Vad är det som händer med folk runt 30?

Vänder mig nu till läsare som är runt 30 eller äldre.
Har funderat nu ett tag på vad det egentligen är som händer när man själv och ens kompisar börjar närma sig och paserar 30?
Förr så hade man alltid varandra att umgås och ha kul ihop med, kompisarna kom alltid i första hand oavset om man var singel eller hade tjej.
Man kunde spontant bara dra iväg vart man än kände för och festa eller vad som helst det va aldrig något tjafs. blev ofta att man träffades hemma hos någon kompis på helgerna och klämde några öl, gick ut och skruvade på någon bil eller stack och badade, ut med en båt och fiskade eller vad som helst. man hittade helt enkelt på en massa roliga saker på ett eller annat sätt så fort man umgicks.
Men när det där 30 sträcket började närma sig så hände nånting! nån fick jobb på annan ort och flyttade, nån köpte hus med sin flickvän och började hålla sig mer med tjejen ja ni vet hela det där tjöret. kompisarna började helt enkelt droppa av och försvina en efter en, det blev slut på dom här spontan ryckena som vi kunde få.
Så nu sitter man här själv med hus kvinna och ungar och undrar vad fan det va som hände??
Inte för att ja skulle vilja byta bort kvinnan och barn för ett vilt singel liv igen det skulle jag aldrig vilja göra är väldigt nöjd med just den biten. men den kontakten ja hade med kompisarna saknar jag.
Visst man pratar och umgås fortfarande med dom några gånger om året, blir att man festar till det igen vid grillfester, kräftskiva, kallas och såna grejer, tillställningar som är planerade flera veckor i förväg och då måste givetvis respektive och barn vara med varje gång..
Och när vi väl ses så varken det känns eller blir samma sak som förr. känns som man glidit isär och tappat mycket av den riktiga vänskapen, vi grabbar försöker att göra saker själva lite då och då men dom stunderna är få då alla ska ha tid samtidigt. visst jag förstår ju att folk har skaffat egna familjer med hus och barn och jobb. det tar på tiden och krafterna. men är det verkligen rimligt att det ska behöva gå så långt som jag beskriver? någon som känner igen sig eller har tips? blir det bättre när ungarna blir äldre eller kommer grabbgänget bara att glida isär mer och mer tills man sitter där själv med kvinnan??

Du blandar ihop saker. Det ena bygger på det andra. Det ena kommer före det andra. Det ena är en förutsättning för det andra. Det andra är meningen med det första. Förstått?
Du kan inte ha båda världarna samtidigt. Det är att begära för mycket.
Den gamla världen är förlorad, den är uttjänt, den är historia.

Ska vara riktigt direkt och ärlig med dig; grow some balls och kräv din tid med dina vänner av din fru, utan att resten av familjen ska vara med. Se till att dina vänner gör likadant. Ni behöver inte vara tofflor åt era respektive bara för att ni inte är unga längre, det finns nog lite man inne i er fortfarande ska du se.

Våga ta kommandot över familjen, visa vem som är familjens ledare aka. alfahane. Acceptera inte att din kvinna säger nej till att du vill ha ett eget liv. Dock ska du självklart också tilllåta henne göra likadant med hennes vänner och då ensam ta ha hand om barnen nån kväll per vecka när hon är med sitt kompisgäng.

Allt som krävs är lite vilja samt lite gammalt hederligt testosteron. Lycka till!

Nej givetvis kan man inte ha båda världarna men tycker det är så jävla tråkigt att kompisar ska behöva glida isär såpass mycke som jag upplever att jag gjort med mina bara för att vi blivit äldre.
Måste ju gå att få en balans i det hela?

på TS låter det som om livet är slut och jag tror faktiskt det är det. För honom och andra i hans sits. Numera är det avbetalningar på hus bil och barn som gäller och kommer vara tills TS får en hjärtinfarkt. Ifall det blir innan eller efter den standardiserade barnfamiljs-semestern i Thailand som är full att tjat och skrik låter jag vara osagt.

