Hjälp - vem (om någon) arg. för att tal etc. är mänskliga konstruktioner?

Jag sitter och försöker lösa några (personliga) problem med Poppers teori om värld 3., där han själv liknar den vid Freges teori om begreppens objektive existens som abstrakte entiteter. Jag har flera gånger läst ett tyskt namn, innehåller visst nog "ö", som ska ha visat att det inte är så, och att vi inte behöver förplikta oss på en sån ontologi. Kan någon "se" vem jag mener? Hoppas någon kan hjälpa med att "hitta" personen.

Och för att tråden inte låsas vill jag lägga upp till en liten diskussion: Hur värderar ni skillnader och likheter mellan Poppers teori om värld 3., och Freges lära om tankernas objektiva innehåll? Själv tycker jag att Poppers teori verkar vara mera problematisk. Jag gillar inte tanken om att det ska finnas en värld av böcker-i-sig etc., och tänker att det kanske är möjligt att se dem som rent potential, som en inneboende möjlighet till att förverkligas av vår tankeverksamhet. Så att "böcker-i-sig" på något sätt kan reduceras till vår förmåga att känna igen författarens intention, och boken är då en struktur vars tankeinnehåll ligger som en funktion av vår språkliga konventioner, men att boken-i-sig inte, ontologiskt sett, har en substantiell existens. Jag vet inte om det ger mening riktigt, men IMO argumenterar Popper inte för nödvändigheten av att tilldela böcker-i-sig och liknande entiteter en ontologisk autonomi. Frege, däremot, verkar ju ha en starkare case, om jag förstår honom rätt. Vilar inte Freges föreställningar i, att om man inte tilldelar tankernas innehåll en "absolut", objektiv existens, då ramlar logiken och fölgeligen matematiken i grus, då varje individ skulle isoleras med subjektiva tanker?

Om det är utifrån ett sånt resonemang man antar vissa typer av tankobjekts autonoma existens, blir inte Poppers version onödigt komplex då? Böckerna-i-sig kan väl reduceras ner i stil med det jag försökte, eller gör jag ett tänkfel? (Min tanke var att hänföra Poppers böcker-i-sig till ett mer generellt problem om intentioner etc., för att undvika förekomsten av såna komplexa ireducibla entiteter, men vet inte om det ens är lönt. Damn it )

Mvh

Kan det vara Gödel jag tänker på?

Förresten, kan någon guide mig till en kritik av Poppers teori pm värld 3? Jag vill nämligen gärna ha en mer nuanserat syn på abstrakte objekt etc., för tills vidare är jag fast i en ganska primitiv "riktning". Gillar inte tanken med att anta komplexa abstrakte objekt, så som böcker-i-sig, som Popper tror på, men samtidig kan jag inte helt föreställa mig att man kan reducera hela värld 3 bort, då jag med anser att tankeobjekten måste vara objektiva, för inte att tänkningen ska störta i subjektivt grus. Inga som har åsikter, egna såväl som förmedlingar av andras?

Kan evt. själv bjuda in. Sitter och läser Searles bok "Speach Acts", och där diskuterar han "ontological commitments" och vad universalier egentligen förpliktar en på, och i förlängelse av Freges diskussion föreslår han ett ganska appetitligt (för mig i alla fall) förslag, där universalier identifieras med allmänbegrepp, men att de inte existerar i världen, utan helt enkelt är allmänbegreppens betydning, och alltså helt och hållet lingvistiska entiteter, som alla andra ord. Endast objekt, som ju partikularier, eller egennamn, referar till, är extern för propositionen. Så i en mening där man säger t.ex. "Simon är en fet idiot", så ref. Simon till en person, medan "är" visar på att "en fet idiot" tillskrivs som ett predikat till Simon, och det är då en egenskap som Simon sägs ha. Men här går jag vilse, för nu får jag en lust att säga, att denna egenskapen är extern, så att predikatet på något sätt ref. till egenskapen, men det är ju precis vad Searle nekar, eller? (Nån brainac får hjälpa lite. )

I alla fall: Om man kan avmystifiera universalierna så mycket som Searle verkar göra (han säger att "Sainthood", t.ex., bara är ett annat sätt att uttrycka: "Egenskapen att vara ett helgon", som då bara är ett predikat om helgondom som kan tillskrivas ett subjekt, och inget annat), då har Poppers teori ju absolut intet att göra med Freges "3.värld". För Popper vill att språkmässiga strukturer ska existera i någon förstånd, medan Freges "abstrakta objekt" ju mer är propositioner, och han vill väl inte att dessa propositioner ska vara annat än (om han hade kännd Searles arbete) speach acts. Enligt Searle är ju inte universalier metafysiskt laddade, så som en nominalist skulle hävda. Han använder ett exempell: "Jim and Tom are both bold" och universalien är då "that property which both J and T has", så gör man en proposition med en universalie, resar man bara frågan hurvida ett objekt faller under begreppet, vilket han menar är ganska oproblematiskt. Så, kan Popper verkligen gömma sig bakom att peka på Freges värld 3, eller är Poppers värld 3. mer problematisk? Kan någon evt. klargöra de punkter där jag är osäker? Och kan någon utdjypa Poppers synpunkter?