"Väljer att inte tro, för att slippa ansvar"?

Denna tråd är avsedd att diskutera en speciell sorts påståenden som jag ofta hört och läst olika religiösa personer rikta till mig och många andra ateister:

Grund påståendet:
"Du väljer att inte tro, för då slipper du känna dig ansvarig inför gud och hans lagar."

Det kan komma i många varianter:

"Om du väljer att tro (sic) på evolution så kan du ju räkna bort gud ur bilden och då slipper du följa hans lagar/regler."


Jag har alltid haft svårt att förstå logiken bakom ovanstående. Det låter lite som om dessa religiösa tror att man kan stoppa huvudet i sanden och då försvinner problemen, på något magiskt vis.

Med andra ord: Om jag hypotetiskt, innerst inne, "trodde på en gud", men att jag valde att "tro" på evolution för att inte tro på gud så leder det ingen vart. Om den aktuelle guden mot all förmodan skulle finnas så påverkar det knappast mitt personliga ansvar inför honom om jag väljer att inte "tro" på honom.

Om man dessutom kan välja fritt vad man vill tro på, vilket dessa påståenden ger vid handen, så tycker jag att denna typ av tro verkar väldigt flyktig/obestämd för att kunna anses vara en "övertygelse".

(OBS: Tråden är alltså avsedd just för diskussion om påståenden som: "Du väljer att inte tro, för då slipper du känna dig ansvarig inför gud och hans lagar.".
Guds existens/icke existens osv. hör inte hemma i denna tråd.)

Tja, i Sverige är vi alla (jaja, vi kan diskutera detaljerna in absurdum) ansvariga inför Svea Rikes lag så jag ser inte riktigt skillnaden. Majoriteten (med god marginal) av medborgarna delar dessutom i stora drag samma etik och moral vilket är om möjligt ännu viktigare eftersom det möjliggör en ansvarskänsla.

Att påstå att deiteter behövs för att skrämma folk till lydnad är sålunda felaktigt. Problemet ligger i att religiösa inte kan sätta sig in i hur det är att inte dela deras tro.

Problemet är väl snarare att de tror att det är ett val att inte tro på gud "därför att man inte vill stå till svars". Men det finns ju flera problem med det resonemanget: för att välja att inte tro på gud, för att slippa stå till svars, så måste man nämligen tro på gud. Och gör man det kan man ju inte välja att inte göra det.

Det är faktiskt så att man inte kan välja att vara ateist. Att vara ateist är bara en konsekvens av att inte tro. Inte att inte vilja tro.

Jävligt bra sagt, stämmer mycket väl.

Religiösa verkar inbilla sig att det är ett aktivt val huruvida man tror eller inte. Vad de inte förstår är att vi ateister tror på det som i enlighet med bevisen är sant, istället för det som i enlighet med deras egna önskningar och farhågor är sant. De tror på Gud inte för att det finns bevis för att han finns, utanför att de helt enkelt vill att hans ska finnas. De tror på det som får dem att må bra/få tröst, oavsett om det är rimligt eller inte. Ett stort intellektuellt jävla misslyckande.

Och hur kan man inte vilja stå till svars för någonting man inte tror existerar?

Jämför:
Ni kristna tror inte på Tomten därför att då måste ni bete er snällt för att få några julklappar. Ni vill helt enkelt inte stå till svars inför Tomten och hans renar!

Lika lite som ni bryr er om ert ansvar inför Tomten, lika lite bryr vi oss om vårt ansvar inför Gud, eftersom ingen av dem finns.

Bra formulerat! Det var något sådant jag ville ha fram, men du skrev det tydligt och koncist där.

Att en ateist skulle kunna välja att tro på gud är som att en läskunnig skulle kunna välja att bli analfabet.

det låter lite konstigt ja. jag har aldrig sagt så till en icke troende.

men jag kom att tänka på Jesus ord:

"ljuset kom till världen och människorna älskade mörkret och inte ljuset, eftersom deras gärningar var onda. Ty var och en som gör det onda hatar ljuset och kommer inte till ljuset, för att hans gärningar inte skall avslöjas. Men den som lyder sanningen kommer till ljuset, för att det skall bli uppenbart att hans gärningar är gjorda i Gud."

jag tolkar det som att om man "gillar att synda" så är man ofta inte attraherad av Jesus.

självklart ser de flesta ateister/agnostiker det så. men vi kristna ser det absolut som ett val (men ett mer komplicerat val än de flesta andra). bibeln beskriver det ju som en inbjudan som vi kan tacka ja eller nej till. att Jesus knackar på dörren och att det är upp till oss att öppna, sök så ska ni finna osv.

jaha så det finns bevis för att Gud inte existerar nu?

håller inte med om ett ord av vad du säger egentligen. men visst finns det kristna som inte är så intellektuella likaväl som det finns ateister som inte är det.

Så det finns bevis för att Gud existerar nu??

Förstod du inte vad han skrev? Att vi tror på det som är bevisat betyder inte att allt vi inte tror på måste (eller ens kan) vara motbevisat. Är det de här uppenbara problemen med enkel logik som har fört dig till religionen?

Jag vet att ni ser det som ett val. Sök och du skall finna osv. Problemet är ju att vi ateister också söker. Men vi hittar någonting annat. Om man nödvändigtvis vill att gud ska finnas så kan man naturligtvis hitta saker som man med lite god vilja kan tolka som att att de talar för hans existens - men det är förstås inget ärligt sökande.

Synd att statistiken visar att religiösa bryter mot guds lagar mer än ateister då. Jämför fängelsestatistik.


Kan du välja att vara muslim en vecka? Att på allvar tro att Muhammeds lära är den rätta? Eller välja att vara ateist en tid? Vill du inte? Eller är det möjligtvis så att om du försöker välja att vara ateist så tror du fortfarande på din gud?