Jag blir deprimerad när jag läser trådstarten men sen kommer jag på att jag fortfarande har en liten enrumslägenhet, bra lön, ingen tjatande fruga eller ungar samt en röd sportbil i garaget. haha, då blir jag glad igen!! Weee!

Jag kommer aldrig välja VVV+SU. Nevar Evar!

Du saknar den gamla världen. Haha. Men du har gjort ditt val. Dina barn är väl mycket finare och roligare än att supa med kompisarna? Du vet som sagt, egentligen så var meningen med allt supande och röjande, att komma dit du nu är. Så du får liksom gå vidare. Minnen är bäst där dem är. Även om du skulle träffa dina kompisar, så skulle det ändå bara bli ytlig teater av det. Det är ingen idé ens. Ok. någon gång kanske. Nostalgitripp kallas det för. Men det är inte the real thing längre...

Tråkigt? Varför då? Är svensson-familje-livet inte så kul?
Det kanske är där skon klämmer.

Men vad fan har du då?
Är det något som patetiskt så är väl det det livet du lever.
Du har ju ingenting.

Hehe jo i familjen så försöker vi så gott det går att umgås på egen hand utan ungar och respektive.
Men dom tillfälena är alldeles för få då man och polarna gör nått själva, och visst fan har vi kul när vi väl gör något men det blir inte den där goa andan som vi hade förr.
Man blir ju nojjig när man ser på sina föräldrar dom är mellan 60-70 och dom umgås ALDRIG med sina bekanta själva och utan enbart tillsammans, och då enbart vid typ nyår, midsommar, kallas och såna tillställningar. och så där vill jag verkligen inte att det ska bli för en själv..

TS, du får nöja dig med "a straw down Memory Lane". Du vet, det där roliga livet som försvann fortare än barnbidragen började trilla in.

Det livet som blir mindre och mindre i backspegeln, mindre och mindre i samma takt som de grå håren och rynkorna kommer.

Trevligt va?

Men oj vad aggressiv du är då? Sitter du i samma sits? Vänder på kronorna? Suktar efter resorna som aldrig kommer bli av eller den röda Ferrarin du bara kommer att drömma om?

Jag dissar inte dom som valt det livet för att dom vill leva det livet. Dom är inga losers. Det är människor som vill ha familjelivet. Hela VVV+SU paketet. Helt okej.

Dom som däremot åkte rutchi-kana in i det livet och nu sitter och suktar efter svunna tider, tider som fortfarande kunde ha gällt ifall man spelat sina kort rätt och varit ansvarsfull, dom är losers. Det är dessa som i större utsträckning splittrar familj för dom vill ha en fot i var värld, men det går ju inte, precis som nån tidigare skrev.

Jag tillhör den senare kategorin men är ansvarsfull och skaffar inte familj, för skulle bara göra ont för för många. jag är ansvarsfull.

Jag förstår inte hur du får det till att vara patetiskt. Förklara gärna.

Visst jag har gjort mitt val men det är alltid trevligt att lätta på sitt hjärta ibland till någon annan än tjejen in emellan åt. Jag saknar inte allt supande visst va det kul men utan den nära kontakten man hade med polarna.

Enligt min erfarenhet (fyllde 30 förra året) så är det kvinnorna som ändrar oss.

Dom tillåter inte att man är spontan längre, hittar på saker bums och till slut blir det mer möda än belöning, så fast man vill så försöker man inte, man håller sig runt hemmet för att hålla fortet,

Det är nog här hela tanken med "man kan inte leva med dom och man kan inte leva utan dom" kommer in.

Vad jag menar är ju att man VILL, verkligen VILL gå ut och göra sina gammla saker, men det ställer till massa problem med hemmet, och man vill ju inte förlora den enorma tryggheten man har hemma med sin kvinna och eventuellt sina barn, så man låter det rinna ut i sanden för att man inte ska sabba det man lyckats bygga upp.

Det är nog i alla fall en stor bidragande orsak till många fall.