Citat:
Ursprungligen postat av Mr.Sander
Hej TS
Kan du förklara för mig varför jag mått sämre och sämre ju mer medveten, upplyst och desillusionerad jag blivit. De senaste två åren har jag alltmer blivit insugen i en våg av total meningslöshet vilket har lett till att jag har gått med dödslängtan länge nu. Hur kan då högre medvetande vara meningen med livet - om det bara ger dig dödslängtan? Eller är det mig det är fel på? Det enda jag kan basera någon sorts drivkraft i livet på är mina biologiska instinkter; att kämpa för min ras överlevnad. Och det skapar också en massa problem kan du kanske förstå...Har jag liksom ingen plats här i universum eller vad?
Stort tack för svar!
Hej
Jag hade storslagna planer för mig själv, drömmar o dylikt jag ville uppnå i livet. Saker jag ville ha åstadkommit under min livstid helt enkelt. Något som inte kändes unikt då eller nu för den delen. I samband med högre medvetande såg jag inte längre poängen med
ambitionerna jag hade. Det här fick mig att ifrågasätta min plats precis som du gör nu. För jag insåg att mina ambitioner gick stick i stäv emot mina nyfunna värderingar.
Jag omvärderade mitt liv enkelt. Jag gjorde några större förändringar för att förändra min situation utan att för den delen veta om det skulle bli bättre eller sämre. Det jag visste var att jag inte längre ville vara där jag befann mig i livet, så jag ändrade riktning. Att resa gjorde mig väldigt gott och har du möjligheten kan jag rekommendera det. Har du inte möjligheten kan du börja skapa dom möjligheterna åt dig själv.
Det är din resa, ditt liv. Du skapar egentligen din egen plats i universum. Känns som du är inriktad på målet och vart allt ska ta vägen, hur det ska sluta etc...till den grad att du går miste om stunden. Det är såhär jag tror dagar och veckor flyger förbi för folk som tror sig ha fastnat i jobb eller förhållanden som dom egentligen inte trivs med. Blir lite som ett osynligt fängelse men det är inte svårt att bryta sig loss.
Jag skulle rekommendera att du inte gör en plan över hur allt ska förändras utan att du vaknar upp o säger, vad vill jag göra nu. Så gör du det, vill du inte göra någonting, gör ingenting. Har du inga behov du känner att du vill tillfredsställa, försök då att se behov i din närmaste omgivning och gör saker som förbättrar deras liv. Att förbättra någon annans tillvaro skapar per automatik välmående hos dig själv. Högre medvetande och lycka går som jag tidigare sagt inte nödvändigtvis hand i hand. Lycka har mer med hur tillfreds man är med hur man lever livet.
Små saker som att ta dagliga promenader, ringa och kolla läget med familj och vänner, läsa litteratur du tidigare varit obekant med. Åka till platser du tidigare inte sett. Såna saker tror jag ökar livslusten och tänder till gnistan litegrann. Kan det vara nåt för dig? Att göra om saker som tidigare gav dig glädje kan vara något också. Man inte bara ser saker på ett annat sätt utan upplever saker annorlunda med. Så att göra saker du inte gjort på länge men som du tidigare gillade kan också vara nåt.
Ignorance is bliss finns ju ett uttryck som säger o det innebär ju i princip dum o glad. Du vet Matrix, han som byter sida och säger "why didnt I take the blue pill". Det är lite så, hur mycket du än vill kommer saker och ting inte återgå till hur det var förut. Det gäller att acceptera det, låta det sjunka in, o börja leva på nytt.
Alla har en plats i universum och bara att du ställde frågorna du gjorde gav mig mycket, hoppas mina svar gett dig något.
.
