Varför är det (fult) att jobba kvar...

Varför uttrycker sig många negativt för att man stannar kvar en längre tid på en arbetsplats?
Jag har jobbat på samma arbetsplats i 5½ år nu, och det är som lagerarbetare, jag kör lite ärende, plockar artiklar, godsmottar mm.
Och trivs bra, men så när man träffar folk som man inte pratat med på något år så kommer den klassiska repliken "jaså du jobbar kvar där, du funderar inte på att byta?" detta säger dom utan att ha en aning om hur jag har det eller trivs, det är bara något som många säger.
Har jag missat något? Ska man byta jobb var tredje år för att "hänga" med?
Nej sådan är inte jag, jag stannar så länge jag trivs.
Är detta något som andra här också har märkt av?
Eller är det bara jag som hänger upp mig lite på detta?

Vad de menar i klartext är om du inte har högre ambitioner än att jobba på ett lager. Ganska ofin fråga.

Det anser väl antagligen att de har ett "bättre", lönande jobb än dig. Ställ en motfråga, "varför skulle jag inte det?". Jobba kvar så länge du trivs och inte får förhinder.

Ja det är väl så vi människor fungerar, vissa vill hävda sig mer än andra.
Nästa gång ska jag ta och ifråga sätta deras fråga.

De som frågar sådär, är de polare som trodde att du skulle jobba med nåt helt annat? Vad jobbar de själva med.. osv. Kunde vara intressdant.
Du kaske bröt från nåt sorts mönster i bekantskapskretsen

De som frågar har varit gamla arbetskamrater från ett annat lager som jag arbetade på -93- och vissa är till och med arbetslösa, och även kompisar från barndomen som jag fortfarande umgås med, men de tycker nog att de är lite duktigare än mig när det gäller yrkesval, en är säljare på en elfirma, och en annan sitter på kontor och tar emot bokningar.
Och visst de ligger på ca 3000 kr ut mer än mig, men de har inte den friheten som jag har med mitt jobb.
Sen är det ju lite som så att ju högre lön man ska ha desto mer ska man smila för folk man egentligen inte tycker om, och det har jag svårt för.

Har alltid tyckt att man ska jobba med det man vill. Trivs man på sitt jobb och tycker att det är bra så finns det ju ingen anledning att byta alt. börja plugga.
Känner man ingen motivation att plugga och kanske få en högre utbildning och med det kanske ett bättre betalt jobb så (med det inte sagt att jobbet behöver vara bättre och/eller roligare) så varför plugga?
Däremot tycker jag att har man ambitionen att jobba med något speciellt så ska man ju försöka att ta sig dit.

Nu vet jag inte vad de tycker, men ofta är det så (eller var i allafall så) att för att få något lönelyft att tala om - så är man tvungen att byta arbetsgivare.

Jag har också jobbat på ett företag läääänge (längre än du) - och genom att byta arbetsgivare så fördubblade jag nästan min lön inom två års tid.

Men, det är väl tveksamt om det är de tiderna nu ...

I dagens läge är det väl smartare att stanna kvar där man har auktoritet och erfarenhet.

Så - skit i deras gliringar - just nu är det du som är vinnaren.

mycket bra sagt.
Jag tackar även för de andra svaren.

Jag förstår inte alls dom som säger så, bara korkat! Att hitta ett jobb
som jag trivs på, nej stormtrivs på och kan stanna för resten av livet,
det skulle vara en utopi.

Sen att ett sånt drömjobb inte finns, eller att man alltid tröttnar på
sitt jobb till slut, det är en annan femma. Men jag kan föreställa mig
att dom som jobbar som t.ex. naturfilmare eller hjärtkirurger eller med
något alldeles särskilt yrke, alternativt ett yrke där jobbekompisarna och
en viss grad av frihet spelar störst roll, kanske inte tröttnar så lätt.

Har själv jobbat lager och tröttnade, men det är bara jag. Har inte
hittat mitt drömjobb än, men egen företagare är min stora dröm. Att
slippa ha chefen i hälarna och vara sin egen boss, det rockar i mina
ögon

Enligt mig så är det absolut viktigast att trivas med det man gör. Det verkar som att många utbildar sig till "fina" yrken just därför att det är "fint", när yrket i själva verket kanske inte alls intresserar dem. Så trivs man på lager så är det ju självklart där man ska vara.

Ruskigbuss drog ju ändå upp en fin poäng, jobbyte kan ju vara strategiskt och belönande i längden.

Men det som din polare sa, tycker jag verkar vara ett exempel på den typiska svenska mentaliteten. I Sverige är det ju förbjudet att stoltsera med sin feta lön(Läs jantelagen), så då måste man vara diskret när man skryter. Som din kompis dvs, en liten kommentar som kan antyda att han minsann har ett bättre jobb, mer erfarenhet osv. Han sa det ju inte rätt ut, så ingen kan anklaga honom för att vara "stor i käften". Ett bra taktiskt drag helt enkelt!

Men för att komma tillbaka till min poäng, jobba kvar! Trivs du så är ju allt ypperligt!