Att bryta tankemönster från negativt till positivt

Jag har ett problem som jag vill lösa själv och helst inte rådfråga någon om, men jag vet inte vart jag ska vända mig då jag inte lyckas lösa det själv.

Jag klagar alldeles för mycket på allt överallt. Är ingen klagoråtta som grämer mig över små bagateller utan jag stör mig på människors beteenden, kläder, samhällsregler, regeringen, lagar, företag, produkter eller vad som. Nu har även min flickvän börjat tröttna på detta, vilket jag förstår.

Helst vill jag ju bara radikalt ignorera allt negativt som ett filter, men det går inte. Det är irritationsmoment exempelvis att inte kunna gå förbi folk som går långsammare än mig i tunnelbanan. Grejen är att jag brukar skriva saker jag stör mig på via mobilen på Facebook då jag alltid har med mig mobilen överallt. Läser man på min profil på Facebook är majoriteten negativa saker på något sätt. En tanke är väl att radera kontot, men det får ändå inte problemet att försvinna.

En tanke som slagit mig är att jag ska göra de saker som jag själv stör mig på. För det är omöjligt att tycka att det man själv gör är fel, då det är rätt i ens eget perspektiv. Men då känns det som att min moral helt kommer försvinna och ja det låter inte som en långsiktig lösning helt enkelt.
En annan lösning vore att försöka skratta eller ta lätt på allt som jag stör mig på. Men förstår verkligen inte hur jag ska göra det. Kan liksom inte styra mina känslor. Däremot funderar jag på om det går att styra hur mina tankar påverkas av känslorna?

Några tipsar om att meditation skulle hjälpa, men det förstår jag inte då det känns mer som att det handlar om att man försätter sig i ett mer lugnt tillstånd. Känner inte riktigt att det är mitt problem att jag skulle vara stressad på något sätt, då jag har en lugn personlighet.

Undrar, finns det någon metod man kan utföra själv eller någon slags riktlinje man kan sträva mot? Det handlar trots allt om att förändra sig själv, då det är det som utformar mina irritationer och klagomål. Jag känner mig verkligen vilsen när jag ska försöka ta tag i detta, då det handlar om att intala sig själv att det man själv gör är fel. För att kunna göra det måste jag hitta något som är bättre för mig som person, utifrån mitt eget perspektiv, då ingen kan förändra på detta åt mig. Så detta är en invit till att föreslå olika riktlinjer som jag kan starta vid och inte att lösa mitt problem åt mig.

Du kanske ska börja chilla och acceptera att saker är som dom är och inte tänka så jävla mycket på vad du gör och inte. Skriv inte på Facebook om du stör dig på saker.. Jag tror nog majoriteten av läsarna stör sig på dig som ska leka herr bror duktig smart överskådare..

Livet går inte ut på att gå omkring och vara sur på allt, man får ta saker som dom är.

Jo, jag försöker verkligen att se saker för det dem är men det går inte alltid. I för många gånger väller känslorna över och tankarna väcks i liv och skapar irriterade tankar och klagomål. I de fallen så känner jag att tankarna måste ut och det är då de hamnar på Facebook. Känner mig väl duktig på något sätt att jag lägger märke till saker som inte fungerar och måste få det bekräftat på t ex Facebook. Det låter så jävla fel, men det är så det känns.

Jag vill verkligen gå omkring och njuta av livet, le och vara glad. Vill verkligen inte ta mitt liv för givet och störa mig på saker jag ändå inte kan påverka. Förstår inte varför min mentala energi överhuvudtaget går åt till att försöka ändra på andras beteenden. Kan störa mig på att det är så många som på lång sikt festar vecka ut och vecka in. Det med utgångspunkten att det nog finns val som de nog hellre skulle välja om de kände till dem. Sedan kan det ju vara ett aktivt val också att festa, men det verkar som majoriteten mår dåligt av det. I alla fall med tanke på alla negativt strömmande saker man hör från en del. Min tanke är egentligen god ursprungligen att folk ska göra andra val (Som de själva väljer), men i slutändan blir det dåligt då jag vill utesluta ett val, vilket strider mot den fria viljan som jag förespråkar, dvs säger emot mig själv.

Som du själv behandlar saken, Så måste det bli Du som hittar en passande form till modellen.
Spontant tips dock, från en ex-dirigent, är en slags av självsuggestion där man spär på det man ogillar i form utav,
Jaha just snyggt, sånna där jävla pajasbyxor ska folk komma drällandes med även utanför föreställningarna"

Din fula babian kan du inte kolla åt ett annat håll, du skymmer min utsikt."

Finns det Någon som helst anledning till varför just Du sitter och ler åt mitt håll??, det spelar ingen roll för du kommer inte bli knullad ikväll i alla fall"
Genom att lägga tankar på känslorna nedtonar fixeringen en smula.

