Fenomenalt när det gäller katt! Det är att du aldrig äger den, du vet inte var du har den. Katten äger digl Du är ägd m.a.o.
Har en lustig historia att berätta när det gäller mig, min sambo och våra två katter. När vi skaffade den första (hane, 12 v) var han väldigt uppmärksamhetssökande på bägge två av oss. Sedan jobbade min sambo (killen) mer än mig, vilket innebar att jag var mer med katten och han med mig, vilket i sin tur ledde till att han alltid skrek och gapade efter mig (så fort jag inte var hemma, enligt sambon

). När vi så skaffade en unge till (KATT OBS! Hane iofs) så fick den äldre katten något slags depression och gick och blev gammal på en gång, vi trodde han var sjuk, men han blev bara något slags "pappa" för den yngre katten visade det sig.... efter ett tag så mådde bägge skitbra och trivdes bra ihop och allt... men jag märkte ju mer "lillen" tydde sig till mig så tydde sig "den store" mer till husse. WTF?
Jaja... tiden gick och de två killarna växte liksom ihop och trivdes desto mera... sedan gjorde jag och min sambo slut... det gick en tid men han kom och hämtade sina saker. Då fräste lillkatten åt honom precis som om han inte ville kännas vid honom, han verkligen fräste och gläfste och allt det, jag höll på att skratta ihjäl mig samtidigt som jag bara ville gråta, men det var bara för festligt... hur som helst, vi flyttade ifrån varandra och en ny period tog vid....
Sen var jag tvungen att ta bort lillkatten och det är det svåraste jag någonsin har behövt uppleva. Min gamla katt och jag levde vidare och sedan så kom hans gamla husse återigen in i vårt liv. Det var precis så som han aldrig hade fattats min katt. Min kisse är så glad att hans gamla husse är tillbaka (det är jag med i och för sig). Tycker bara det är helt underbart att katter kan vara sådana eldsjälar eller trotjänare bara för att de är katter