Citat:
Ursprungligen postat av Mujahid
Finns flertal källor som spekulerar om NATO ländernas baktankar.
Du kan väl inte tro på allvar att det här handlar om mänskliga rättigheter och demokrati?
Du kan inte bekämpa s.k diktatur i Libyen samtidigt som du ger tummen upp i Bahrain eller Saudi.
Hyckleriet är påtagligt.
Jag får göra en egen bedöming av de s.k twitterjournalisterna. Får återkomma här om det är av intresse.
Som sagt är jag inte intresserad av spekulationer, det kan jag ägna mig åt själv. Jag är intresserad av fakta för att kunna göra en korrekt grund för mig själv att kunna spekulera på.
Politiker är också människor och vill stå på rätt sida av historien - människor som de är väldigt medvetna om att eftervärlden kommer att döma dem för sina handlingar, och de vill lämna ett positivt avtryck i historieböckerna. Män som Washington och Roosevelt i USA, Churchill i Storbrittanien och de Gaulle i Frankrike är ihågkomna som nationella hjältar. Obama, Cameron och Sarkozy vill alla vinna liknande ära - det är deras primära baktanke.
Ett bra sätt att vinna ära på är att kämpa för det som är gott, och idag definierar många de mänskliga rättigheterna och frihet som något gott. Därför kan man vinna ära genom att hjälpa folk kämpa mot sina förtryckare. Händelsvis sammanfaller denna baktanke med det Libyska folkets väl, vilket gör att man kan begå synbara osjälviska handlingar av själviska skäl och ändå föra gott.
Insatsen i Libyen blev möjlig eftersom den var så lätt och billigt genomförd för NATO: allt som behövdes var flygunderstöd och lite specialstyrkor. Även en så krigstrött befolkning som det amerikanska kan tolerara en insats om det inte medför några egna förluster, och som bekant har NATO inte (officiellt) förlorat en enda man i Libyen. Det här är helt enkelt inte möjligt i Bahrain, Saudiarabien eller troligen ens Syrien. Därför kommer vi troligen tyvärr inte se några insatser där.
Dessutom vill inte NATO upprepa sina fiaskon i Irak och Afghanistan och vägrade därför blanda sig i förrän det var uppenbart att det rörde sig om ett stort uppror där det enda som stod mellan rebellerna och lojalisterna att de senare hade stora mängder tung utrustning, något som NATO råkar vara experter på att eliminera.
Oavsett vad som än händer i Libyen de närmaste månaderna kommer NATO stå som överlägsna segrare. Utan att ha förlorat en enda man har de kämpat för demokrati och mänskliga rättigheter genom att besegra en gammal fiende. Det är helt enkelt inte något som kan upprepas i dessa andra länder. Goda intentioner är en sak, men man måste kunna realisera dem till en acceptabel kostnad också.
Och det får avsluta min inblandning i tråden för ett tag, ni får ursäkta, men jag har lite saker att ta tag i. Jag kände bara att jag ville uttrycka min åsikt i en tråd som jag kände glidit in på ett kontrafaktiskt spår.