Det framstår för mig som att
teorin om det "
onda ögat" eller "
evil eye" är en ännu idag utbredd missuppfattning som tar sig många uttryck i språket, bl.a. i uttrycket:"
blicken skjuter ut ur ögonen likt en pil som träffar målet". Tron på det onda ögats kraft att påverka omgivningen verkar komma från "
extromission-teorin" som var vanlig under antiken...den rivaliserande teorin var "
intromission-teorin", och inte förrän den persiske tänkaren/experimentatören (vissa säger den förste vetenskapsmannen)
Alhazen a.k.a. Ibn al-Haytham runt tusentalet, d.v.s. vikingatiden, kunde förena dessa två teorier om människans synförmåga till en gemensam teori, kunde en vetenskapligt korrekt uppfattning växa fram...
Det
filosofiska djupet angående det onda ögat bottnar som jag nu förstår det i
det gamla sumer för 5000 år sedan, och
rädslan/skräcken för att ådra sig ögonsjukdomen
conjunctivit. Sjukdomen behandlades och förmodligen också förebyggdes med hjälp av mascara som var bakteriedödande, t.ex.
förkolnad frankinsence a.k.a.
kohl, vars användande än idag anses som "vackert" alt. "förföriskt" i stora delar av världen...men dess filosofiska användning bottnar alltså i en 5000 år gammal sumerisk rädsla för att ådra sig conjunctivit/ögoninflammation.
Så, sammanblandningen av okunskap om synens fysiologi tillsammans med rädslan för ögonsjukdomen conjunctivit leder till uppfattningen att "det onda ögat" är något som fortfarande existerar...det kan också IMO vara så att begreppet och känslan av "svartsjuka" kan sammankopplas till detta resonemang...