Ja, i slutändan är det ALLTID individen som måste övertyga att det den vill ändra på, är helt fel så man kan lära om. Det kan dock vara sjukt svårt att ändra beteenden och mönster i allmänhet som funnits under flera års tid.

Haha ja, det kanske skulle fungera att lägga på någon slags sarkastisk tanke på varje känsla för att låta den klinga av, dvs inte fixeras. Däremot brukar jag sällan störa mig på individer på det sättet, utan jag är en sådan där generell person som tror att han är smart (Vet att jag är lika dum som genomsnittet egentligen, men tror att jag är annnorlunda iallafall). Jag brukar med andra ord störa mig på gruppbeteenden, eller t ex att majoriteten av de rika klär sig nästan med identisk klädkod. Men oftast brukar det vara olika dumma saker som företag gör, som jag tror mig själv kunna bättre fast jag inte är insatt i helhetsproblematiken. När jag vet att exempelvis en total makeover på CSN skulle göra susen för att både motverka fusk och missnöjda studenter, vill jag gärna framföra det. När någon kommenterar det på t ex Facebook, känner jag mig duktig (omedvetet) och vill göra om det då jag blev bekräftad.

Med den här inställningen vet både du och jag var kärnfysiken i det hela ligger, gör dej inte dummare än vad du är.


Det handlar inte om sarkasm(i mitt fall) utom en en genuin tanke av äckel och obehag.


en drivkraft ska man bejaka, om du nu går igång på att förbättra institution, varför inte göra något åt det?

gotta dej till fulla av känslan, även om det svider att erkänna "muppen" i dej själv.

Det du känner och det du tänker påverkas av varandra, ganska logiskt om man tänker efter då du känner och tänker samtidigt - de är inte separata händelser i ditt psyke. Så om du försöker fokusera dina tankemönster till något mer positivt lär du troligtvis uppleva att du känner mer positiva saker m.m. Det ska tydligen även finnas vetenskapliga studier som styrker att om du tänker mer positivt så blir du också gladare och ser mer av det positiva i saker och ting.

Men för att återgå till det här att förändra tankemönster så är det ju något som du mycket väl kan arbeta med på egen hand. Och det finns ganska mycket litteratur om det på bibblan och i bokaffärer om du kollar psykologiavdelningarna. Nu vet jag inte exakt vad som skulle kunna funka för dig men om du menar allvar och vill förändra hur du tänker kan det vara värt att läsa några böcker inom ämnet. Det kan kanske ge dig lite handfasta tips tänker jag.

Själv så håller jag för tillfället på med KBT-metoden där mycket handlar om att bemöta problematiska tankar med andra tankar, vilket låter jävligt flummigt men det är ett sätt att försöka ändra om tankesättet på. Hur som helst, om det är nåt råd jag har att ge dig så är det att du måste vara medveten om att det är en process. Att det tar tid (vilket kan vara jobbigt, för mig är det det iaf). Att ändra sitt tankesätt menar jag. Det är inget du gör över en natt, det är nåt du hela tiden måste arbeta med och vara uppmärksam på. Men det går absolut att göra. Det gäller bara att du hittar en metod som funkar för dig och att du sedan aktivt arbetar på att tänka om.

Menar inte att det är omöjligt att ändra beteenden som pågått under flera års tid. Det jag menade är att det är sjukt svårt. Man måste i princip tvinga sig själv att titta på sitt beteende och erkänna för sig själv att det är fel fast det inte är det.

Går inte igång på att ändra institutioner, däremot stör jag mig på att de finns där om de inte är villiga att hjälpa. Enda CSN brinner för verkar vara att skicka återkrav till studenter och allmänt jävlas mot allt och alla. För att kunna ändra detta måste jag bli statsminister där min makt går över regeringen. Men då blir det helt plötsligt diktatur och det är jag lika mycket emot som jag stör mig på demokrati. Diktatur vs Demokrati är som att välja på pest eller kolera. Damn if you do, damn if you dont.


Det är väl våra sinnen som får oss att tänka när de påverkas av omgivningen? Hela tiden reagerar vår hjärna och atomstruktur i kroppen på allt som händer runt omkring oss. Det i sin tur måste väl indirekt påverka våra tankar. Man kan säkert motsträva tankarna, men tror det är olika beroende på vad man har för människokropp.

Känns väldigt paradoxalt bara att ju mer positivt man tänker, desto gladare blir man. Hur ska man kunna tänka mera positivt bara sådär? Det är ingenting man bara gör helt plötsligt. Ska jag vara helt ärlig har jag ingen erfarenhet av någon människa som genuint varit glad oberoende av hans/hennes omgivning. Vet inte om problemet är att jag bor i Stockholm eller om det är ett globalt problem, då nyhetsinslagen i vår vardag rapporterar negativa händelser världen runt varje dag.

