Citat:
Ursprungligen postat av Karvozhort
Hon är ju psykiskt sjuk.
Då hjälper inte dödsstraff.
Hjälp ska hon ha.
Jag håller med, varken sjuka eller friska ska ha dödsstraff. Kan man inte skapa liv, ska man ge fan i att ta liv.
Däremot undrar jag lite över "hjälpen"? Kan en så gravt störd person verkligen "hjälpas"? Jag tror faktiskt inte det. Man kan kanske lindra, men man bör nog samtidigt se till att en person som uppenbarligen är så gravt störd inte släpps ut bland "oss andra" igen. Att en person som är så gravt störd att hon styckar och äter sitt spädbarn inte får chansen att göra om det.
Den "hjälp" jag kan se och är villig att bidra till är en viss försoningschans med sig själv medelst terapi samt en dräglig inlåst vistelse.
Eller ska man alltid få en andra chans ute i samhället?
Eller en tredje?
Eller en fjärde?
Eller var går gränsen?
Om en person som t.ex. styckat och ätit av sitt barn verkligen blev "frisk" - skulle då inte den personen rimligtvis genast ta livet av sig av förfasan och ånger?
Och förlåt för alla citationstecken...