En abstrakt teori om allt abstrakt?

Finns det något som för alla abstrakta tankar är vad axiom är för matematiken?

Det mest grundläggande svaret har givetvis med neurologi att göra, men det skulle inte vara så särskilt användbart i filosofisk mening antar jag särskilt när den kunskapen inte är tillräckligt stor.

Men det jag söker är alltså en "teori om allting abstrakt" likt man söker en "teori om allting" i fysiken.
Jag tänker mig att detta skulle innebära exempelvis att man får fram alla möjliga abstrakta tankar, men då de bygger på ev. axiom så kan de på något vis bevisas eller få mening. Så hur djupt kommer man till ett sådant "axiom"? Det kanske inte rör sig om axiom, utan något helt annat då man kan tänka sig att begreppet axiom skulle vara underställt detta mer grundläggande begrepp.

Det skulle innebära att man av detta grundläggande skulle kunna härleda sig fram till:
- logiken
- begreppen organisation, relationer, leende, köttgryta, axiom .. ja vad vet jag
- diverse aritmetiska system

Sedan så är ju kunskap och kultur intressant i sammanhanget då t ex ett abstrakt programmeringsspråk, eller ett konstverk på något sätt ligger utanför ramen av allt detta. Men ändå så har den sin plats i vår värld.

Nu har jag inte varit exakt till punkt och pricka med vad det är jag söker, då jag inte är helt säker på vad det är jag söker förrän jag funnit det.

Vad tror du om saken?

Inte för att jag förstår alla begrepp du använder i din trådstart men jag skulle säga att all kunskap och alla tankar är abstrakta. Om du tittar på en högtalare och tänker att den är svart är ju det abstrakt. Högtalaren är ju framför dej men det är ju bara en idé att den skulle vara svart. Alla tankar är abstrakta koncept av verkligheten. Ända sättet att inte uppleva något abstrakt är att uppleva det utan tankar..

Kan du inte utveckla lite? Om man nu tar "Högtalaren är svart", menar du då att "svart" hör till vår språkliga värld, som en idé, medan "högtalaren" är ett ord, men att just "högtalaren" refererar till objektet, dvs. högtalaren? "Högtalaren" är ju ett bestemt ord, som ska identifiera något, medan "är svart" utsäger något om dens beskaffenhet.

Till TS: Du kan nog inte hitta "axiom" för det "abstrakta". Man kan nog ge någon sorts förklaring av det, men axiomen tillkommer matematiken och logiken, som riktigt nog är intimt knytna till vår tänkning. Men du må skilja begrepp från tänkning, och tänkning måste också delas upp, för rationel tänkning är inte det samma som "psykologisk" tänkning, då man i det förre menar tänkning som följer tankelagar/slutledningsmetoder, medan man med det senare menar "tankar som fänomen". Men helt klart ett intressant ämne.

Vad är det som inte tillhör vår språkliga värld? objekten själva. "högtalaren" är något som förklarar någots beskaffenhet fast i ett större perspektiv, säg stereo(högtalare, förstärkare etc). När du säger "den svarta högtalaren" så syftar du på en specifik högtalare som står framför dej, men dina ord och tankar om den är inte högtalaren, därför är dina tankar och ord abstrakta. Tillbaka till högtalaren som beskaffenhet till något större.... Om du tar stereo som koncept så är ju högtalarens beskaffenhet att leverera ljudet som du har inspelat. Om du tar din förståelse om svart som en idé och applicerar det på högtalaren som idé så kommer du närmare hur jag tänker om att alla tankar och kunskap är abstrakta.

Ja, så långt är jag med. Undrade bara om du menade att konceptet "högtalaren" stod i relation till objektet "högtalaren" (den verkliga), på samma sätt som konceptet "svart" stod till något yttre, verkligt existerande? För det är ju den gamla diskussion om universalier, och på mig lät det som om att du ganska inuitivt träffade en poäng, nämligen att partikularier refererar, medan allmänbegrepp inte gör (då du kallar svart för en "idé", medan du medger att "högtalaren" refererar till högtalaren. Men är inte säker på att jag tolkade dig rätt. Men håller nog med.