Det jag försöker att göra nu och som verkar göra mig mer lycklig, det är att nästan uteslutet fokusera på mig själv, min familj och min flickvän. Hon gör mig otroligt lycklig och får mig att skratta varje dag. Jag kan komma hem från en helvetes dag från skolan och åkt med rusningstrafiken med idioter i kollektivtrafiken. Men när jag öppnar dörren och hör hennes röst så smälter jag och ler inombords.

Jag tror personligen att mina tankar är väldigt vanliga bland människor, men att jag lägger för mycket djup och fixering vid vissa av mina negativa tankar. I mitt fall handlar det inte om att jag MÅSTE ändra mitt tankemönster pga av att de är fel på något sätt. Det handlar om att jag vill bli gladare inom mig själv och låta alla negativa tankar fullständigt flöda bort. Om det gick skulle jag vilja ignorera ALLA negativa saker hela tiden och bara låta mina sinnen uppleva positiva saker. Så vitt jag vet kan inte mina sinnen eller någon annans heller för den delen, filtrera bort negativa upplevelser i livet. Dessutom krävs det en del negativa saker för att kunna känna att de positiva är positiva. Om allt var positivt skulle man inte tänka att det var positivt efter ett tag antar jag.

Man börjar inte tänka postivt bara sådär. Själv för min del så har det varit ett jättestort steg att bara faktiskt börja bemöta de negativa tankarna med mer positiva eller neutrala tankar. Innan så föll jag bara ner i den där negativa svackan utan att reflektera om det. Men nu, ju mer jag kommer på mig själv med att tänka negativt desto enklare har det varit att försöka se på situationen och mina känslor lite mer "objektivt" om man nu kan säga så. Och det hjälper. Iaf för mig. Och nej jag har inte radikalt ändrat mitt tankesätt till mer positivt, utan jag har fortfarande dåliga stunder och bättre stunder. Skillnaden är att jag blivit bättre på att hantera de negativa tankarna vilket resulterat i att jag faktiskt blivit lite gladare osv. Det var det jag menade.

Men grejen är ju den att det bara är du som kan hitta den metod som funkar för dig. Ingen här, inte jag eller nån annan, kan säga till dig att "gör så här så blir du mer tillfreds med livet och gladare eller vad du nu vill", utan det är bara du som kan hitta det som funkar dig. Du måste ju testa dig fram i vad som hjälper dig med din problematik. Jag vet bara det som funkar för mig. Och lite av vad som funkat för andra enligt vad de berättat. Men vad som funkar för dig? Ja det återstår ju att se. Och du vet ju aldrig vad som funkar om du inte prövar liksom.

Skulle du kunna förklara med några exempel hur du gör när en negativ tanke dyker upp i dina tankar? (Helst flera olika exempel, då bara ett är svårt att utgå ifrån) Det vill säga, hur gör du för att bemöta negativa tankar med positiva eller neutrala?

Det som jag provat aktivt på sistone är att försöka fokusera på kortare känslor, detaljer eller dylikt som är positiva och bejaka dessa stunder. Dessutom verkar det hjälpa att modifiera irritationstankar så att det blir humor eller något jag skrattar åt helt enkelt, dvs gör dåliga saker mindre djupt och seriöst. Idag tänkte jag i de stunderna negativa tankar dök upp, varför de gjorde det. Jag tror delvis att det beror på att så fort min mage blir lite hungrig eller lite mindre blodsocker i kroppen blir jag mer irriterad. Det är naturligt att det blir så, bara det att mina negativa tankar alltid är på likartat sätt oavsett anledningen till dem. När jag är riktigt hungrig blir jag irriterad på ett helt annat sätt, när man nästan har lust att skrika rakt ut.

Och självfallet handlar det om att JAG måste utforska min egen problematik, det är det ALLTID oavsett om det gäller att förändra tankemönster eller någonting annat. Jag behöver bara inspiration på olika metoder så jag kan prova mig fram till det som fungerar bäst för mig.

Men jag tror att pga av att min flickvän tjajat om att jag klagar för mycket och att jag aktivt försöker motverka det genom att anamma de positiva tankarna bättre, börjar jag förändra på mig även om det går långsamt. Känns som att jag känner mig lite mera positiv idag. Det är dock svårt att veta hur mycket vårkänslorna spelar in i detta, då de brukar lyfta mig rejält. Jag går nästan från natt till dag när det blir vår och sommar. Tyvärr tror jag att mitt Melatonin i kroppen som utsöndras är känsligt för Sveriges klimat och att det delvis hänger ihop med hur jag känner mig. Minns den hösten när jag och min familj åkte till varma mysiga Malta. Hela familjen lyste nästintill bokstavligen upp och stämmningsnivån i kroppen förändrades. Dels berodde det nog på att vi gjorde något tillsammans, men är nästan övertygad om att majoriteten beror på klimatet bortsett från miljöombytet.

