Ska göra mig av med alla diagnoser.

Hej, jag är nu diagnostiserad med Aspergers syndrom och bipolär sjukdom. Ringde nyss läkar/psykiatri mottagningen och avbokade alla framtida möten med dem. Just nu är jag medicinerad med fluoxetin, lamotrigin, levaxin och oxazepam. Har det senaste halvåret blivit beroende av utskrivna bensodiazepiner så nu har jag har även diazepam vid sidan om, köpt från internetapoktek. Om de ringer åter upp så ska jag säga dem samma sak som jag skrivit här, och redan sagt redan sagt till dem.

Min första diagnos, asperger. Fick jag genom att skådespela igenom hela undersökningsprocessen. Jag var otroligt påläst om sjukdomen och mina anhöriga talade hela tiden om för mig att någonting var fel med mig. Både jag och min syster visste däremot om att det hela berodde på lathet. Jag uppfyller väldigt få kriterier om asperger. Min andra diagnos, bipoär fick jag genom att jag på egen kraft kämpade som fan för att komma ut på arbetsmarknaden efter att olika arbetsmarknadsinstanser i flera år inte gjort någonting alls, framför allt tack vare att jag motarbetade dem hela tiden då jag inte ville jobba. Jag sökte många jobb och fick flera intervjuer. Uppenbarligen var det någon som tyckte att jag var hypomanisk för att jag försökte reparera mitt liv så intensivt efter så många år i misär, så jag fick diagnosen bipoär efter några omgångar av LPT och självmordförsök. noga orkestrerat av mig för att återigen falla tillbaka i en offerroll som får ursäkter och pengar serverat av andra. Mina självmordförsök var noga utformade för att jag skulle överleva dem utan skador.

Mina största problem är omognad, lathet, offermentalitet, och överdriven medicinering som enbart haft som effekt att jag mått dåligt, på grund av medicinen. Jag ser nu förhoppningsvis fram emot att att helt omedicinerad gå igenom några helvetiska månader av fattigdom, tills jag lyckas ta mig själv i kragen och slutligen göra som alla ni andra. Att kämpa mig igenom livet och hantera motgångar med att kämpa ännu hårdare, från golvet och upp.

Jag hoppas jag inte tar mig ur det genom någon genväg som att bli socialist, religiös eller narkoman. Det är riktigt hårt jobb som krävs. Jag har faktiskt långt över 100% arbetskapacitet då jag är ambitiös, ung, stark och kommer aldrig skaffa barn och faktiskt även är väldigt allmänbildad tack 10 års ledig tid jag ofta spenderat på att läsa vetenskaplig litteratur medan ni tagit er till och från jobbet.

Ska tillägga att jag anser att de många i min position faktiskt är sjuka på riktigt.

Några frågor? Eller tips för att hjälpa mig på vägen?

Kul att du diagnostiserats för ngt du inte har. (väcker en del funderingar)

Jo, det går ju till på det sättet att en person själv ansöker om att bli undersökt. Denne person väljer en neupsykiatrisk klinik/läkare, sen tar processen flera månader och den slutgiltiga diagnosen ligger i bakhuvudet hos alla redan sedan innan. Då läser man mycket om den samtidigt som man hela tiden intalar sig själv att man har den aktuella diagnosen. Då blir det ganska lätt att svara på ledande frågor.

Inte vid ett enda tillfälle togs någon form av fysisk undersökning av mig trots att jag bad om det gång på gång. När jag väl på eget bevåg lämnade blodprov långt senare visade det sig att jag sedan länge haft kronisk lymfocytär tyreodit, vilket helt förklarade vissa misstolkade symptom jag haft långt innan.

Ledsen om jag bumpar min egen tråd.

Tänkte bara hälsa att jag nästan omedelbart blev tvångomhändertagen (LPT) efter att jag kontaktade dem och samtidigt startade den här tråden. Blev tvångomhädertagen igen knappt tre veckor senare. Båda gångerna med motiveringen: Bristande sjukdomsinsikt vad jag förstår.

Jag har inte gjort deras jobb enklare då jag hela tiden varit fixerad vid och försöker skylla mina problem på fysiska sjukdomar.

Fyra månader efter att jag skickats till en KBT psykolog och en psykiatriker fick jag min första vinst efter att jag gnällt mig till en blodprovsundersökning där de hittade... en sköldkörtelsjukdom med en i stor grad liknande symptombild som bipolär sjukdom. Nu ska jag härnäst få en MRT/MRI. Ska sen förhoppningsvis få en EEG undersökning. Den förstnämnda (MRT/MRI) för att utesluta tumör eller gammal oupptäckt hjärnblödning vad jag förstår. EEG vill jag ta för att utesluta att något epilepsiliknande tillstånd. Ska inte gå in mer på det annat än att det finns väldigt intressanta kopplingar mellan epilepsi och bipolär sjukdom.

Det jag är mest rädd för är om jag även befinner mig på det schizofrena spektrumet, att jag har en hjärntumör eller har en svår epilepsisjukdom som kräver operation.

Bästa vore om jag inte har några fler diagnoser, utan bara medicinerar mig själv med fel saker. Blev manisk och psykotisk av en antidepressiv medicin, fluoxetin. Och blev riktigt förståndshandikappad av de antipsykotiska och bipolära medicinerna, Seroquel, Zyprexa, ergenyl för att nämna några.

Ett par insättnings och utsättningsperioder av både SSRI medciner och benzodiazepiner har inte hjälpt mig i mitt välmående. Likaså att jag skapar konflikter med läkare och tjänstemän som hanterar mina ärenden.

Sammanfattningsvis vill jag säga att alla jag är förbluffad av hur korrekt och suveränt sjukvården har hanterat mig.

Ibland kan det vara så att man har förlorat sig själv bortom all värdighet. Man kan bli så djupt ledsen att man stänger av och börjar tänka ytligt - jag är bara lat! Haha! Det är ju bara att ta sig i kragen! Det är ju bara att skärpa sig! Jag skådespelade!

Det är tryggt att höra att det finns människor som tar dig på allvar nu när du själv inte kan göra det