Du får förklara med andra ord "partikularier refererar", tack? Annars kan jag inte svara. Vad jag menar är att det står i relation på det sättet som du vill att det ska stå i relation till det, därför att din tanke är abstrakt. Jag har ingen verklighetsteori att försöka passa in begreppen i. Jag är där i mot säker på att du inte tolkade mej på det sättet som jag menade, för det är omöjligt. Jag tänker inte på denna frågan utifrån ett språkligt perspektiv, utan mer verklighetsteoretiskt. Tanken är inte objektet. Du får utveckla vad du tyckte den inuitiva poängen var...

Vad tror ni grunden till allt abstrakt är då?

Förstår nog inte vad du menar?

Jag kollade vad ett axiom var och, jag kan inte hålla med om att 0 skulle vara ett grundtal. 0= är ju ingenting, så hur kan det vara något.


Du skulle ju kunna säga att allt abstrakt utgår ju från människan sinne, utan människan finns inget abstrakt. Och efter som jag anser att alla tankar är abstrakta så har du ju en teori om allt abstrakt.

En abstrakt teori om att allt är abstrakt.

Fast tankar kan ses som konkreta också, jag tror att en teori om allt abstrakt istället är mer abstrakt än att bara peka ut saker som vi inte riktigt kan sätta fingret på. Jag tror att man kan hitta fler abstrakta teorier (till exempel den abstrakta teorin om abstrakta teorier) om man skulle ha djupare förståelse än så.

Tills dess kan jag, i alla fall, endast förstå konkreta teorier, även rörande allt som annars ses abstrakt. Jag tänker mig 'en tanke', som du nämnde, har sin konkreta grund i signaler i våra hjärnor, och kan därmed argumenteras för att vara konkret och inte abstrakt.

Jag tänker också att andra fenomen vi tänker är abstrakta, egentligen bara en abstrakt halvskapelse utifrån allt vi kan förstå mer konkret.

Kanske bara är jag som är begränsad, finns säkert någon som kan gå längre än vad jag skulle våga.

Nu drack jag en stark öl så min förmåga är inte på top, men. Den abstrakta teorin om abstrakta teorier förstår dom om du förstår konceptet abstrakt(dvs förstår vad ordet abstrakt betyder). Men om du accepterar att alla tankar är abstrakta, alltså koncept som sätts ihop av olika komponenter så blir det väldigt flummigt om du försöker tänka vad en tanke är, samtidigt som du ser att den är en sammansättning av olika saker.

Du pratar om konkret. Kan du förklara något som är konkret i ditt huvud. För det enda jag kan se som är konkret är själva tanken men allt som tanken handlar om är konkret. Men när du tänker på tanken blir den abstrakt även fall den är konkret. Tanken om tanken är konkret medan tanken är konkret(både materialistisk och själsligt vilken man än tror på).

Jag tror att det är svårt att pin-pointa exakt vad som skulle räknas som en abstrakt teori i och med att man kan komma med halvtaskiga motargument vid många tillfällen. Därav tror jag också att det är extremt svårt, om inte nästintill omöjligt, att lyckas sätta en abstrakt teori om det abstrakta som TS ville att vi skulle försöka göra. Detta för att den mänskliga hjärnan antingen inte är fullt kapabel till detta, eller för att mänskliga hjärnor förhindrar det genom misstanke och invändningar.

Samtidigt kan det bara vara jag som är fel ute och försöker komplicera något som inte är speciellt komplicerat, vad jag försöker få fram är nog bara att det TS söker är svårt att precisera. Vet inte om h*n lyckats riktigt med det själv heller.


"Men när du tänker på tanken blir den abstrakt även fall den är konkret."

Inte nödvändigtvis, det kan vara exakt samma process som då genomförs.