Citat:
Ursprungligen postat av HusvagnSvensson
Det är mycket talande att den fiende man tror sig ha är en karikatyr.
Här har man har frammanat en groteskt fantasifoster att slåss emot, den s.k näthataren, som förstås existerar i form av enstaka individer som personligen ofredar de som syns i media, men här uppförstorat till del i någon sorts allmän nätrörelse. Alla behöver en tydlig fiende, inte minst mediefeminismen. Utan jämförelser i övrigt ger Sonja Schwarzenberger då uttryck för samma aktivistiska världsbild som gemensamt tillskrivs de neokonservativa och de fundamentalistiska muslimerna i Adam Curtis' The Power of Nightmares. Det är ingen slump. De goda krafterna - de feministiska journalisterna och opinionsbildarna - måste bekämpa och besegra "näthataren", för att tusenårsriket skall komma, och hur de ser på honom kan man beskåda i den länkade seriestripen.
Det är intressant det du skriver, inte minst mot bakgrund av att jag följt den sk. näthataren i just denna debatten på nära håll. På Örnsköldsviks Allehanda, Sundsvalls Tidning, och inte minst på Tendens (Sonjas eget program på SR). Där man fö stängde kommentatorsfältet med motiveringen att inläggen inte följde deras policy. Kritiken har varit massiv, intensiv och i princip genomgående negativ mot kampanjen. De flesta inläggen har varit argumenterande, frågande och konstruktiva i sitt språk.
Det man stänger av och censurerar, är i allra högsta grad legitim och konstruktiv kritik. En kritik man uppriktigt verkar överraskad och förvånad över. Den här gången kom den elaka fienden från fel håll, den kom från bl.a Flashback, foliehattarna och konspiratörernas förlovade hemvist. I deras värld är den rösten inte värd att lyssna på och förtjänar ingen respekt. Samtidigt har vi successivt sett hur deras argument förändras och justeras efterhand som kritiken fått fäste. Från gräsrot till kampanj, från inte känna till att känna målsägaren. Från att inte funnits en koppling, till att "föddes som ett stöd för målsägaren som stämplats som en lögnare". fortsatt raderande i bloggar och twitter lösenordsskydda tidigare öppna källor.
Vad Sonja é consortio uppenbart saknar är en realistisk syn i och på debatten. De är så vana att helt oemotsagda få driva sina frågor med bifall från de närmast sörjande. Jag har tidigare sagt att de har en elitistisk, närmast fascistoid människosyn. Det finns ingen anledning att i nuläget ändra på den uppfattningen. De var inte de sexuellt frustrerade de aktiverade, utan vanligt folks känsla för fairplay.
Visst har jag sett ett och annat grums där etnicitet eller andra dumheter dykt upp, men inte i Assange trådarna. Tvärt om har jag sett ett brett kunnande, fantastiska människor. Individer, nyfikna och intresserade, med specialkunskaper som sporrade av debatten, sluter upp för att lämna bidrag till utvecklingen i tråden. Det är demokrati när det är som bäst.
Uppenbart är rättskänslan i folkhemmet intakt, kritisk och beredd att gå i svaromål, bara det finns en plattform. Näthatet som det formulerats av feministerna och andra kritiker är en mycket liten del av den totala diskussionen och är inte representativ för debatten i stort. Det handlar snarare om vem som ska kontrollera agendan nu och i framtiden. Så vad vi ser är de första uttrycken för ett i grunden helt nytt medielandskap.
Mymlan säger faktiskt något intressant på sin blogg:
Detta ska Sofia ha Cred för 
"Flashback är ett forum. Att hata Flashback är som att hata internet. Flashback består av individer, många som skriver där är bra personer, andra gör dumheter. Men nej, jag tänker inte döma ut hela Flashback. Du talar om Flashback som om det vore en person. Det är det inte."
) som startade det hela består/od av ~389 anhängare?
Johannes... Du framstår inte som särskillt bright om jag ska vara ärlig..
Det var intressant att se vad Carina Rydberg kommenterade, det är två olika synsätt där. Rydberg säger ungefär samma saker om Flashback som hon alltid säger:
