Citat:
Ursprungligen postat av Simaõ
Mja, för mig ligger sympati ingrävt i empatin på så sätt att om man känner empati för någon sympatiserar man alltid med personen också. Du är inte empatisk om du inte sympatiserar.
Skillnaden mellan att känna sympati och att känna empati för någon är så hårfin att man inte gör någon skillnad på det i vanligt tal och skrift, även om det är vanligare att använda sig av "sympatisk". Men om jag ska försöka mig på en distinktion ligger Ölkorvens nära till hands, förutom det att jag anser att empati också alltid innehåller att dela känslor med den drabbade.
Nu känner jag mig tvingad till att försöka reda ut begreppet, då det tycks flyga massa liknande termer i luften.
Till att börja med så är sympatisk något helt annat än empatisk

. Sympatisk är inte en person som har "mycket sympati förmåga", utan någon man sympatiserar med och någon som man gärna skulle känna med, känna hans känslor kanske man kan säga... någon som verkar trevlig och behaglig, typ.
Distinktionen Ölkorven gjorde är den många lär sig i filosofin tror jag. Empati=att förstå andra. Sympati=att känna med andra (att så att säga rivas med i den andres känslor). Jag tror det var Hume som gjorde distinktionen.
Idag är dock empati uppblandat och sympati är en del av begreppet, allt som oftast och i vardagligt tal. Så sympati, medlidande, är en del av empati begreppet kan man nog säga. Bokstavligt talat också när man talar om EQ, en skala på hur utvecklad empatisk förmåga man har, där ett steg just är förmågan att känna med andra.