Jag har varit i mitt förhållande nu i snart ett år. Jag har alltid känt att jag är mer kär i honom än vad han är i mig. Vi har inte umgåtts en hel helg på jätte länge. Han jobbar varannan och jag jobbar vissa helger. Den här helgen så fanns det verkligen tid för varandra då han dessutom var borta förra helgen (festade) och jag har dåligt med tid två helger framåt. Han verkade inte så upptagen när jag pratade med honom tidigare men sen när jag väl frågade om vi kunde ha helgen tillsammans då sa han att han skulle umgås med sina vänner och antagligen dricka. Då nämnde jag bara att det var synd att vi inte kunde få en helg för oss själva. Då påstod han att jag inte klarar av att han gör saker utan mig, att jag skulle ge fan i att lägga mig i att han dricker så ofta som han gör.
Vi bor ganska nära varandra men jobbar väldigt olika tider så vi ses kanske 3-4 ggr i veckan. Vi har sex en gång i veckan. Vi har haft problem med hans potens tidigare men det är helt löst nu och när vi väl har sex så är det jätte passionerat och mysigt. Är det fel av mig att tycka att en gång i veckan är för lite? Det känns inte rätt iallafall. Jag vill ha mer och jag har tagit iniativ förut och fått dissen. Det kändes verkligen skit. Vi har diskuterat detta tusen gånger. Men han påstår att han bara inte är så mycket för sex och så har det alltid varit. Utan att ta upp sexet så har jag också frågat honom hur han mår egentligen och att jag vill att vi berättar för varandra om det är något som känns fel eller jobbigt. Jag känner alltid att han är den som typ "styr" oss och att det är oftast på hans villkor som vi ses. Det känns som att han är nåt jäkla pris. Ni som har läst "spelet", min pojkvän är precis som dem fast helt omedvetet. Min plan är att bara hålla käften, bli kylig, låta HAN bli orolig för en gång skull, ringa väldigt sällan och främst sluta ta iniativ till att ses och ha sex. Så nu undrar jag, vad tycker ni att jag ska göra? Finns det några kvinns här som lever eller har levt i samma sits?
Och snälla, pallar inte läsa dumma inlägg.
Vi bor ganska nära varandra men jobbar väldigt olika tider så vi ses kanske 3-4 ggr i veckan. Vi har sex en gång i veckan. Vi har haft problem med hans potens tidigare men det är helt löst nu och när vi väl har sex så är det jätte passionerat och mysigt. Är det fel av mig att tycka att en gång i veckan är för lite? Det känns inte rätt iallafall. Jag vill ha mer och jag har tagit iniativ förut och fått dissen. Det kändes verkligen skit. Vi har diskuterat detta tusen gånger. Men han påstår att han bara inte är så mycket för sex och så har det alltid varit. Utan att ta upp sexet så har jag också frågat honom hur han mår egentligen och att jag vill att vi berättar för varandra om det är något som känns fel eller jobbigt. Jag känner alltid att han är den som typ "styr" oss och att det är oftast på hans villkor som vi ses. Det känns som att han är nåt jäkla pris. Ni som har läst "spelet", min pojkvän är precis som dem fast helt omedvetet. Min plan är att bara hålla käften, bli kylig, låta HAN bli orolig för en gång skull, ringa väldigt sällan och främst sluta ta iniativ till att ses och ha sex. Så nu undrar jag, vad tycker ni att jag ska göra? Finns det några kvinns här som lever eller har levt i samma sits?
Och snälla, pallar inte läsa dumma inlägg.
r och jag är mer än så. Dessutom hade jag nog fått reda på det eftersom att jag har bra ontakt med många av hans vänner. Och dem är inga rötägg.