Jag tycker att homosexella borde få prästens välsignelse

Okay, så för att jag inte är kristen är jag plötsligt inkompetent i teologiska frågeställningar? Och har jag sagt att jag tycker om när muslimer fördömer homosexuella? Skillnaden mellan Islam och kristendom är, att kristendomen kom till i kylvattnet på Jesus död, och att Jesus lära var ett uppgör med de rigida judiska lagarna, så som de tolkades av dåtidens skriftlärda. Islam har däremot, mig bekant, aldrig gett upphov till någon gatuprädikant som genförtolkad Koranen, och gett upphov till en mer överbärande religion. Och då detta är religionsforummet, och då man inte påkrävas (eller ens bör/kan) resa globala frågor vars svar gäller inom varje tänkbar religion, så tycker jag inte riktigt att jag behöver försvara varför jag inte resar en fråga om Islamisk teologi.

Denna diskussion var tänkt att föregå på kristna premisser, varför jag inte heller kan sägas att berätta för kristna hur de ska och inte ska göra. Om du hade tagit dig de 5 minuter det krävs för att läsa igenom tråden, så hade du nog upptäckt, att jag faktiskt uppmanar de kristna som håller de åsikter jag problematiserar, att de mycket gärna får utveckla och försvara deras synpunkter. Med andra ord: De ska redogöra för det teologiska stödet som finns till att backa upp om åsikter så som Christer Åbergs. Så om du har något att bidra med, ser jag det gärna. Om vi ska ta diskussionen på neanderthalnivå, där endast den hjärnskadade är kompetent att forska i hjärnskador (jag menar inte att kristna är hjärnskadade, analogin är för att visa att man inte måste besitta den egenskap man undersöker eller forsker i), så bryter du mot trådens premisser, och därmed begår du offtopicverksamhet, vilket borde straffas med en tillsägelse.

Mvh

Nej då, du babblar inte. Jag tycker du tar upp flera intressanta vinklingar (vilket för diskussionen framåt). Även jag anser att människan är syndig. Med det menar jag att vi både har mörker och ljus inom oss. Vi har fått förmågan att bli avundsjuka, känna hopplöshet, vara enfaldiga och beräknande. Det är en del av att vara människa (och det du/Kirkegaard kallar "vår inneboende felbarlighet"). Däremot ska vi inte känna skam över att vi är sådana. Just skillnaden mellan skam och skuld är något som många missar.

För mig innebär kristendom att välja bort mörker, till förmån för ljuset. Detta sker dels på en övergripande nivå: att erkänna att jag inte är perfekt, men att jag är älskad för den jag är.
Men det sker även på en mer 'fysisk' nivå: att jag i praktiken älskar min nästa och inte försöker såra honom/henne.

Genom att baktala, fördöma, stjäla och såra någon väljer jag mörkret. Något högtravande kan man säga att jag 'väljer bort livet'. Men två vuxna människor som väljer att älska varandra väljer ljuset. De kan såklart fortfarande välja fel inom ramen för förhållandet (vara otrogna, snacka skit om varandra etc), men att de väljer att älska varandra kan aldrig vara fel. Detta anser jag måste gälla oavsett om det handlar om man-kvinna eller man-man/kvinna-kvinna.

Därtill vänder jag mig mot det du skrev om att Svenska kyrkan hävdar att "Jesus dog, så vi kan synda och vara människor". Jesus dog för våra synder, inte minst genom att poängtera hur mörkret manifesterar sig i oss människor. Däremot är hans död inte en biljett (för att låna Kirkegaards uttryck) till fortsatt synd. Synden fanns inom oss innan Jesus kom, och den finns i oss än idag.
Det finns en teologisk diskurs om att Jesu död tog bort arvssynden, men den förutsätter att man tror att arvsynden 'kan tas bort'. Jag tror (som jag nämnde ovan) att arvsynden är en del i att vara människa. Detta är iofs också en fråga om terminologi, dvs 'vad är arvssynd?'.

Vi verkar ju ganska överens, i alla fall när det kommer till den kristna lärans implikationer i denna kontext. Mina "Kirkegaard citat" är inte riktiga citat, utan parafraseringar tagna fritt från hukommelsen. Bara så jag inte vilseledar dig att tro, att Kirkegaard kallade Jesus en "biljett till himmeln". Menade bara, att han skulle gå med på, att Jesus dog för våra synder, så vi inte nödvändigvis är "förlorade barn", men att vi har möjligheten att uppnå frälsa, men att ärvsynden endå är ett av människans grundvillkår, som konstituerar (eller kanske uttrycks?) genom hennes inneboende felbarlighet - vilken i sin tur är en förutsättning för att känna gud och den kristna "vägen" på riktigt, då man först kan vända sig mot gud när man upplevd sin förmåga att vända sig från honom. Detta står ju i kontrast till den judiska läran om att vi faktiskt nödvändigvis är dömda i kraft av ärvsynden (så att ärvsynden är närvaronde inom båda religionerna, men att dens roll är mycket annorlunda och villkårlig inom kristendomen). Men jag är ganska enkelt inte kunnig nog till att värdera om detta är en korrekt representation av Kirkegaards teologi, men om inte annat finner jag att det är en mycket plausibel tolkning av kristendomen (eller i alla fall en acceptabel tolkning - vet inte om man kan prata om att en sån är mer eller mindre plausibel), och den är i alla fall relevant när det kommer till frågan: Bör kristna utesluta en medmänniska från sin församling för att denna är syndig (in casu: Homosexuell).

