2011-01-26, 22:01
#1
Ställer man frågan på antingen in- eller utrikespolitiksubforumen på FB, ja, då får man svar man kan härröra till diverse politiska ideologier. Kanske beror detta på att vi skriver där till de politiskt intresserade. Med detta sagt, anser jag ha motiverat en trådstart inom filosofi, där vi kan låta oss tänka friare och kanske bemöta varandra utan glåpord, eller i alla fall, med sådana som jag inte tröttnat på ännu.
Flera studier, som FBare är snabba att referera till (exempel), har, i milda ordalag, påvisat att det kanske finns samband mellan etnicitet och intelligenskvot, alltså vore intelligensen till någon grad genetiskt betingat. Detta är vidare något som exempelvis Thilo Sarrazin behandlar på flera sidor i sin omåttligt populära bok "Deutschland schafft sich ab". Även om den rört upp mycket kritik, så vinner sidan som argumenterar mot intelligensens ärftlighet inte mycket mark. Sarrazin hävdar att intelligensen är 50-80 % ärftlig. Vidare kan man, i milda ordalag, se ett samband mellan nationers IQ och framgång (exempel2). Således borde problem som drabbar Europa med exemplet lågt barnafödande vara av dessa fakta ordentligt berörda. Om vi antar, på filosofisk nivå - eller ens på hypotetisk om ni inte håller med av politiska skäl -, detta som godtagbart har vi nått ett perspektiv av frågan: rasism eller liberalism. Vad är den rätta vägen?
Det spekuleras vilt bland FB-eliten om "mångkulturalismens" negativa sidor; politiker verkar nästan villiga att se invandrargrupper som föder fler barn som ett simplare återpopuleringsalternativ till en ökad barnafödandefrekvens bland oss redan i Sverige. Vidare är invandrarna ofta de som flyr krigshärjade länder, varvid de utbildade ofta snappas upp av rikare länder såsom USA. Än mer påpekar, exempelvis Sarrazin, att dagens flyktingar generellt har lägre IQ än deras målnationer i Europa. Sarrazin gillar exempelvis att peka på turkars låga IQ, antagligen eftersom Sarrazin varit aktiv i Berlin, som huserar oproportionerligt många turkar visavi resten av Tyskland. Slutligen, Sarrazin påpekar att dessa länder i kombination med sin utbildningsavlägsenhet och religion ofta föder mycket fler barn, och, mycket riktigt, återpopulerar målländerna med lågt barnafödande (precis som lågintelligenta och religiösa etniska tyskar tenderar att föda fler barn, samtidigt som högutbildade tenderar att ha väldigt få barn). Därav att "Tyskland avskaffar sig självt" på grund av dräneringen av de intellektuella. En bok som varje tänkande europé bör läsa, om än för det kritiska tänkandet. I ordets rätta bemärkelse, är dessa uttalanden rasistiska. Blanda ej ihop termen såsom media har förvängt den.
Vi hypotetiserar: de som kommer till Sverige (eller Europa, för den delen) har lägre IQ men föder fler barn. Således riskerar vi att den välfärdstat vi känner och lever i kommer nedmonteras sakta, men ändock ofrånkomligen. Återigen, detta är fullständigt korrekt rasism. Frågan om vad resultatet blir i ett sådant scenario kan vi även spara till en annan tråd, jag menar ingenstans på att det skulle bli värre eller bättre. Av relevans är att Sverige är ett, mer eller mindre, liberalt land - alltså predikar vi tolerans och människans lika värde. Alla människor skall ju behandlas lika - men, problemet kvarstår; vi är inte lika.
Huvudfrågan är mycket enkel. Hur skall vi reagera till vår framtida demografiska utveckling? Att fråga vad som är "rätt"/"fel" är svårt, då vi ofta inte kommer vidare än våra egna bristande förmågor att svara eller enas om detta, samtidigt som vi inte kan se in i framtiden eller förutspå negativa/positiva saker däri. Därför besparar vi oss den diskussionen, inte heller vill jag att detta skall bli en politisk tråd. Jag vill veta ert inre, hur ni känner. Skall vi gå efter den (hypotetiskt) faktabelagda och bevisade rasismen eller skall vi kämpa för den tolerans och liberalism som, felaktigt, predikar varje människas "likhet"?
Vilken är vägen att ta? Hur känner ni inombords, på en mera filosofisk nivå, om vi bortser från politik och så vidare. På en mera emotionell nivå? Alla vi känner ju invandrare från alla världens hörn; Afrika, Asien - muslimer som judar. För dem känner jag en stark vänskap, samtidigt så kan jag inte förneka vetenskapliga fakta som understöjder korrekt rasism. Jag känner mig kluven - således ber jag om er vägledning, eller i alla fall en åsikt eller två. De intelligenta utlänningar (afrikaner mest) jag frågat verkar vara imponerande i sin frihet från illusioner och rakhet angående fakta.
