Sofias änglar

Visst, programmet var känslosamt. Att inte känna för familjen är omöjligt.

Men om vi skall skriva lite om själva programmet och dess upplägg:

För mycket sneglat åt Extreme home makeover och på ett amerikanskt sätt spela på känslosträngen.
Passar inte riktigt svensk tv.

Blev ett haltande program när det dessutom skall smygas in reklam för sponsorer, hurtiga hantverkare som stövlar in. Blev för tvära kast mellan hjärtskärande intervjuer med paret och putslustiga hantverkare.
Verkade vara för stort avstånd mellan vad som skulle förmedlas via hans sjukdom och alla inslag när Sofia tiggde kamera eller skojade omkring på Bauhaus. Kändes faktiskt som man ville göra bra teve på familjens bekostnad.

Det blev en kavalkad i snabba framsteg av renoveringen och korta snuttar om familjens öde.

Jag hade hellre sett man fått följa familjen i flera avsnitt, kanske sekvenser från sjukhus med undersökningar, se hur familjen lever, se hur de som är inblandade engagerar sig och inte bara hastar in och byter fönster.

Familjens situation är så speciell, med unga föräldrar och små söta döttrar att det inte räcker med dryga 40 minuter för att avhandla hjärntumör, sorg, käcka snickare och renovering.

Fick också en känsla av att redaktionen fått reda på en bra story och ville hugga tänderna i familjens öde även om själva hjälpen de skulle få i mitt tycke känns lite krystat. Om jag var dödsdömd är inte renovering av radhuset det första jag tänker på eller blir tyngd av. Det finns säkert försäkringar som kickar in som ger familjen pengar nog att ha råd fixa reparation.

Detta var jobbigt att se Hoppas han får många år kvar med sin familj och att läkaren hade fel!!!

Jepp tom. självaste KarlsKebab, som är hårdare än komprimerad granit, fällde ett par tårar (ovanligt macho tårar så klart)

Det var ju inte han själv han tänkte utan han ville ju att hans fru skulle slippa stå med det där efter hans död..
Tror inte att det finns försäkringar för det utan man får nog vackert flytta om man inte har råd.

Livförsäkring är vanligt att man skaffar i familjer, just för att de efterlevande inte skall behöva stå där på bar backe om det händer ena partnern något. I vår familj har vi även en försäkring hos banken (gällande lånen) ifall en partner dör.

Jag anser det är en konstruerad situation när ett program med två hantverkare hjälper en familj där mannen har hjärntumör. Familjen förtjänar uppmärksammas mer seriöst, som en dokumentär.

jag hade också velat ha den hjälpen att få huset renoverat så att när man inte längre fanns pga sjukdom så visste man att försäkringspengarna gick till nödvändigheter så som hyra mat mm och inte till stora renoveringar. skulle inte vilja vara med i nån dokumentär.
alla är inte mediakåta... utan vill bara se till att ens familj kan bo kvar i orubbat bo.

Detta var ju avsevärt bättre än det som trean lanserade i höstas. Kommer inte ens ihåg var det heter pga det var så grymt dåligt.

Visst, detta försöker vara som E.H.M.O i svensk tappning, men jag grät i alla fall...

Den amerikanska versionen får ihop dom tvära kasten mellan sorgliga gråtklipp och glada åh-domförtjänarverkligendendärsjuktextravagantasalong en tycker jag. Den stora skillnaden är ju att olyckorna som drabbat dom amerikanska familjerna brukar ligga i dåtid. Oftast har dom även bearbetat det värsta.

Här snackar vi nu-/framtid med olycka. Det blev lite för nära inpå stundtals, inte så underhållande. För tungt liksom, jag håller med om att det blev lite.. märkliga svängningar. Det går ju liksom bara inte att väga upp för ett sånt öde. Det ÄR ju så ruskigt orättvist, och dessutom så verkade beskeden ligga för nära i tiden.

Njae. Jag uppskattade att familjen delade med sig och berättade om sin situation men jag vet ärligt talat inte om publiken kan hantera det.

Detta är en mycket stor skillnad mellan de två programmen. Jag upplever det som en skillnad vilken gör det hela ungefär tolv gånger mer känslosamt. I E.H.M.O har alla deltagare mycket riktigt redan gått igenom det förförliga och precis som filofaxen säger bearbetat det värsta. Här är det precis tvärt om och satan så det svider...med barn och allt inblandade. Kan knappt föreställa mig vad de har framför sig.

Blir så satans tagen av hela situationen och har småpanik över hur det kommer att "sluta". Får väl lägga manuell prenumeration hos Ratsit för att se att pappan lever vidare, alternativet känns helt verklighetsfrämmande. Å andra sidan, svårt att bekanta sig med den dag då man inte längre får någon träff.

Att se hans två döttrar i TV, två till synes underbara barn, med vetskapen om det oundvikliga som komma skall känns rent ut sagt förjävligt. Har aldrig känt ett behov av att blanda mig i något TV-program men här börjar man ju på allvar fundera över om man själv kan bidra med något.

Mådde riktigt dåligt av kvällens program.
Rann en och annan tår från mina ögon.
Riktigt jobbigt för den mamman och barnen. Usch, hur kan livet vara så orättvist.

Vilket ruckel dom bor i. Har nog aldrig sett ett så slitet hus.

Någon som hört något om varför de är så fattiga eller "fattiga"?