Varför kallas band som the Smith,Scissor Sisters och The Cure för alternativa band?

När jag lyssnar på There's a Light That Never Goes Out så tycker jag att den låter väldigt mainsteam, men ändå brukar dom klassas som alternative. Alternativ musik då tänker jag på mer svårlyssnade saker som sånna där band som spelar på ovanliga instrument eller använder saker som inte brukar anses som instrument som oljefat t ex och vars låtar innehåller konstiga taktarter och sånt. Varför anses The Smith tillexempel vara ett alternativt band när det låter som dom flesta band från 80 talet? Att sjunga om kärlek i låtar som går i 4/4 är väl ganska kommersiellt, eller? The Cure är också ett band som sjunger typiska kärlekslåt med väldigt enkla melodier. Sisters Scissor är också ett band som är väldigt lätt-tillgängligt som också räknas som alternativa.

Jag är inte riktigt säker på varför de band du nämner kallas för alternativa eftersom jag inte lyssnat på något utav dom.
Men man brukar kalla saker för alternativa när man inte riktigt kan sätta namn på vad det är.
Det kan dessutom vara åt emo-hållet, band som typ Adept brukar kallas för alternativa också.

The Cure är det ända av de banden jag är inlyssnad på och jag håller inte riktigt med. Den enda låten som jag tycker passar i mainstream kategorien är "Friday, I'm in love"

The smiths skapade ju i princip indiepopen eller dom var åtminstone en stor del i det hela

Apropå INDIE...
HUr jävla brett är inte det egentligen ? :S ALlt som inte är mainstream är enligt radioprogramledare indierock/pop...

Indie är väl egentligen alla band som inte är signade av stora skivbolag?

Deras låtar handlar ju om precis samma sak som alla andra. Att vara independent handlar väl inte om göra som precis alla andra bara för att sångaren han en annorlunda röst gör inte det musiken alternativ. Det finns ingenting indie med the Smith förutom att dom kanske låg på ett mindre bolag.

Men The Smith är ju jätte mainstream. Nästan alla band på 80 talet lät som dom, dom gjorde ballader om kärlek om det inte är mainstream så vet jag inte vad. dom spelar ju There's A Light that never goes out på verenda jävla nattklubb. the Cure använde synthar precis som vilket annan band precis som alla andra band och alla deras låtar handlade i princip om kärlek ta Let's Go to Bed som ett annat exempel. Boy's don't cry är väl ganska mainstream också? Polydor är väl ett ganska stort skivbolag också. Boyzone tillexempel låg väl på Polydor. skivbolagen räknades som independent om dom hade independent artister. Sen att the Smith skrev massa kommersiella kärlekslåtar det spelade visst ingen roll. Är det så att dom själva kallar sig för indie artister bara för att känna sig unika och sen hakar alla andra på och börjar klacifiera dom som independent?

Idag tycker jag musikvärlden är alldeles för öppen och att det finns så många subgenrer att i princip inget kan klassas som alternativt.

När grungen kom var det givetvis alternativt gentemot Whitesnake, Bon Jovi och Posion, men idag? Hur är grungen mer alternativ än Death-Metal, Rap-Metal eller Black-Metal?

Tidigare har det "alltid" funnits genrer och band som "dominerat" folks lyssnade. Jazz, Blues, Pop, Rock, Hiphop, men idag tycker jag det är anything goes. Visst. SVT gör ett stort spektakel av Schlager, Popartister ligger högst på ITunes, gamla rockband säljer flest skivor osv. men det är inte samma sak. Vi har ingen Elvis, Michael Jackson, The Beatles eller så som konstant toppar på listorna. Vi har ingen direkt "norm" och därför är det svårt att ha något alternativt!

Precis tvärtom var det i begynnelsen, ett band som låg på ett independent bolag kallades för independent. Vad de spelade för musik spelade noll roll, det var skivbolaget som var indie eller inte.

The Cure började ju som post-punk-depp-rock band och innan 90-talet var det ju ett rent alternativband/de flesta lyssnare var goths; det var väl först med "disintegration" och diverse MTV-lanseringar (Lullaby) som man nådde till ett större publikum.

Du verkar inte ha hört mycket The Cure, de flesta blir en aning deppiga av deras tidiga skivor, kallades inte för "depp-rock" för inget.

Har du ens lyssnat på The Smiths? The Smiths bildades (och fann sin popularitet) i att vara anti-tesen till det kommersiella 80-talet. När alla band stod i kulörta färger och spelade glättiga poplåtar med körsångerskor, synthar och trummaskiner så spelade The Smiths gitarrpop utan något extra iklädda sina vanliga kläder. Om du hade grävt djupare i deras låtkatalog så hade du funnit ett band som skrev svartsynta deprimerande texter med en bitande ironi samtidigt som man (Johnny Marr) skrev komplexa arrangemang och i princip uppfann den perfekta indiepop-formeln.