System för att hjälpa skuldsatta tillbaka på banan igen?

Det finns sjukt många anledningar och lika många sätt att bli skuldsatt över öronen på. Men det finns inte många sätt att komma ikapp med ekonomin på igen.

Det finns skuldsanering, om man har alldeles för mycket skulder.

Har man möjlighet så kan man jobba sig skuldfri.

Man kan få hjälp av familj/vänner.

Man ska tänka på att många som får skulder har ett problem, beroende eller dåligt mående och säkert många fler saker som gör att man kanske inte orkar jobba ordentligt under en period eller längre tider.
När dessa blir värre och värre skuldsatta slutar dem att bry sig, och därav ökar skulderna mer och mer tills det blir mer eller mindre hopplöst, och dom ger upp, och mår ännu sämre. Därmed försvinner motivationen att jobba sig skuldfri.

När man har mått dåligt ett tag, och sen bestämmer sig för att verkligen ta tag i saken, så finns det bara en möjlighet, och det är helt enkelt att leva oerhört fattigt i flera år, och även när du betalat klart är du inte fri, du har prickar hos kfm.

Det här resulterar i att du inte får ta abonnemang osv, och måste använda dig utav "betala i förskottstjänster", du får förmodligen även problem att få en lägenhet..

Ett enkelt exempel är Mobilt Bredband, vilket är det enda alternativet mer eller mindre för en som är skuldsatt. Vi tar TRE mobilt som exempel. Kontantkortet kostar i startpaket 3-400 kr, sen kostar det 279 kr i månaden. Men om du skulle fått skriva på ett abonnemang hos dom kan du få ner kostnaden till 89 kr i månaden utan startavgift! Det är väldigt stor skillnad för en som lever på existensminimum.

Det finns antagligen många fler exempel. Men vad finns det för hjälp att få? Vad skulle vara rimligt att hjälpa till med förutsatt att personen följer sin ekonomi och inte drar på sig mer skulder, utan kanske kan börja betala av stället?

Skulle det vara bra med en "skuldinstitution" där man får en handläggare som följer en genom skulderna, som ger tips och råd, som man måste redovisa ALLT för om sin ekonomi? Och när man skött sig ett tag kanske staten, kommunen eller något liknande kan hjälpa en med att stå som borgenär, med speciella avtal?

Tex kommunen har ett avtal med TRE, personerna som går detta program och är godkända av sin handläggare får teckna abonnemang på speciella villkor. Villkoret kan utformas tex "hela uppsägningstiden i deposition under 2 år" och om räkningen inte är betald, sägs abonnemanget upp med omedelbar verkan.

Detta skulle sänka skuldsatta personers månadskostnader väldigt mycket, och ge dom ett lite bättre liv även under skuldtiden. Man skulle må bättre, och därigenom också få lite mer motivation att bli skuldfri..

Jag bara spånar lite, spåna på ni med!

Sen när är abonnemang av olika slag en mänsklig rättighet? Kontantkort täcker alla telefonbehov du kan tänkas ha och datorerna på ditt lokala bibliotek har bredband åt dig. Just abonnemang av olika slag är ju en av anledningarna att vi har så många skuldsatta, när du har pengar så köper du något (surftid, telefontid etc) och när du inte har pengar så köper du inget.

Jag förstår vad du menar med motivation och iden är nog inte så tokig men jag tror aldrig att TRE går med på att sälja ett 24 mån abbonemang som har en prick hos kronofogden och även har skulder där!!
Personen i fråga är ju en otroligt opålitlig betalare, det är därför vi har detta system i Sverige så att de inte ska bli mer skuldsatta.

Jag tror att dem som är skuldsatta hos fogden ska enklare få skuldsanering och det ska vara max tre år istället för 5 år som idag till skulden skrivs av. Det tror jag ökar motivationen lite men inte mycket.

Det handlar i grund och botten om att de som köpt saker utan att betala för dom ska givetvis betala tillbaka det!

