även om vi bara är tre stycken så är det bra röj. Vi köar låt efter låt på Spotify och sjunger med högt (i dubbel bemärkelse) och dansar rundor.
Benson har börjat dra igång ganska bra och som bekant sviker omdömet rejält, jag trycker i mig några till och ger någon till Jon. Peter tackar bestämt nej.
Peter är ganska drogliberal men använder inget förutom alkohol att berusa sig på och har inget behov att prova annat säger han. Dock bryr han sig inte det minsta vad andra gör.
Någon timme flyter på och vi alla har blivit duktigt onyktra. Glas känns överflödigt och vi halsar whiskey direkt ur flaskorna.
Jag och Jon går ut och tänder en spliff på balkongen och mår allmänt bra. Peter sticker ut huvudet undrar om vi inte tycker det är dags att dra ner på krogen.
Jo fan! svarar vi och drar i oss det sista på spliffen lite snabbt.
Vägen ner till centrum tar ca 15 minuter ifrån Peter men det kändes som vi var framme bara vi klev utanför dörren.
Som brukligt på alkohol och besno så får minnet sig en törn, så även denna kvällen. Från och med här har jag pusslat ihop historien av det jag minns och med hjälp av vänner som fyllt i luckorna. Så en hyffsad överblick av kvällen har jag men det är många timmar som är totalt svarta.
Klockan är ca 23:00 och jag är helt borta. Står i kön in till krogen när benen plötsligt försvinner under mig. Alkoholen och sobrilen har stulit min motorik! På två röda ligger jag på marken framför dörrvakten men är uppe lika snabbt igen. Mumlar något och ser mig omkring ingen bryr sig, inte ens vakten.
Vi stapplar in på krogen och möter några vi känner Dom skulle bort till ett annat ställe och vi hängde på. Det andra sällskapet märker att jag inte är riktigt med i matchen och undrar vad jag har tagit. Dessa människor skulle aldrig röra en drog och är inte sena att dömma ut och propagera om andra gör det (som större delen av sverige mao)
Jag bryr mig dock inte speciellt mycket att förklara bort något denna kvällen och talar glatt om precis vad jag tryckt i mig och hur mycket. Jag lyssnar inte på vad de svarar mig för jag är i helt andra tankar för tillfället. Borde jag ta mer? har jag tagit för mycket? Tänk om jag får en ångestattack i kön! lika bra att fylla på bestämmer jag och slänger i mig några tabletter till.
Det andra sällskapet ser lite snett på mig men jag skiter fullständigt i dom. Ikväll är det all in som gäller och jag tänker inte låta trångsynta människor förstöra det.
Staden vi bor i är liten men trots det är det packat inne på krogarna/klubbarna och kö utanför. Otroligt nog kommer jag även förbi dörrvakterna på detta stället.. ett tag i alla fall. Tio meter efter dörren suger någon tag i mig och säger att "Det gick lite väl vingligt där hörrudu" och vakten leder mig ut ur lokalen.
En ytligt bekant tjej från det andra gänget följer med mig ut. (Vi kan kalla henne för Nina)
Ingen ska fan kunna säga till mig att jag är för borta för att komma in. Jag vet nog bäst själv om jag är för tankad tänkte jag för mig själv och självförtroendet som i vanliga fall ligger på botten hade höjts till skyarna. Började nynna på Maskinen - Bränner i huvudet; Känner ingen ånger, känner ingen ånger, känner ingen ånger..
Jag ger det ett försök till att komma in efter några minuter och går rakt förbi kön, förbi vakterna, struntar i att betala inträde och försvinner ner på nedervåningen där dansgolvet är.
Här är det svart ett tag då jag villat bort mig och hittar ingen jag känner men fått berättat att jag satt vid ett bord och drack upp obekantas drinkar och slattar som stod på bordet när Jon hittade mig efter någon timma.
Jag följer Jon och peter en trappa upp iväg från klubbdelen och upp till puben. Får en öl i baren men hinner knappt smaka på den innan vakterna skickar ut mig ännu en gång. Peter följer med och vi går hem till mig. Gissa varför? Jo kartan med sobril är slut och självklart tycker jag att det behövs mer.
Hemma hos mig letar jag upp en till karta och trycker ut några stycken som jag slänger under tungan. stoppar resten i fickan till senare.
Bongen står framför mig på tv bordet och bara ber om att bli använd. Det var ett antal timmar sen jag rökte sist och ruset av rökat har försvunnit. Tvekar en sekund men tänder upp en kopp ändå. Nästan direkt när jag blåser ut röken ur lungorna känner jag effekten krypa på.
Pulsen höjs en aning, kroppen sjunker ihop och ögonen börjar klia lite smått. Huvudet är tungt och synen är dimmig med mycket eftersläpningar.
Jon ringer. Han har gått tillbaka till den första krogen och tycker vi ska komma dit. Peter velar lite men jag är ganska taggad nu. Vi går ut i trapphuset och jag säger till Peter att vi får hålla nere volymen lite då klockan börjar bli ganska sent.
Sekunden efter stupar jag framlänges nerför en 5 stegs trappa i sten och väcker säkert hela kvarteret.
Det är förövrigt tredje gången jag dyker i den trappan och alla gånger har alkohol och benso varit
inblandade. Jag slår mig ganska rejält i höften och ryggen men känner absolut ingen smärta för stunden, känner mig odödlig, känner mig som en kung.
Spolar fram någon timme tills kl 01:00 nån gång.
Peter och Jag har mött upp Jon som var tillsammans med de andra från tidigare. Jon har blivit väldigt full och flöddrad han också och vi glider helt obekymrade runt i lokalen och hälsar och snackar med allt och alla. Efter ett tag känner jag att benson har tagit över lite för mycket och det hade varit skönt att nyktra till lite.
Tjack! är det enda som kommer upp i huvudet. Jag hade aldrig testat amfetamin innan, men jag visste att man blev pigg och lite klarare i huvudet av det.
Frågade runt väldigt osmidigt och högt bland folket jag träffade om dom inte hade lite vaket att sälja. Fick självklart inte tag i något och bestämde mig att gå ut i friska luften och gå en runda i stället. Peter och Jon hakar på.
Vi ställer oss en bit bort på hörnan utav krogen och tänder några cigg. Jon och Peter är inne i något samtalsämne när jag plötsligt faller raklång bakåt och drar huvudet i kullerstenen. Precis vid smällen svartnar det till en sekund och sen blixtrar det till i synfältet. Jon drar upp mig från gatan och frågade hur det gick. Det är luuugn svarar jag slöddrigt och segt och känner efter om det blödde samtidigt som Jon försöker hålla mig ståendes. Skallen är intakt och jag säger att jag nog kan stå själv nu och Jon släpper mig.
Direkt efter gör jag en repris och är raklång på marken igen.
Jon bestämmer sig att jag fått nog av kvällen och leder mig hem. Vi rundar av kvällen med bongen i min soffa framför tvn. Peter kommer bort efter ett tag och vi sitter och snackar och röker fram tillls morgonen då vi däckar.
Jag vaknade på eftermiddagen någon gång fortfarande flöddrad med värk överrallt. Jon och Peter hade gått hem.
Fick i mig bortåt 5-600mg Sobril utan bensotolerans och en väldans massa alkohol. Det hade kunnat bli spännande om man nu fått tag i lite amfetamin. Vem vet vart kvällen hade
slutat.
