Hur effektiv var polisen förr?

Man läser idag om DNAteknik och datalagring och hela skiten, men förr innan sådant fanns, då t.om. radio var ovanligt för polisen, hur effektiva var kriminalteknikerna då? Vilka tekniker hade man tillgång till?
Vi kan ta 1890, 1920 och 1950 som riktmedel för teknisk utveckling.

Bara för att en teknik finns tillgänglig så innebär det inte att man använder den.
Tar man en titt på teknikerna i ordning så ser man snabbt att:

DNAteknik:
+används allt mer, även till inbrott och småbrott. Risken eller bristen är förstås att det inte finns ett jämförelseregister där man direkt kan jämföra DNA mot populationen.
- Polismän inte utbildade och utmålas ofta som DNA-fuskare (med meriter från anklagelsehävdare) vilket i kombination med utredningssekretess och ovannämnda registerbrister innebär rättsosäkerhet.

Datalagring:
+Kan hitta bovar vid kompetent handhavande.
- Saknas kompetent handhavande.
- Polisens nuvarande register och datalagring är ett stort styggt Troll, underkänt som både arkiv och register. Följdaktligen väldigt lågt bevisvärde pga. handhavandefel osv.

Radio:
+ Bra radio med täckning och sekretess möjliggör ett bra arbete.
- Tyvärr saknar polismyndigheten lednings och radiokompetens. Men för att bedöma om de är bra eller dåliga måste man ha något att jämföra med och då kan man ta typ: Professionella larmcentraler som SOS alarm eller säkerhetsföretag och då får polismyndigheten ett stort Underkänt, alla kategorier.
Militären då, nyutbildade signalister som kan 7S, radiosnack och GMU, ett stort underkänt till polismyndigheten som varken kan 7S, radiosnack eller rapportskrivning.

Sammanfattningsvis: inte mycket har hänt på polismyndigheten sedan 1970 talet. Kanske dags för Bengt Svensson att röja upp i röran?

Och till slut: Polismyndigheten är mindre effektiv idag än på tidigt 1900 tal.

Fingeravtryck är fortfarande det bästa beviset även sedan DNA gjorde sitt intåg.

Förr i tiden kunde polis tvinga fram erkännanden.

Så det är svårt att göra jämförelser.

Men en skillnad är att det fanns färre brott förr och att de kända brottslingarna var dessa som stod för brottsligheten. Våldtog du en full kvinna som var slampigt klädd kom du undan med det så sent som för 35 år sedan.

Vi har inte en aning om hur mycket brott som begicks "förr" för vi har ingen statistik på hur många brott som begås, utan bara på hur många brott som uppdagas.

Jag tror att polisen var lika effektiv förr, frågan är hur effektivt rättegångssystemet var.

Det var om något lättare att var Farbror Blå förr. Såg man en suspekt jävel, var det bara att dra honom bakom ett buskage och banka lite vett i skallen. På 50/60-talet trakasserade polisen öppet "stjärtgossarna" som bedrev sodomi i Humlegården. Rätt/fel?

Det beror på när man drar tidsgränsen. Du skriver 1890, den gamle polismästaren i Göteborg A.O Elliot skriver om hur det var en sport att spöa snuten i Majorna.
Våldet mot polisen var öht mycket värre förr. Många poliser rekryterades dessutom pga av sin förmåga som slagskämpar som t.ex vakter vid företag eller tillställningar (man fick dock inte ha nån dom eller fylleriförseelse på sig), vilket inte gjorde att de allra mest lämpade kom in i kåren.

Och hur mäter man effektivitet då? Spänner man fast 100 kg last på en moped är det ett under om den kan ta sig framåt. En pick-up kan å andra sidan lätt ta 200 kg på flaket utan att vara i närheten av sin toppkapacitet.

Allt handlar om rätt person på rätt plats, gammla tiders poliser kunde vara effektiva. Tänker främst på polismästare Liljesparre som utredde mordet på Gustav III 1792. Trots att mordet var välplanerat och en stor sammansvärjning med inflytesrika personer låg bakom lyckades Liljesparre på bara något dygn gripa mördaren och samtliga inom den innersta kretsen av sammansvärjningen (förutom en, som hann att begå självmord). Och då hade ändå inte Liljesparre någon form av modern teknik till sin hjälp, samt att Gustav III hade förbjudit all form av tortyr vid förhör. Det finns mycket som tyder på att även kungens bror, hertig Karl skulle varit inblandad i mordet, eftersom han efter att de mest inblandade blivit dömda (en dödsdom, tre livstidsstraff, samt några kortare fängelsestraff, vilket med den tidens syn på kungamord var att komma extremt billigt undan), lade locket på i utredningen och många av de inblandade komm undan utan straff.
Personligen så tror jag att om det hade varit en Liljesparre som fått ansvaret över jakten på Palmes mördare hade garanterat mördaren hittats väldigt snabbt och fallet blivit löst.

Dagens kriminalitet är så mycket mer omfattande, än för 50-100 år sedan. Dessutom har många av de kriminella blivit skickligare på att genomföra brott och komma undan.

Och du tycker att Sveavägen 1986 liknar random maskeradbal 1792 ?

Ingen vet hur många människor som rörde sig på Sveavägen 1986, Liljesparre hade naturligtvis tillgång till gästlistorna för maskeradbalen vilket gjorde att han mycket snabbt kunde ringa in mördaren.
Därmed sagt ska ingen skugga falla över Lilljesparres bedrift, men han hade faktiskt bättre förutsättningar än Stockholmspolisen 194 år senare.

//NR

Jag håller med. För säg 100 år sedan visste polisen mer eller mindre direkt var man skulle börja leta efter bovarna när något brott inträffat. Nu för tiden är gränserna mer öppna och folk rör sig mer inom landet. Ska polisen börja leta inom samma stad, samma kommun eller län för att hitta gärningsmannen? Jag tror inte att det har så mycket att göra med polisarbetet i sig, mer att yttre omständigheter påverkar.

För hundra år sedan fanns inget passtvång för någon (gällde mellan 1860-1917) eller personnummer eller centrala register vilket gjorde att det räckte att förflytta sig utom kommun(stads-, köpings-, municipalsamhälles-, landsorts-)gränsen för att slippa bli gripen för mindre allvarliga brott. Det fanns också ställen ditt polisen helt enkelt inte gick pga rädsla för att bli nerslagna och misshandlade. Anledningarna till högre uppklarning än idag beror på att samhället var mindre rörligt och mer slutet pga fattigdom, polisen kunde använda fysiska påtryckningar i högre grad.
När det gällde stöld och inbrott fanns gärningsmännen inom en mycket begränsad krets eller uppmärksammades genom att de inte smälte in i omgivningen.
Våldsbrott (mestadels i samband med fylla) var mycket mer omfattande än idag. Det sågs sällan som lika allvarligt på som det görs idag och domarna även i samband med dödsfall var lika milda eller mildare än idag (även vid polisdråp).