Förklara ord som inte går att hitta förklaring

Tjena Flashers! (lol)

Nu är det såhär att vi skriver om romantikens epok i Svenska B (usch). Vi fick några ord som vi skulle förklara men det finns tre stycken ord som jag efter mycket letaande inte har hittat någon förklaring för dessa ord.

Så min fråga är, vad betyder dessa ord? Har letat jätte mycket kan inte hitta något. Det går jätte bra att länka :
Natursvärmeri
Historicism
Känslokult

Tack för alla svar, jag fortsätter att leta, om jag hittar något så uppdaterar jag tråden

Hur var det med läxhjälp?

P.s prova särskriva orden och reflektera sedan över detta. Särskriva = skriva orden i sär .

Försök analysera sammansatta ord. Natursvärmeri är svärmeri för naturen. En natursvärmare har en svärmisk kärlek till naturen.

Börja här: http://www.svenskaakademien.se/web/Ordlista.aspx (historicism)

http://g3.spraakdata.gu.se/saob/show.phtml?filenr=1/164/11.html#NATUR-SVÄRMANDE
http://g3.spraakdata.gu.se/saob/show.phtml?filenr=1/136/46.html#KÄNSLO-KULT

När det gäller sammansatta ord kan man gissa vilken preposition som ströks när ordet sattes ihop till ett. Ordet känslokult är kult av känslolivet, en närmast svärmisk dyrkan av känslorna som sådana. Navelskådning säger den som är skeptisk. Metasvärmeri säger den som är mera neutral.

Om historicism och historicism:
http://en.wikipedia.org/wiki/Historicism
http://en.wikipedia.org/wiki/Historiography

NE:

historicism (av historia), dels den anglosaxiska formen för historism, dels i speciell betydelse historiefilosofiska försök att förutsäga framtiden med hjälp av deterministiska utvecklingsteorier, t.ex. hos Hegel och Marx, starkt kritiserade av Friedrich von Hayek och Karl Popper.

Inom konst- och arkitekturhistorien betraktas historicism i regel som skilt från begreppet i dess filosofiska bemärkelse. Det avser här istället betydelsen av det ökade historiska medvetandet under 1800-talet, som medförde ett ökat intresse för historisk ämnen och stilar.

historism (av historia), ibland även benämnt historicism, en form av humanistiskt tänkande som hävdar att verkligheten är historiskt betingad och att en företeelse i en tid endast kan förstås genom ett studium av dess utveckling. Historismen fick stort inflytande vid universiteten under 1800-talet, då ett flertal discipliner inriktades mot studiet av den förflutna utvecklingen. Applicerad på historievetenskapen inriktades studiet mot mänskliga motiv för historiska handlingar och kom därmed att koncentreras på unika politiska händelser. I tysk praxis ledde historismen ofta till en antirevolutionär, konservativ historiesyn. Historismen har under olika perioder varit utsatt för stark kritik, bl.a. av Michel Foucault, men åtnjuter från 1980-talet ett betydande intresse (nyhistorismen). Företrädarna för denna riktning studerar en epok från kulturella utgångspunkter och med litteraturen som källa.

Citera källa Nationalencyklopedin för dessa förklaringar.

Cism i histor?
Förlåt, dumt inlägg.