Kan jag reparera skadan?

Mitt hjärta värker. Min pojkvän och jag har haft ett intensivt år bakom oss, och att ens försöka ge sig in på att förklara allt vore ett heltidsarbete.

Vad som har betydelse är; jag träffade "Mr" förra våren. Han blev kär i mig, men jag blev inte kär i honom. Under en period av tio månader försökte han vinna mitt hjärta utan att jag gav med mig, jag ville vara singel. Den relationen vi hade under denna tiden var mkt likt ett förhållande, men med skillnaden att jag aldrig ville lova honom trohet, samt att ha "rättigheten" att träffa andra om det skulle råka förefalla sig så. I november gav Mr upp, han tog steget att vara med en annan tjej. När jag fick reda på detta vändes min värld upp och ner. Killen som jag inte hade känslor för hade helt plötsligt krossat mitt hjärta. Jag insåg vad han betydde för mig, och vi började arbeta på ett seriöst förhållande. På nyår blev vi ett par, och sedan dess har vi haft problem. Vi älskar varandra djupt båda två, men vi får liksom inte relationen att fungera riktigt. Jag tycker att hans mamma har för mkt inflytande på vår relation och jag lackade så pass att jag igår gjorde slut med honom. Han blev ledsen, för det var mitt beslut. Idag inser jag att jag inte kan leva utan honom, och att vi kanske borde testa någon slags relationsrådgivning, som en sista chans. Men han är för sårad, och vet inte om han vågar gå tillbaks till mig igen.

Jag är förtvivlad, det här är killen jag ser min framtid med! Jag vill inte ge upp, jag vill kämpa för honom! Är det lönt? Har vi en chans att reda ut detta? Hur ska vi isf göra det? Erfarenhet av rådgivning?

Snälla hjälp mig, utom honom är jag halv.

Släpp honom. Om du tror att du älskar honom så lurar du bara dig själv. Du vill bara ha det du inte kan få, din vidriga hora.

träffa han och sett er ner och förklara hur allt ligger till och varför du känner som du gör. Om han är fortfarande kär i dig så behöve det inte vara försent. Men bäst att skrida till handligt så fort du kan inan skadad är allt för stor. en är inte hoppet ute

Varför är jag en hora? Och jaha, det kanske beror på att jag vill ha det jag inte kan få, men hur vet jag det?

Under den här tiden vi har försökt vara seriösa har jag älskat honom mer än någonsin, så jag tror inte alls att det handlar om en katt-och-råtta-lek.

Hur intensiv ska man vara? Hur mycket ska man "tjata" tillbaks honom? Hur fan gör jag??

Ner på knä o kryp tillbaks, böna om o få hans hjärta ytterligare än gång...

Du har manglat han rätt hårt; först ville du inte va med han för du ville knulla andra, sen ville du inte va med han för hans mamma är jobbig, vad kommer härnäst? kanske sårar du han en tredje gång när fel finalist i melodifestivalen vinner.

Jag förstår invändningarna, men till mitt försvar måste jag säga att jag lätt hade kunnat måla ut Mr som dålig, för han har manglat mig ordentligt han också.

Iaf - när jag läser detta börjar jag fundera på om det är bäst att gå skilda vägar trots allt. Jag tror chansen att få tillbaks honom är minimal. Men mitt hjärta skriker efter honom. När slutar det göra ont?

Det är som o säga hur långt är ett snöre. Min mamma klagar varje gång hon e full typ på hennes gamla sweet heart som så desperat ville ha henne men hon var inte intresserad, hon tog sina bad boys o det slutade dåligt med varje man. Så nu även 40 år senare så ångrar hon sig.

Med det sagt så tycker jag inte du ska ge upp, men du får ge det tid kanske, och verkligen rannsaka dig själv om du gör han/dig en tjänst med det hela. Jag tror han vill ha dig men han är rädd att du ska flippa ut igen o krossa hans hjärta ytterligare en gång... shit det finns en gräns på hur mkt man pallar liksom.

Det viktigaste nu kanske är att du håller dig fokuserad på just han, gå inte ut o sup skallen av dig o knulla halva stan för att försöka glömma han - för OM han vill börja om på nytt med dig och får reda på dina handlingar så är det bye bye på 2 röda.

Bra sagt

Du är bortskämd och ger upp för lätt det är ditt problem.

Seriöst, du är elak. Jag fattar inte varför vissa tjejer ska hålla på, först skiter du i honom sedan snor du honom från en annan och sedan dumpar du honom igen på grund av hans morsa! Lämna honom innan du sårar honom mer. Vad skulle du tycka om någon behandla dig på detta viset?

Visst är jag bortskämd, men varför tycker du att jag ger upp för lätt? Jag är villig att kämpa för detta, men är rådvill om det är det rätta att göra. Att låta det här passera, och mista Mr, är för mig ett större problem än att försöka övertala honom att stanna hos mig. Ändå är jag villig att göra det, OM det är det rätta.

Och ja, att ge detta tid verkar rimligt, även om min hjärna säger nej. Jag känner mig lite panikslagen och det är svårt att hålla sig sansad ibland. Men jag vill göra det som är rätt, inte bara för mig, utan även för Mr. Och jag har full förståelse till varför han är osäker på mig. Jag vill ha råd i hur jag ska hantera det bara.

Och nej - jag dricker inte ens alkohol och har aldrig knullat runt.
Men hora är man tydligen för mindre saker än så

Men shiat... Jag är ju inte särskilt objektiv i detta, men situationen handlar inte om att jag är en svinig tjej som behandlar honom illa - det gör jag inte. När jag skriver att det är min åsikt att hans mamma är ett problem i relationen är det mer komplext än att jag har lite "svärmorsproblem", men jag lämnar inte ut detaljer av respekt för honom. Jag skulle med enkelhet kunna rada upp fruktansvärda saker han gjort mot mig också. Och vem har sagt att jag snott honom från en annan tjej? Det var en tjej som han tog vägen om på väg hem från en resa, just för att han inte ville ha något med henne att göra efteråt. Endast för att han ville ta steget från mig. Det är åtminstone vad jag har blivit sagd. Anta inte! Fråga mig ist.