En annan tanke som jag har är om kronofogden skulle ha någon superstor arbetsplats i sverige där alla skuldsatta som inte har jobb kan gå till och jobba 12 timmar per dag 6 dagar i veckan för att snabbare jobba av sin skuld? Den idén är ju suverän

Jag råkade ut för en rättstvist som kostade mig närmare en halv mille och hamnade tyvärr hos fogden pga av det. Jag har aldrig missat en räkning osv. Alltid skött mig och gjort rätt för mig. Finn vi som hamnat hos kfm utan att misskött betalningar med mera. O nej jag var inte kriminell eller gjorde nåt olagligt utan en försäkringsfråga som fortfarande bestrids.

Dra inte alla över en kant.

Ahh, nej. Rättighet har jag inte sagt att det är, men av ren medmänsklighet försöker vi ju hjälpa utsatta människor. Jag har under mitt liv stött på många exempel som jag hade fått stor fördel av att vara narkoman eller alkoholist. Jag hade till exempel sluppit vara hemlös i perioder osv. Men anser du att det är en rättighet för en narkoman som inte klarar av att ta hand om sig själv att få hjälp? Det behöver det inte äns vara, för vi hjälper folket som behöver hjälp. Tycker du att jag borde blivit en narkoman för att få hjälp istället för att göra som jag har gjort? Jag vet en kille som får sin hyra på ett vandrarhem betald, trots att han hade 200 000 på banken efter ett arv, och hyran där han bodde var på 14 400 kr, för dom hyrde en hel trea på ett vandrarhem. Faktiskt samma som jag bor på, och jag har bara ett rum och delar med 2 andra i lägenheten. Och jag har aldrig haft gratispengar från arv, men däremot har jag haft psykiska problem i 6 år.





Ja precis, men min tanke var ju att dom skulle ha ett speciellt avtal som "sista chansen" för att klara av ekonomin och livet enklare, för hur man än vänder och vrider på saken betyder pengar något.
Jag tror att ett eskilt företag skulle bli överlyckliga för tt få alla skuldsatta som kunder om dom får till rätt typ av avtal. Som jag sa, uppsägningstiden i deposition som man får tillbaka efter bindningstiden till exempel, om räkningen är en dag sen avslutas avtalet per automatik.

Jag betalar just nu 1000 kr i månaden till skulder, och då lever jag på existensminimum. Tack vare att trots att det inte finns hjälp för såna i min situation egentligen, har jag anpassat flera instanser för mitt behov.
Men man tappar motivationen att arbeta tillbaka när man vet att det kommer dröja väldigt länge.

Narkomaner, Alkoholister osv, har någonstans att gå för att få hjälp. Varför har inte skuldsatta det?

Intressant fråga... Samt fruktansvärt komplex. Precis som ovanstående (det ovanför ovanstående) inlägg visar kan man få betalningsanmärkningar utan att ha misskött sig anmärkningsvärt och problemet ligger väl nånstans i att en anmärkning räcker för att livet ska bli betydligt dyrare att leva.

För den som har en stabil ekonomi är detta förmodligen inget större bekymmer, men för den som "tvingats" skuldsätta sig till max är det en annan femma. Observera att jag helt bortser från lyxkonsumenter, utan snarare sådana som hamnat fel på grund av t.ex sjukdom, skiljsmässa eller andra yttre omständigheter än eget slarv.

Som jag förstår det finns det redan "skuldhandläggare" i de flesta kommuner som hjälper till vid behov, dock ställer de inte upp som borgenärer. Vet heller inte om jag tycker att ett system där kommunen går in som borgenär är att föredra, då det borde finnas andra lösningar på problemet. En lösning skulle kunna vara att se det hela på en lite mer individuell nivå och från företagens sida kika på vad eventuella betalningsanmärkningar beror på.

Sen finns det de som av olika anledningar är hopplöst skuldsatta och för de måste hjälp med skuldsanering vara ett alternativ. Exakt utformning på en sådan har jag ingen idé om idag och jag är inte helt insatt om reglerna som gäller.

Det jag tycker är mest absurt och vill ha sagt är att det är riktigt sjukt att ju fattigare man är, desto mer ska man betala jämfört med de som har pengar. Självklart ska det kosta att missköta sin ekonomi, men lite lustigt är det.