Hade hoppats på mer opposition, då det alltid är skoj när synpunkter går i clinch, då det kan hjälpa med att klarlägga "marken" under en, och vart den brister, så, rent teologiskt/filosofiskt.

Mvh.

Det finns ett flertal personer här på FB som mer eller mindre anser att homosexuella bör brinna i helvetet eller åtminstone skickas till en egen ö (för att låna Margaretha Falkudds uttryck). Tyvärr håller de sällan en tillräckligt hög nivå i sitt argumenterande för att stimulera flertalets intellekt.

LucNN: Att homosexuella får gifta sig förstår jag inte riktigt. Om bibeln nu är emot det så varför ge en välsignelse och tillåta det nu? Det är bara skumt tycker jag. Så på den punkten är jag konservativ, enda anledningen till att kristendomen ändrats i Sverige är för påtryckningar från icke religiösa personer.



Jesus förklarar sig också om vad som menas senare i texten. han säger själv att han inte upphäver Moses lagar.

Jesus förklaring på att inte döma den otrogne var att alla syndar och begår brott. Ifall du är så bra att du kan döma henne så gör det, men ifall du är som alla andra en syndare så varför döma någon som göra samma sak? Han avslutar med att säga åt henne att inte synda mer.

Han umgicks med orena för att de var för dem han kom. Han säger själv att han inte kom för den rättfärdige för den har redan hittat rätt. Han kommer för den orättfärdige/smutsige för att ge dem en möjlighet att omvända sig.

Jesus plockade ax på sabbaten för att de inte hade mat att äta och var hungriga. Han förklarade det genom att säga att Sabbaten var gjort för människan och inte tvärt om. Det är meningen att man ska vila på den 7:e dagen för att orka, lagen var gjort för vilan och inte tvärt om. Sen fortsätter han på samma spår och säger något i stil med att de är ju hungriga och behöver äta. (Kommer inte riktigt ihåg vad som står här så det får ni kolla upp men han ger förklaringen på det).

Kände bara att jag skulle inflika lite då diskussionen blev lite enformig samt för att svara på citerade inlägget.

Vad jag menar i och med mitt ståndpunkt är: Lagarna ska inte följas för lagarnas skuld. Ceremonierna har ingen magisk kraft, och således är det inte så att en präst kan "rena" en syndare. Om två homosexuella vill gifta sig, då kan prästen ju så klart se till att varna dem, att de begår en synd, men att neka dem ceremonien är, i alla fall i symboliken, att göra sig till domare. Jag menar bara, att det heliga i ceremonien är, att den utförs i rätt anda. Då kan prästen anse att det är en tom ceremoni, utan något "spirituellt djup", men genom att tillåta den säger prästen:

Vi är människor och vi är felbarliga, också när det kommer till textens djypare betydning. Må ni vara välsignade i Jesu namn om gud vill det.

Och då ligger det kanske implicit: Enligt min värdering gör ni fel.

Och man kan vidare problematisera kyrkans och ceremonierna, då kyrkan och persontillbejdan av Jesus kom i efterhand. Och i ljuset av modern förståelse av homosexualitet kan vi sluta oss till att det i vissa fall finns tala om en biologisk benägenhet, och alltså inte nödvändigvis ett "fritt val", vad det nu må betyda. På samma sätt som att en person kan födas med två kön. Om homosexualitet i vissa fall kan henföras till (och förlåt mitt ordval, jag har ju de kristna glasögon på) en fysiologisk fel (mitt uttryckssätt har en negativ flavour), så att en sån homosexualitet faktiskt utmanar den traditionella könsförståelsen, bör det då, givet att detta faktiskt är fallet (dvs. om vi antar att ni inte kan beneka att det gör sig gällande), vill det då inte vara en tvingande omständighet, vilket fritar från synd på samma sätt som den fattigas tvingande omständigheter fråntar honom från renlighetsceremoniernas moralska ansvar?

mvh

Som alltid är du fel ute. Ljusår ifrån Jesu lära.

Psykopatiska sociopatiska lustmördare, har det liksom den homosexuelle i genen. Skall då dessa syndare förlåtas och undgå straff enkom för att de har en fallenhet för synden? Vad är det för en rättvisa? Jo en mesig avgudadyrkan som leder till förfall. Den förbannade judiska-krishtnadomen. Som för alltid är motsatt Jesu lära.

Nej, skall dessa avarter välsignas så skall de avsäga sig! Den som har fallenhet för tjuveri -må avsäga sig! Den som har fallenhet för lögn -må avsäga sig!

