Ja, så är min åsikt. Min trådstart kommer vara ganska spartansk. Här är frågan ni får diskutera:
Givet det som står i bibeln, har inte homosexuella, som menar att de är bra kristna, rätt att vara medlem i en kristen församling, och har de inte rätt att få prästens välsignelse?
Jag vet att en del säger: En bra kristen lever inte kvar i synd. Men om nu den homosexuella känner sig splittrad, och uppriktigt vill vara en bra kristen, men inte förmår att släppa sin natur, är det då prästens plikt att döma honom/henne genom att neka att välsigna honom/henne? Jag tänker: en präst har ju inte någon magisk kraft att rent faktiskt välsigna. Borde man inte anse att välsignelsen är hypotetisk - som muslimerna ofta säger: "Om gud vill, må du få ett bra liv", så att välsignelsen endast är hypotetisk, om gud vill det. Att den homosexuellas synd, enligt kristen optik, är synlig för en var, gör inte att den homosexuella är mer syndig än prästen, som i smyg åtrår sin broders fru, eller som i smyg hatar sin nästa eller liknande. Det kanske är den kristnas plikt att uppmana till ett fromt liv, men är det inte också i den kristna tron att låta sina medmänniskor stå till ansvar inför herren? Jag menar, Jesus avsade själv sina mördares synd, för att de inte var "medvetna" om den - inte att de inte visste om att det var syndigt, enligt vad Jesus prädikade, men därför att de inte kände det i hjärtat. De kunde ganska enkelt inte skilja det goda från det onda, men om de hade kunnat, då skulle de ju nog dömas (så tolkar jag det i alla fall).
Dessutom tycker jag att Jesus lära verkar inkonsistent. Han säger ett ställe, att den goda kännas på sina handlingar, och den onda kännas på sina handlingar (han använder ett fruktträd som sin analogi), vilket har citerats av en del kompatibilister mht. viljans frihet - att den goda handlingen utspringar från den goda karaktären och omvänd. Men ett annat ställe påstår Jesus att den goda handlingen bestäms av ens sinnelag. Detta är inget försvar för homosexualitet som något osyndigt, då det ju tydligen är det, enligt bibeln, det är bara för att sätta en ensidig tolkning av texten i ett visst ljus. Frågan jag lägger upp till: Är det verkligen kyrkans plikt att bestämma om en bög får gifta sig etc., eller är det nog att prästen vill "visa den rätta vägen", och sedan låta Gud vara domaren?
NB.: Jag är inte kristen själv, så har mest bara försökt sätta mig in i problemet, men kanske någon skriftlärd kan argumentera för den mera kontanta åsikten, att homosexuella inte hör hemma i kyrkan. Mitt påstående är då att detta inte är en konsistent åsikt, då man skiljer lika från varandra, då alla, på något sätt, är syndiga, kanske bara inte så "óppet", men lika uppriktigt. Varför denna särbehandling?
Mvh Krister Oberga
Givet det som står i bibeln, har inte homosexuella, som menar att de är bra kristna, rätt att vara medlem i en kristen församling, och har de inte rätt att få prästens välsignelse?
Jag vet att en del säger: En bra kristen lever inte kvar i synd. Men om nu den homosexuella känner sig splittrad, och uppriktigt vill vara en bra kristen, men inte förmår att släppa sin natur, är det då prästens plikt att döma honom/henne genom att neka att välsigna honom/henne? Jag tänker: en präst har ju inte någon magisk kraft att rent faktiskt välsigna. Borde man inte anse att välsignelsen är hypotetisk - som muslimerna ofta säger: "Om gud vill, må du få ett bra liv", så att välsignelsen endast är hypotetisk, om gud vill det. Att den homosexuellas synd, enligt kristen optik, är synlig för en var, gör inte att den homosexuella är mer syndig än prästen, som i smyg åtrår sin broders fru, eller som i smyg hatar sin nästa eller liknande. Det kanske är den kristnas plikt att uppmana till ett fromt liv, men är det inte också i den kristna tron att låta sina medmänniskor stå till ansvar inför herren? Jag menar, Jesus avsade själv sina mördares synd, för att de inte var "medvetna" om den - inte att de inte visste om att det var syndigt, enligt vad Jesus prädikade, men därför att de inte kände det i hjärtat. De kunde ganska enkelt inte skilja det goda från det onda, men om de hade kunnat, då skulle de ju nog dömas (så tolkar jag det i alla fall).
Dessutom tycker jag att Jesus lära verkar inkonsistent. Han säger ett ställe, att den goda kännas på sina handlingar, och den onda kännas på sina handlingar (han använder ett fruktträd som sin analogi), vilket har citerats av en del kompatibilister mht. viljans frihet - att den goda handlingen utspringar från den goda karaktären och omvänd. Men ett annat ställe påstår Jesus att den goda handlingen bestäms av ens sinnelag. Detta är inget försvar för homosexualitet som något osyndigt, då det ju tydligen är det, enligt bibeln, det är bara för att sätta en ensidig tolkning av texten i ett visst ljus. Frågan jag lägger upp till: Är det verkligen kyrkans plikt att bestämma om en bög får gifta sig etc., eller är det nog att prästen vill "visa den rätta vägen", och sedan låta Gud vara domaren?
NB.: Jag är inte kristen själv, så har mest bara försökt sätta mig in i problemet, men kanske någon skriftlärd kan argumentera för den mera kontanta åsikten, att homosexuella inte hör hemma i kyrkan. Mitt påstående är då att detta inte är en konsistent åsikt, då man skiljer lika från varandra, då alla, på något sätt, är syndiga, kanske bara inte så "óppet", men lika uppriktigt. Varför denna särbehandling?
Mvh Krister Oberga
__________________
Senast redigerad av LucNN 2011-02-13 kl. 17:00.
Senast redigerad av LucNN 2011-02-13 kl. 17:00.
) 
