Diy Lenr

Do It Yourself

"http://www.peswiki.com/index.php/Directory:Andrea_A._Rossi_Cold_Fusion_Generator"

Jag är helt övertygad om att A.Rossi s 10kW apparat är långt ifrån färdigutvecklad och att det finns utrymme för åtskilliga tilläggspatent.
Även om det finns patent, så lär man ju få bygga för eget bruk

Det vore därför mycket intressant att experimentera med något liknande.

Jag tror att man kan komma väldigt nära genom att studera tidigare experiment & publikationer
och bygga vidare på dem. Så är jag säker på att A.Rossi gjort.

Sedan behövs förstås både envishet, tur och skicklighet i att se sambanden och omsätta i praktiskt utförande för att nå resultat.

Ett par gratisexempel på förbättringar:
Inte ska det behövas så mycket tillförd effekt för att starta upp processen, genom att värma några gram nickel, tills reaktionen blir självförsörjande.
Lösning: Mindre och isolerad omgivande massa tills det är tillräckligt varmt och först då börja kyla kontrollerat och reglera till bästa temperatur. Det är inte så svårt att få till.

Om någon känner sig manad så är jag ev. öppen för ett samarbete.

Det skulle behövas många olika specialkunskaper som inte är så lätta att hitta hos bara en person.

Har du kunskaper i något av följande ämnen eller annat lämpligt, och är intresserad av att delta i ett samarbete, så är du välkommen att sända ett mail och berätta. (eller offentligt här)

Atomfysik, strålskydd, mätutrustning, programmering, reglerteknik, patenträtt, materialkunskap,
metallurgi, tillgång till material & utrustning, mm

Själv har jag elektronikbakgrund och har en hel del utrustning & material för mekanisk & elektronik - prototyptillverkning, mätutrustning mm och brukar kunna hitta praktiska lösningar.

Mera ide'er och förslag till denna tråd är naturligtvis också välkommet, men begränsa gärna tro, tyckande och annat ovidkommande gagg.

Vi får väl hypotetiskt anta att det funkar till att börja med annas kommer man nog ingen vart.

min tanke var att man kanske kunde använda sig av vacuuumbeläggnig av Nickel. man kan få väldigt rena och fina Ni-ytor på det sättet, visseligen inte så tjocka säg 1um med det borde kanske räcka.

Det verkar,utifrån vad jag läst att uteffekten har nånot slags samband med Ni-arean. Rossi första experiment gav bara 4W med då bestod ytan av en blank Ni-plätering. Det senaste försöket verkar bestå av nån slags porös ni.

Man kanske kunde ytbelägga en skrovlig yta för att få en större total area? Det verkar inte heller behövas något komplicerad "aktivering" av Ni-ytan utan flera olika Ni-typer verkar funka.

Om man bygger en enhet med liten uteffekt på typ 4-10W och den måste uppvärmas med kanske 100W? så bli det ju lite mer komplicerat mätproblem så man inte misstar sig om uteffekten. den inkörda värmemängden måste kunna subtraheras bort så att man verkligen bara mäter den producerade effekten.

Ett sätt kankse kan vara att man har två rör, ett rör utan Ni och ett rör med ni. Man mäter sen temperaturskillnaden under i övrigt identiska villkor.

rycker hans namn på apparaten är fånig "energiförstärkare" Kan man inte hitta nånting typ som Rossirator ellir nått liknande. Rossator (liknade transistor)

Eller varför inte samma rör först utan väte - gör tabell med temp. vid olika effektinput.
Sedan med väte och jämför resultat.

Nickel med stor yta: se Raney nickel

Raneynicker lät intressant. Om man elektrolytiskt reducerar fram Ni-metall ur lösning har jag för mig man kan få en svampartad metall på katoden.

Värmeledningsproblem:

Om man har ett poröst pulver i röret så finns ju risken att värme inte kan transporteras ut till röret, Jag antar pulvret måste sinsemellan ha god termisk kontakt också annars är ju risken stor att det blir termiskt isolerade områden av pulvret.