Men inte när den judiska påvendomen härskar i svk.

För okunniga judaismkristna kan det te sig problematiskt att Guds Son uppfyllde mose lagar. Ifall Jesus inte var 'ett med Gud' så hade Han såklart varit slav under vilodagen. Men eftersom Jesus är 'ett med Gud' så är Han mästare över lagen.

Har du hört talas om förlåtelsen? Att Jesus förlät den otrogna kvinnan -gjorde inte otrogna kvinnor- rumsrena och straffria. EJ heller övriga syndare rumsrena och straffria. Hört talas om 'undantaget bekräftar regeln'?

Det blir svårt för otrogna att hänvisa till GT. Mose lagar gäller.

Guds Son 'Jesu lära' påvisar att människan skall visa kärlek och förlåtelse för sin nästa och låta den babyloniska talmuds folk stå vid sin evigt brinnande vredes brasa.

Notera att detta inte innebär att den Jesu trogne skall förglömma att resa svärdet.

luk 22:35 Ytterligare sade han till dem: »När jag sände eder åstad utan penningpung, utan ränsel, utan skor, icke fattades eder då något?» De svarade: »Intet.»
36 Då sade han till dem: »Nu åter må den som har en penningpung taga den med sig, och den som har en ränsel, han göre sammalunda; och den som icke har något svärd, han sälje sin mantel och köpe sig ett sådant.
37 Ty jag säger eder att på mig måste fullbordas detta skriftens ord: 'Han blev räknad bland ogärningsmän'. Ja, det som är förutsagt om mig, det går nu i fullbordan»

+3 -1 -jag vill inte se-

Men visst förtjänar synagogan liksom mosken att leva upp till judiska sionistiska demokratiska principer.

Nej. Jämförelsen är helt irrelevant. Homosexuella ska undgå straff, därför att de inte gjort något straffbart. Lustmördare skadar andra.

Är det homosexualiteten eller den sexuella handlingen du räds? Hursomhelst så skadar de inga, till skillnad från tjuvar och lögnare.
Så du menar att Jesus (eftersom han är herre över lagen) har rätt att arbeta på lördagar. Medan jag (som inte som står under lagen) inte får jobba en lördag. Kom igen, det handlar inte om huruvida någon är herre över lagen - det handlar om att Jesus ifrågasatte poängen med förbudet. Jesus bröt mot flera av de judiska regler som prästerskapet värnade om.

I ena stunden talar du om att man ska avsäga sig (något), i andra talar du om förlåtelsen. Givetvis gjorde inte Jesus episod med kvinnan att andra människor blev syndfria. Varför tror du att jag hävdar det? Jag förstår allvarligt inte talat dina cirkelresonemang. Och vad har 'undantaget som bekräftar regeln' med saken att göra? Menar du att Jesus 'icke-dömande' var ett undantag?

Det finns knappast någon som uppfyller GTs 'regelverk' till fullo. Det klarade man nog knappast av ens på den tiden. Jesus omtolkade och skalade av GTs regler tills själva kärnan var kvar. Älska gud, dig själv och din nästa. Jag påstår självfallet inte att Jesus var anarkist, men att han ifrågasatte de rådande idealen är knappast något att bestrida.

Folket du talar om är din nästa.

Den här tråden handlar om homosexuellas rätt (eller ej) till prästens välsignelse. Din antisionism får du ge utlopp för i andra trådar.

Jag tror jag förstår hur du tänker men håller inte riktigt med. Ifall man tycker någonting är fel så känns det konstigt att säga att må Gud (som man tror är emot homosexualitet. nu tvistas den lärde om detta men nu tänker jag utifrån denna ståndpunkt) välsigna er eller vad de säger. Ifall man tycker det är mot läran så ska man ta avstånd ifrån det. Helt klart har själva cermonin ingen verkan om det inte är någon spirituell inblandning, men om man inte kan säga att folk gör fel så kan man ju inte göra det någon annan gång heller oavsett vad som händer.

Om jag inte mistar mig står det i bibeln att ni som ska döma änglar måste kunna döma er själva/andra. Nu står det inte så bokstavligen men liknande. Med det menades väll att man ska kunna säga till sin näste om h*n bryter mot lagen.

För mig om prästen ska visa att han inte håller med så avstår han själva ceremonin helt, för den sakens skull behöver han inte vara en fanatiker som ropar om helvetets eldar m.m.

Oops. Biskop Spong svär i kyrkan. Eller ivf har en tes om att Paulus var homosexuell.

http://www.youtube.com/watch?v=563jJbf9DKY&feature=related

Mannen till höger har ett underbart kroppsspråk som lyckas visa förakt, avsky och 'den här mannen måste spärras in!' på samma gång.

Haha, var lite småkul och se kroppspråket, sen hans tes också. Speciellt när han tycker att andra killen inte är lite öppen som honom på att läsa skrifterna.

Obs, ingen svordom yttrades högt under klippet.