Nu är väl mina tankar och hur jag hanterar dem ganska personliga så jag vet inte om de funkar som något bra exempel för dig. Men något rätt så generellt som hänt nyligen är att människor varit väldigt hårda mot mig, väldigt bestämda osv. I vanliga fall så skulle jag ha tagit det som något personligt, som att jag var dålig på nåt vis. Men nu har jag istället försökt tänka logiskt kring situationerna och om jag försöker att se mer objektivt så har jag dels bemött alla tankar om att deras ord var för att jag var dålig med att de försökt förklara hur deras vardag ser ut och att de försökt skydda sina barn (de är lärare och jag är praktikant, och barnen är väldigt små) från att bli dåligt behandlade, dels att de velat förklara hur det ligger till och säkert menat väl med hur de förklarat och deras ordval m.m. Jag har väldigt lätt att ta kritik personligt, och inte se den som konstruktiv kritik att tänka på till nästa gång. Men det är väl snarare att jag försöker se objektivt på situationen, istället för att utgå från ett negativt perspektiv.

En annan grej jag nyligen lärt mig är att när jag känner/upplever/tänker något så försöker jag tänka t.ex. "jag är arg för att..." och utveckla varför jag upplever det jag upplever. Det hjälper mig att tydliggöra mina tankar och känslor och så.

Men det jag gör i stort är just att när jag tänker något negativt, så försöker jag tänka samma tanke fast från ett objektivt eller positivt perspektiv. Tänker jag att "jag är dålig" kan jag istället tänka att "jag har bara en dålig dag" eller att "jag är inte bara dålig, jag har bra egenskaper också" och så försöker jag räkna upp det som är bra med mig. Vet inte om du förstår hur jag menar? Det låter säkert flummigt men för mig funkar det. Och jag råkar ha en KBT-psykolog till hjälp också så jag är ju inte ensam i det hela.

Fast det låter ju som att du kanske hittat din grej i att tu försöker fokusera på det positiva i livet, och att du omvandlar negativa händelser till mer humoristiska. Det låter som att du verkligen utgår från dina egna förutsättningar. Sen att vintern säkert påverkat dig negativt är ju inte så otroligt - det är många som blir deppiga och sura under vinterhalvåret. Likaså hela biten med lågt blodsocker, det påverkar säkert också humöret.

Vill inte gå in på något alltför personligt plan, men det låter som att i mitt fall handlar det om att jag tror omedvetet att jag är bättre än andra. Vet inte hur stor skillnaden är i våra fall när det gäller att bryta tankemönster, men du verkar slåss för att inte låta andra kritisera dig eller hur man ska förklara, medan jag kämpar med att inte kritisera eller lägga mig i vad andra gör.

Önskar innerligt att jag bara lät allt vara precis som det är bara och fokuserade på att se varenda liten positiv detalj i mitt liv hela tiden. Jag vet rent logiskt sätt att jag inte har någon makt att förändra någon annan, även om jag förvisso jag influera de att tänka i nya banor och eventuellt förändra sig i slutändan. Men då jag är någon slags förespråkare för den fria viljan, vet jag att i slutändan kan jag inte avgöra vad som är bäst för någon annan, trots att jag vill.

Det jobbiga är bara att min grundtanke egentligen är god. Jag vill att alla människor på jorden ska ha det bra och göra val som de själva mår bra av. Det är exempelvis inte sunt att supa ihjäl sina hjärnceller vecka ut och vecka in. Jag är inte emot alkohol i sig, så länge man inte häver i sig eller utnyttjar drogen för att manipulera andra till att exempelvis få sig ett nyp. Jag vet att det antingen beror på att de människorna inte vet bättre ännu eller att de mår dåligt, kanske både och. Då vill jag kunna påverka dem genom att förklara hur dåligt det är så att de väljer någonting annat. Men då inkräktar jag indirekt på den fria viljan, då ja i princip säger att man får göra vad man vill bara man dricker lagom eller inte alls ...

Alla har sina egna erfarenheter, minnen, sinnen, vilja och handlar i sitt liv därefter. Vi är en konsekvens av det vi varit med om tidigare. Det är därför det nästan gör ont att se hur folk destruktivt förstör för sig själv, när de kunde ha gjort något annat val med sin fria vilja. Det hela resulterar i att jag kritiserar, blir irriterad på hur olika saker i samhället fungerar och önskar att jag hade makten att förändra hela samhället på en dag. Någonstans verkar jag tro att jag har en lösning som går ut på att alla får det så bra som möjligt utan att inskränka på friheten. Min lösning är inte att jag ska få det bäst och mina förslag igenom, utan snarare ett dynamiskt hybridsystem som gör att alla blir nöjda hela tiden. I grund och botten är vi alla av samma skrot och vill samma sak, nämligen att vara lycklig.