Man vet inte var man ska börja när man läser såna här texter för trovärdigheten känns så extremt låg hela tråden igenom. Att man som invandrare har knagglig svenska är ju självklart men sättet du både tänker och skriver på känns inte som att det kan komma från en person över 18 år, 12-13 känns mer sannolikt, om ens det.
Iaf, som nån tidigare skrivit så är inte problemet att hunden "är rädd", problemet är att hunden är rädd FÖR DIG och det enda som kommer att ändra på det är att hunden måste få lära sig att du inte längre är farlig. Det kommer att bli en mycket långsam process så vänta dig inga dramatiska resultat första dagarna, inte ens första månaderna som det låter på din historia.
Lägg om spår helt och börja vara en mjuk kudde för hunden, naturligtvis kan du inte strunta i att uppfostra den men absolut inga hårda tag hädanefter, klappa och beröm och umgås positivt med hunden så fort du har några minuter över, låt den känna att den är älskad och accepterad och SKYDDAD från omvärlden av dig snarare än att du regelbundet attackerar den.
Slog dina föräldrar halvt ihjäl dig när du gjorde fel som barn eller var fan har man fått en så skev uppfattning om uppfostran och straff ifrån? Du verkar ju ha rejält mycket uppdämda aggressioner att ta ut på saker som är svagare än dig själv, och nu har du fört samma problem vidare på ett djur som sannolikt kommer att bita någon/något väldigt illa förr eller senare.
Bara det faktum att du ens oroar dig över om din hund är "mesig" eller inte visar ju att den huvudsakliga anledningen till att du skaffat hund är att den ska vara en tuffing som skrämmer bort alla du är rädd för, eftersom du inte har självförtroendet att fixa det själv, och det är en jävligt dålig anledning till att skaffa hund.
Vill egentligen rekommendera dig att lämna bort hunden men eftersom du har ett så omfattande behov av penisförlängning så vet jag ju att du inte kommer att göra det, men bäst för hunden vore det helt klart