Vad tycker ni?
Flera studier, som FBare är snabba att referera till (exempel), har, i milda ordalag, påvisat att det kanske finns samband mellan etnicitet och intelligenskvot, alltså vore intelligensen till någon grad genetiskt betingat. Detta är vidare något som exempelvis Thilo Sarrazin behandlar på flera sidor i sin omåttligt populära bok "Deutschland schafft sich ab". Även om den rört upp mycket kritik, så vinner sidan som argumenterar mot intelligensens ärftlighet inte mycket mark. Sarrazin hävdar att intelligensen är 50-80 % ärftlig. Vidare kan man, i milda ordalag, se ett samband mellan nationers IQ och framgång (exempel2). Således borde problem som drabbar Europa med exemplet lågt barnafödande vara av dessa fakta ordentligt berörda. Om vi antar, på filosofisk nivå - eller ens på hypotetisk om ni inte håller med av politiska skäl -, detta som godtagbart har vi nått ett perspektiv av frågan: rasism eller liberalism. Vad är den rätta vägen?
Det spekuleras vilt bland FB-eliten om "mångkulturalismens" negativa sidor; politiker verkar nästan villiga att se invandrargrupper som föder fler barn som ett simplare återpopuleringsalternativ till en ökad barnafödandefrekvens bland oss redan i Sverige. Vidare är invandrarna ofta de som flyr krigshärjade länder, varvid de utbildade ofta snappas upp av rikare länder såsom USA. Än mer påpekar, exempelvis Sarrazin, att dagens flyktingar generellt har lägre IQ än deras målnationer i Europa. Sarrazin gillar exempelvis att peka på turkars låga IQ, antagligen eftersom Sarrazin varit aktiv i Berlin, som huserar oproportionerligt många turkar visavi resten av Tyskland. Slutligen, Sarrazin påpekar att dessa länder i kombination med sin utbildningsavlägsenhet och religion ofta föder mycket fler barn, och, mycket riktigt, återpopulerar målländerna med lågt barnafödande (precis som lågintelligenta och religiösa etniska tyskar tenderar att föda fler barn, samtidigt som högutbildade tenderar att ha väldigt få barn). Därav att "Tyskland avskaffar sig självt" på grund av dräneringen av de intellektuella. En bok som varje tänkande europé bör läsa, om än för det kritiska tänkandet. I ordets rätta bemärkelse, är dessa uttalanden rasistiska. Blanda ej ihop termen såsom media har förvängt den.
Vi hypotetiserar: de som kommer till Sverige (eller Europa, för den delen) har lägre IQ men föder fler barn. Således riskerar vi att den välfärdstat vi känner och lever i kommer nedmonteras sakta, men ändock ofrånkomligen. Återigen, detta är fullständigt korrekt rasism. Frågan om vad resultatet blir i ett sådant scenario kan vi även spara till en annan tråd, jag menar ingenstans på att det skulle bli värre eller bättre. Av relevans är att Sverige är ett, mer eller mindre, liberalt land - alltså predikar vi tolerans och människans lika värde. Alla människor skall ju behandlas lika - men, problemet kvarstår; vi är inte lika.
Huvudfrågan är mycket enkel. Hur skall vi reagera till vår framtida demografiska utveckling? Att fråga vad som är "rätt"/"fel" är svårt, då vi ofta inte kommer vidare än våra egna bristande förmågor att svara eller enas om detta, samtidigt som vi inte kan se in i framtiden eller förutspå negativa/positiva saker däri. Därför besparar vi oss den diskussionen, inte heller vill jag att detta skall bli en politisk tråd. Jag vill veta ert inre, hur ni känner. Skall vi gå efter den (hypotetiskt) faktabelagda och bevisade rasismen eller skall vi kämpa för den tolerans och liberalism som, felaktigt, predikar varje människas "likhet"?
Vilken är vägen att ta? Hur känner ni inombords, på en mera filosofisk nivå, om vi bortser från politik och så vidare. På en mera emotionell nivå? Alla vi känner ju invandrare från alla världens hörn; Afrika, Asien - muslimer som judar. För dem känner jag en stark vänskap, samtidigt så kan jag inte förneka vetenskapliga fakta som understöjder korrekt rasism. Jag känner mig kluven - således ber jag om er vägledning, eller i alla fall en åsikt eller två. De intelligenta utlänningar (afrikaner mest) jag frågat verkar vara imponerande i sin frihet från illusioner och rakhet angående fakta.
Vad tycker ni?