Misandri - en ny uppsats i ämnet

Jag vill uppmärksamma läsarna om en ny uppsats i ämnet misandri, dvs. manshat. Uppsatsen är en kandidatuppstas skriven av Tomac Barin Jansson. Titeln på uppsatsen är ”Hade jag varit kvinna hade du legat jävligt risigt till…” En symptomatisk studie om män och manlighet inom svensk filmproduktion under 90- och 00-talen. 2011. och skriften lades fram vid Språk- och litteraturcentrum vid Lunds universitet. Så här säger Tomac i inledningen:

"Under 1990-talets första hälft var de tydligaste tematiska strömningarna inom svensk filmproduktion barnet som söker sin far. Filmer såsom Änglagård (Colin Nutley, 1992), Min store
tjocke far (Kjell-Åke Andersson, 1992) och Morfars resa (Staffan Lamm, 1993) är bara ett
litet urval av den mängd svensk film där motivet förekom med beaktansvärd frekvens. Under
90-talets andra hälft hade filmmotivet dock ersatts, och filmer som behandlade sociala missförhållanden blev betydligt mer populära, såsom Vinterviken (Harald Hamrell, 1996) och
Jägarna (Kjell Sundvall, 1996).

Men inte bara tematiken hade gått i en ny riktning under slutet av 90-talet – även mannens
roll och funktion hade förändrats drastiskt. Där mannen inledningsvis presenterades i
positiv bemärkelse, hade han kommit att gestaltas allt oftare som en mörkare karaktär under
decenniets senare hälft. Inte sällan porträtterades han som klumpig och opålitlig, såsom exempelvis
Adam (Björn Kjellman) i Adam & Eva (Måns Herngren, Hannes Holm, 1997), eller
som tafatt liksom Johan Hulth (Mathias Rust) och osympatisk som Markus (Stefan Hörberg) i
Fucking Åmål (Lukas Moodysson, 1998)."

Tomac kan efter sin studie konstatera att:


"Det förefaller sannerligen som om det svenska samhällets enträgna strävan efter att
peka ut de få männen på toppen har gjort det totalt oförmöget att identifiera resten av männen
på botten. För om ingen reagerar över pojkarnas hälsa nu, när de redan begår två tredjedelar
av alla självmord – hur långt måste då pojkarna gå för att någon skall reagera över huvud
taget?"

Är vi förvånade? Nej! Det som är positivt är att män inom universitetsvärlden äntligen börjar protestera. Två kvinnor har ju tidigare skrivit om kvinnors våld mot män. Nu har tydligen en man vågat sig på att behandla det förbjudna ämnet manshat.

Min undran och ämnet för tråden: är det en ny trend vi kan se? Kommer allt fler studenter att våga skriva om misandri?

Forskare som är beroende av stipendier och tjänster kan vi dock lämna därhän. Då feminismen är en religiös fundamentalistisk åskådning och tillika statsreligion kan institutionernas företrädare inte våga sig på konststycket att bryta förtrollningen och tala sanning. Min teori är att många lärare tappat tron och istället för att själv stå upp och säga sanningen så skickar man fram sina elever.

Jag tror de flesta människor tillhör någon minoritetsgrupp eller förtryckt grupp. Spelar ingen roll vilket kön man har, etnisk bakgrund, sexualitet, eventuellt handikapp eller hur gammal man är, förr eller senare kommer man att hamna i en situation där man inte riktigt passar in. Frågan är om man kan kräva att få göra det. Jag tycker man ska ha en chans i varje fall.

Så trött på de här striderna mellan könen och den snedvridna jämställdheten i samhället. Man får försöka se till de fördelar man har.

För egen del hoppas jag att någon student vågar sig på att analysera orgien i misandri som Stieg Larsson ger uttryck för i sina böcker. Stieg var ju en hängiven kommunist. Så det finns ett visst samband. De mest utdragna scenerna i filmerna om hans böcker handlar mycket riktigt om hur män misshandlas på alla möjliga sätt och vis. Ytterst menar jag att allting ligger serverat för studenterna som vill ta sig an ämnet. Suspekta teorier med religiös prägling där allting förutsätts såsom fallet är med genusvetenskap och dess lögnindustri behövs inte: misandri som företeelse är så uppenbar som det kan bli.