Vad det gäller inlägg om mänskliga rättigheter känns det som att ni kan hålla tyst, det är inte mänskliga rättigheter så som de är skriva idag som diskuteras. För övrigt måste jag ändå säga att tillgång till egen telefon är en mänsklig rättighet i Sverige 2011, sen om man tycker det är vettigast att soc betalar svindyra kontantkort eller kostnaden för billiga abbonemang är en annan sak.

Det där är inte helt sant... Narkomaner och alkoholister hänvisas ofta till ideella verksamheter och får definitivt inte den hjälp från samhället de borde. Samma sak gäller för skuldsatta, det är ideella verksamheter som gäller. Poängteras bör även att en problematik oftast leder till en annan. Det är få narkomaner som har ekonomin i toppskick.

Precis, dom behöver mer hjälp. Det har jag inte sagt något om, men dom har någonstans att vända sig. Jag har personliga erfarenheter av detta tack vare att jag har en del bekanta i såna situationer. Men samma sak gäller där som jag anser ska gälla ekonomiskt utsatta. Att man ska VILJA, och bevisa att man faktiskt GÖR som man blir befallen.

Och nej, staten skulle kanske inte behöva vara borgenär, men det skulle givetvis bero på hur avtalen utformas. Skulle inte staten sälja ut alla statliga bolag (Vilket jag iofs tycker är bra att dom gör) så skulle det varit enklare.

Förr kunde man få abonnemang ändå, genom att betala deposition. Men nu går inte det tydligen lika bra.

Jag tror knappast på total underkastelse och att göra som man blir "befallen", i det läget skulle jag snarare se ett större värde i att vara skuldsatt. Tror dock att vi går om varandra i diskussionen och egentligen är ganska överens.

Vad det sedan gäller utförsäljningen av statliga bolag förstår jag inte vad det har med frågan att göra, mer än att jag vet att det i det långa loppet är en förlustaffär för staten. Det är trots allt de företagen som går bra som säljs vilket innebär minskade intänkter. Något som syns tydligt i statsbudgeten. Jämför budgetöverskottet 2006 med överskotten följande år. När det inte finns fler bolag att sälja är det höjda skatter eller ytterligare försämringar i välfärden som gäller.

Jag tror vi är ganska överens med, för jag menar inte på total underkastelse. Jag kanske uttrycker mig dåligt. Jag menar på att om man HAR ett problem, och faktiskt inser det, vilket kan vara första steget. Kanske man borde lägga lite tillit till dom som har erfarenheter av att hjälpa andra ur liknande situationer, och faktiskt lita på att vissa saker vet dom bäst. För annars kan man bara gå med i programmet, och sen skita i vad som sägs.

Och det med statliga bolag var menat för att man skulle kunna göra dessa "riskaffärer" med statliga bolag, istället för privata. Ett privat bolag vill inte ta all risk, för att sen inte få vara med att dela på vinsten om man en byter bolag när man ordnat upp det. Medans statliga bolag skulle kunnat ta denna risk, man blir med andra ord skyldig staten pengar om man missköter sig.

Tja!

Jag förstörde min ekonomi redan vid 16års ålder pga missbruk, och måste säga att så länge missbruket fortgår så fortsätter skulderna ( min erfarenhet).

Hade vid 16års ålder ca 160 000 i skadestånd och till inkasso, vissa skulder skrevs av med tiden, men nu vid 30års ålder hade jag ca 120 000.

Min lösning var att gå till en budget rådgivare, fick en översikt på skulderna. Insåg rätt snabbt att någon skuldsanering inte var aktuellt, och att jobba ihop detta skulle ta ett bra tag med min restaurang lön.

Jag drog till norge, jobbat som en jävla iller och nu i maj så finns det bara ett csn lån kvar som skall läggas på avbetalning.
Det går att lösa om man vill och orkar.. jag har dock bott i ett omklädningsrum och på en soffa i ett kök i sex månader, bara för att sänka alla konstnader.

Tycker dock att Sverige ska göra som Norge när det gäller att bli kreditvärdig igen, så fort skulderna är betalda så är det lugnt.. dock har jag ingen källa på det utan bara en arbetskamrat som berättade. Jag får nu vänta i tre år innan jag blir kreditvärdig, men jag ska säga att jag kommer passa mig för sådant i fortsättningen. Peace out!