Ett alternativ kanske kunde vara att ha säg 100um stora Ni korn, sen sintra ihop massan till lagom densitet. Sintring av metallpulver finns ju väl dokumenterat och i princip är det bara att stoppa pulvret i en ugn vid lämplig temp i en viss tid. En vaccumugn är nog lämpligast för att undvika oxidering, alt att man sintrar ihop pulvret i röret under vacuum.

Man kanske kunde tänka sig en enklare variant med en tunnare veckad struktur innuti röret med Ni deponerat på ytan, typ som en kylfläns fast den är innåtvänd i röret.

OM det finns nån slags fördröjning av fenomenet så kankse man skulle först göra temperaturkalibrereingen med kvävgas med exakt samma aktiverings förberedelser, under en viss tid, så man noterar exakt vilka temperaturer röret når, därefter så införs vätgasen med samma aktiveringsprocesser och eventuella ändringar noteras.

Värmeledningsförmågan i Vätgas vs kvävgas bör man nog se upp med också. Olika gaser kan ju leda värme olika och det måste man ta hnäsyn till.

Jag tänker först prova att mekaniskt trycka ihop pulver med t.ex en skruv.
Har fått för mig att microskopiska sprickor/avstånd har en betydelse.

Det lär ju bara behövas delar av ett gram, så isolationen av gas i mellanrummen har minimal betydelse om man dessutom värmer en bit ifrån.

Varning: Explosionsrisk vid större mängder än 1 gram.

Om det är så små mängder och röret är säg 2dm långt och kanske 2cm i diameter (nu gissar jag bara) så blir arean 125cm2. 1 gram Ni, säg att pulvret har densitet 4g/cm3 (50% porocitet), det innebär att ytans tjocklek bara blir 2um. (0,25cm3 pulver) Det ju i slutändan bara en ytterst tunn beläggning av pulvret på ytan. Hur fäster man i så fall pulvret på den ytan? så att det vidhäfter upp mot kanske 200-800 grader C.

man kanske skulle kunna ha typ nån form av rostfritt trådtrassel med god termisk kontakt mot röret och sen elektrolytiskt deponera på trådtrasslet för att få störe area. Jag är dock lt einne på att på något sätt rugga upp insidan av röret så att arean blir stor sen deponera på den ytan.

Varför skulle det se ut så?
Storleken har inget ändamål, utom möjligen för att kunna kyla tillräckligt.
Fyll ett skruvhål istället, sätt i en skruv med packning och led in vätgas.

Det är sant, anordningen få mindre massa, mindre kontaktarea med luft och dess egna värmekapacitivitet minskar, responsen blir snabbare. Även om effekutvecklingen är lite så kanske den är lättare att detektera. Man får nog kalkylera med att försöka få uppställningen att kunna reagera små värmeutvecklingar om verkningsgraden blir dålig.

Jag är dock ine på att enbart försöka reproducera Rossis försök så lika som möjligt och han har rel stora rör.

rent kemiskt vad kan hända, nickelhydrid lär väl bldas och vad har det för exoterma effekter så att mätnigen inte störa av rent kemiska reaktioner.

Eftersom koppar produceras så är det ett bevis på att en reaktion har skett. Om effektutvecklingen är liten så kanske det ändå går att spåra en ökning av kopparhalten. Vad kan man tänka sig för analysmetoder för att säkert detektera låga kopparhalter och för att undbvika mätfel?

spektroskopiska metoder:
atomabsorptionsspektroskopi av ett upplöst prov från Ni-ytan kanske. dom flesta unversitet har sådana instument så enklast är nog att lämna in prover och referenser.
http://en.wikipedia.org/wiki/Atomic_absorption_spectroscopy

Coolt initiativ, önskar att jag hade mer koll så att jag kunde delta aktivt. En tanke, kan man detektera koppar på något enkelt sätt? Isåfall kanske man kan skippa effektmätningar helt och hållet och bara testa om det "uppstår" Cu.

Om ni behöver något ritat i CAD kan jag bidra.

Finns det något billigt enkelt sätt att mäta strålning?

Nu är det ju inte kopparproduktion man är ute efter utan värme - som också är betydligt lättare att mäta.
Andra ämnen än koppar bildas tydligen ibland och visst för att försöka förstå reaktionen är det intressant med en analys, men den bör då ske både före och efter försöket. Lite omständligt.