It's not the question that drives us, it's the REASON.

Finns det något man kan göra utan att ha en endaste anledning att göra? Om man nu bortser från vad man exempelvis gör i drömmar (då man inte är vid sina sinnes fulla bruk) eller om man är jävligt trippad på syra eller liknande. Automatiska, kroppsliga reaktioner räknas kanske inte in här heller, det är ju omedvetna reaktioner. Jag menar allt man GÖR här i livet.

Jag skriver just nu av en anledning. Jag vill diskutera ämnet och/eller få lite intellektuella svar.
Jag kommer snart gå ner och hämta kaffe, för jag vill ha det.
Jag rökte just, för jag var röksugen.
Efter det så kommer jag kanske gå ner i källaren och sortera motordelar, för jag behöver göra det.

Fri vilja har jag däremot, det är jag övertygad om, (jag kan strunta i mina anledningar om jag vill) men ens handlingar som man faktiskt utför verkar vara strikt baserade på anledningar vare sig man är medveten om dem eller ej.
Det finns alltid en anledning till varför man reser sig ur datorstolen. Varje gång man går upp eller ned för en trappa, så gör man det av en anledning.

Vad betyder detta egentligen? Känns viktigt på något sätt men jag kommer inte längre än såhär. Kan vi slå våra kloka skallar ihop och komma nånvart i frågan? Jag har själv inte hjärnceller nog att komma längre.

Allt styr utav det medvetna och det undermedvetna, som du redan konstaterat. Sen vet du säkert också att olika delar av hjärnan styr olika saker, men också utvecklas olika mycket hos vissa personer.
Räkna även in att valen du gör beror på: Detet, jaget och överjaget.
Men det räcker inte bara att gå in på det, du måste in på miljö, uppväxt, att du påverkas av ALLT runtomkring dig.
Hur du som liten lärt dig att hantera olika situationer, t.ex. stess, som i sin tur påverkar dina beslut i vuxen ålder.

Detta blev lite rörigt, men jag kommer tillbaka till tråden ikväll då jag inte hinner skriva mer nu.
/P

Jag förstår inte kopplingen mellan trådtiteln och innehållet.


Du menar alltså att du känner dig ofri när du betänker att dina handlingar alltid har en orsak.

Tja, du har väl rätt i att total frihet kanske är total slumpmässighet i handlandet, men hus skulle det se ut?

Krafse, du har helt rätt. Men du har ingen anledning att känna dig ofri. Ett grundläggande element i all handling är intention och volition. Har inte handlingen vilja som sin grund, reduceres den till en händelse. Så det är inte så, att allt du gör har en anledning, och att du faktiskt inte kan handla utan att vilja, men att man kunde tänka sig ett friare individ som kunde handla mot sin vilja (så att din villen och gören, som ett kontingent faktum, alltid följs åt). Det är djupare än så: Att handla är alltid också ett uttryck för att vilja, och villen har (tror jag) alltid ett motiv, vilket då blir handlingens grund. Vill man dyka ner i människans organism, kan man säkert reducera allt detta till kemiska och biologiska årsaker.

Frihet = ångest.

Så jag fattar inte varför frihet alltid ska vara så eftersträvansvärt.

Men för min del så antar jag att ett mer övervägt handlande är friare än ett instinktivt handlande.

Men det finns en till aspekt. Man kan handla emot sina övertygelser av lathet och det är väl den största källan till ångest.

Haha nej jag känner mig inte ofri alls, jag tror som sagt på fri vilja men det känns lite lustigt att allt man gör har en anledning (förutom som sagt automatiska reaktioner osv, grunden till såna handlingar ligger ju inte i "jaget" eller vad man ska säga). Verkar inte som om det går att undkomma detta faktum.

Även om jag skulle gå ner för trappan med anledning att det inte ska finnas någon anledning med denna handling, så blir ju anledningen i handlingen att det ska inte ska finnas någon anledning i handlingen.

Jo, sant. Man värderar ju också alltid handlingar utifrån intention. Det är, kan man säga, intentionen som konstituerar handlingen. Att träffa någon i huvudet med en knyten hand kan vara antingen en handling eller en händelse. Om det var en handling, då kan det vara olika handlingar, beroende på motivet. Om du ville träffa huvudet, för att skada vidkommande, då var det ett slag. Om du ville träffa huvudet, så du kunde få bort en fläck, då var det en hjälp (det finns inget riktigt ord för just den handlingen). Om du ville peka på något, då var rörelsen en del utav en handling, men träffandet av huvudet var en olyckshändelse. Men tar man bort motiv och intention och avsikt, då kvarstår inget av det vi normalt förutsätter, när vi pratar om handlingar. Och till frågan om den fria viljan: Vad betingar motiven? Karaktären etc.? I så fall har du vinkat goodbye till den kontrakausala friheten. Handlingen utspringer ur viljan, och som Schopenhauer sa: Man kan göra vad man vill, men man kan inte vilja vad man vill. Din handling är underlagd viljan, och viljan är underlagd inget, utan sig själv som vilja. Den är alltså fri, men endast i motsats till determinerad, då viljan (i Schopenhauersk ¨mening) är en förutsättning för all kausalitet, och därför indeterministisk i denna mening.

Mera moderna filosoffer har argumenterat för att en determinerad handling är en förutsättning för frihet, då endast ett subjekt kan vara fritt, och det då är fritt i kraft av sin vilja - att utöva sin vilja ska vara i dens makt, annars är den ofri. Argumentet går också på, att den kontrakausale frihet är nonsens, och även om den faktiskt existerade, då skulle inte subjektet vara fritt, då viljen inte skulle utspringa ur subjektet, så att säga.