Hur mycke kan en kbt-terapeut klara av?

^jag var 17 år sist jag forsökte berätta, det är altså inte 17 år sedan..

Men hörni, vad kan jag förvänta mig att händer om jag bryter samman? Om jag börjar skaka, gråta hysterisk eller bara löper ut.. ?

Min största frykt är mig själv för jag vill berätta när jag ska dit om några två dagar, men rädslan av att tappa kontroll, vilja dö, eller så.. den skremmer mig.
Kommer terapeuten bara sitta där i en stol å se allt hända eller kommer hon gör nått? Lägg in mig, ge mig extra tid? ge mig en filt? löpa efter mig? Om ja bara inte var så rädd för det okända...

Jag tror att det är viktigt för dig att prata om det som hänt, och ju fler gånger du gör det desto mer "avväpnar" du det hemska lite mer steg för steg. När man burit på en mörk hemlighet länge blir det liksom värre och värre med tiden om man inte tar i tu med det.

Om jag hade varit i din situation hade jag istället skrivit ner historien och gett till terapeuten vid nästa samtal, för att sedan diskutera tillsammans. Då kommer du antagligen må dåligt när du skriver den, men å andra sidan kan du se till att din sambo (=trygghet) finns tillgänglig om du behöver tröst.

Du är modig som vågar hjälpa dig själv!
Kramar

fan vad nyfiken man blir på den tabubelagda hemligheten!

Om det är något du tror fler har varit med om, varför inte höra av dig till en stödförening och "testprata" i telefon om det innan du tar upp det med terapeuten? Då får du prata med någon som inte vet vem du är, för du kan vara helt anonym och du kan känna efter hur det känns att börja prata om det farliga. Och kom ihåg att hur otroliga och läskiga dina minnen är så är de just minnen, och de kan inte skada dig nu. Jag förstår att du är rädd för hur du ska reagera, men det går att gradvis vänja sig att ta upp personliga trauman utan att bryta samman även om det känns jätteläskigt i början. Du behöver inte berätta allt på en gång, varken för en anonym hjälpare eller en terapeut. Ta lite i taget, det du tror du kan hantera. Sen blir du starkare och vågar berätta mer. Bara du bestämmer vad som ska sägas om detta. Jag vet man kan klara det, fast det känns omöjligt först, har varit med om liknande situation. Och jag var livrädd att berätta i början, och fick panikattacker och svimningsanfall, men det gick bättre och bättre och tillslut skrämde min historia mig inte längre. Numera tänker jag knappt på det.

haha, jo just det och Kalle Anka klev nyss ur tvrutan och sa att du inte borde snacka så mycket skit.

Jo vi vet vad det handlar om... du åt bajs från en neger som senare penetrerade dig mot din vilja, fast egentligen gick du med på det, men nu ångrar du du dig 10 år efter händelsen, då du märkt att du fått hiv och "exotiska" utslag på bullfittan din. Så kan det gå när man är en multikulti hora.

Nä men jag skoja bara! ha ha ha.

Men naw puttinutti tjejen, klart din betalda uppmärksamhetsleverantör kommer se igenom din uppenbara tramsproblematik och skratta inombords innan han säger "ååhhh ahh ja förstår dejj men nu e våran tid tyvärr slut... ses nästa vecka!"

Inlagd lär du inte bli såvida det inte finns en påfallande hög risk för att du skadar dig själv eller andra.

Hoppsan?!

TS, ignorera idioten. Någon påverkad galning.

Jisses, vad har hänt med dig eller knaprar du på droger?