Första gången jag letar mig in i det här forumt och det här är den första tråden jag ser
I alla fall. Jag förstår hur folk tänker men hoppas verkligen att ni låter er filosofi tala på forumet men ert förnuft tala om situtaitonen skulle uppstå i verkligheten.
1: Om personen i fråga inte är i sina sinnens fulla bruk skulle jag gladerligen med våld stoppa denna.
2: Om personen i fråga är i sina sinnens fulla bruk kommer denna ha förståelse för att man inte utsätter en medmänniska för något så hemskt att fundera resten av livet över hurvida man borde hindrat självmordet eller inte.
Många självmordsförsök är inte tänkta att lyckas, det är ofta ett sätt för personen i fråga att ropa på hjälp. Det sker tyvärr en hel del misslyckade "misslyckade självmord" som slutar med dödsfall. Det faktum att någon försöker ta livet av sig i närheten av andra männsikor tyder starkt på att det skulle vara ett rop på hjälp, och inte en faktiskt vilja att dö.
Citat:
Ursprungligen postat av bjornebarn
En god gärning är något man själv gör till synes utan vinst, men som man antingen med tiden, eller direkt på något mer diffust sätt, får en vinst av. Tex hjälper jag vänner, och då kommer de hjälpa mig. Det är en vinst på sikt. En diffus vinst direkt kan tex vara att man kommer på bättre humör om man gör någonting för någon, och då har man också själv tjänat på det. Ingen människa gör någonting utan att få något för det, och uttrycket "god gärning" är bara ett sätt att få det att låta osjälviskt, medan det i själva verket faktiskt är själviskt.
Då har man ju redan från början definirat bort möjligheten att vara altruistisk, eftersom man utgår ifrån att alla handlingar gynnar individen själv.