Nyfikenhet och sökande går aldrig att slå ihjäl. Men det går att tysta mycket under långa perioder så som under nazismen och soviettiden eller nu under feminismen. Jag gissar att vi kommer se mer arbeten på ämnet.

Ett problem dock är att feminister har hittat sitt rätta element i IT-kommunikationstekniken. Har du bara en twitterblogg så kan du påstå dig vara aktiv feminist och således finns en extra poäng med din existens. Om tusen tvitterbloggar säger en sak, vilken betydelse får då ett grundligt arbete utfört av en eller några personer? Mycket riskerar att dränkas

Jag skickar "En symptomatisk studie om män och manlighet inom svensk filmproduktion
under 90- och 00-talen" till Genus-Nytt. Han Pär Ström älskar sånt här! Gå också med i vår FB-grupp här nedan.

Sen vill jag också säga att feminismen saknar folkligt stöd. Det är bara en övertyckarelit som gillar den. Feminismen kan blåsa över lika snabbt som den kommit. Vad som behövs är bara ordentligt folkligt motstånd.

Vad bra att folk börjar vakna.
Kul att du nämnde stig larson. Mannen var en idiot och allvarligt störd. Han har inget med kommunism att göra. Bara en misandrisk man. Kommunismen har ingenting med misandri och feminism att göra. Vänsterns ideal har inget med hat eller förtryck att göra. Enligt mig kan en feminist inte kalla sig vänster.
Jag kan inte se något vänster i Stig Larssons gravt misandriska verk med utdragen sena av våldtäkt, tortyr och förnedring. Jag är vänster och tar illa upp av att den allmän åsikten är vi sympaterar med fascistisk skit. Ingen normal socialist kan kalla sig feminist. Det är emot allt vi står för och är emot.
Jag skulle vilja skriva mer om feminismen och varför den tror sig ha något gemensamt med socialism.

Jag är dock glad att fler börjar våga. Jag hoppas dessa studenter pallar trycket bara. Vill man offra sin utbildning och framtid genom att skriva om detta?

Eller hur det är en öppen buffe Med lite stake och ryggrad kan vi nog snart få slut på det här vansinnet.

Även om det ligger en del sanning i betraktelsen, får man inte glömma bort marknadskrafternas inverkan på filmproduktionen. Ingen vill se filmer med vanliga, snälla män som inte gör bort sig. Det måste svinas, klantas, göras bort, mördas, våldtas eller slåss för att filmen ska bli intressant.

Mycket intressant, detta!

Rollerna han tar upp har ju funnits länge, länge. De finns ju i Commedia del Arte och lurar, och förmodligen ännu längre tillbaka. Denna studie är ju mycket kvalitativ, och han verkar ju ha valt fritt vilket material han studerat, där tappar uppsatsen enligt mig lite i slagkraft. Men vafan, någon kan ju bygga vidare på detta och arbeta mer kvantitativt. Kolla på alla filmer som släppts istället för att välja dem som passar med uppsatsens syfte och frågeställning.

Ska kolla igenom mer när jag får tid.

Intressant läsning, plöjde igenom allt på några timmar.

Det jag tycker är mest oroande är att män inte kan vara offer i samma utsträckning som kvinnor. Något som folk faktiskt verkar tycka, till skillnad från att alla män är potentiella förbrytare som bara galna feminister tycker.
Precis som han skriver så blir det inte så stora reaktioner när Nour el refai antastar en högvakt medan det motsatta hade varit en omöjlighet att visa i TV.

Men jag kan ju samtidigt säga att jag inte bryr mig så jävla mycket om det, men det var intressant att läsa.

Det var inte en dag för sent ! Vi behöver åter finna rötterna till den akademiska stringensen och vitterheten, och då finns det ingen plats för anti-Darwinistiska rebellgrupperingar som feministerna. En sann PhD bör vara en auktoritet inom sitt fält, och hans vetenskapliga inriktning skall vara överordnad genusmässiga sekundäraspekter; vilket föranleder en minskad fixering vid kön och ett ökat fokus på den pedagogiska förmågan hos vetenskapliga auktoriteter.
Det finns gott om begåvade kvinnor inom vetenskaperna och dessa behöver inte fixera sig vid genusaspekter för att finna sin rätta plats inom akademierna.