Såg dokumentären igår, handlar om delfinslakt i Japan. Man får upp ögonen för att detta faktiskt händer, men jag tyckte dokumentärer var skitdålig. Alla ger den 8/10 och den fick en Oscar, men det jag inte pallar är människorna som gjorde filmen. De snackar för mycket om sig själva, men främst stör jag mig på att de är sånna hippies.
Huvudaktivisten skaffade sig en rejäl förmögenhet på delfinerna, men inte förrän han hade sitt på det torra började han faktiskt bry sig. Ändå vill han att japanerna som lever på delfinnäringen ska ge upp sitt arbetsliv.
2 av medlemmarna i gruppen som placerade dolda kameror var 2 av dem mest blåsta personer jag sett i en dokumentär. Tjejen verkar helt väck, en sån person som "vill vara en delfin", som att se det där avsnittet av South Park när en av killarnas farsa plastikopererar sig (tror den heter Mr Gerrison's fancy new vagina). Hennes kille verkar helt blank i skallen och inte någonting han säger kommer med på film.
Hade varit en bra dokumentär om den inte varit alltför "in your face", och låtit oss bestämma själva, - en dokumentär ska visa hur saker och ting är, inte ta ställning - samt om personerna inte var stenrika före detta utnyttjare av delfiner med för mycket fritid.
Vad lär vi oss av den här historien? Om du inte behöver delfinerna för din försörjning (längre) är det ok att klaga på de som fortfarande gör det. Som att trampa på ett spädbarn för att få bättre fäste när man tar sig ut ur Titanic för att sedan vända sig om och undra varför i helvete alla trampar på spädbarnen - för det är ju fel.
Vad tycker ni?
Huvudaktivisten skaffade sig en rejäl förmögenhet på delfinerna, men inte förrän han hade sitt på det torra började han faktiskt bry sig. Ändå vill han att japanerna som lever på delfinnäringen ska ge upp sitt arbetsliv.
2 av medlemmarna i gruppen som placerade dolda kameror var 2 av dem mest blåsta personer jag sett i en dokumentär. Tjejen verkar helt väck, en sån person som "vill vara en delfin", som att se det där avsnittet av South Park när en av killarnas farsa plastikopererar sig (tror den heter Mr Gerrison's fancy new vagina). Hennes kille verkar helt blank i skallen och inte någonting han säger kommer med på film.
Hade varit en bra dokumentär om den inte varit alltför "in your face", och låtit oss bestämma själva, - en dokumentär ska visa hur saker och ting är, inte ta ställning - samt om personerna inte var stenrika före detta utnyttjare av delfiner med för mycket fritid.
Vad lär vi oss av den här historien? Om du inte behöver delfinerna för din försörjning (längre) är det ok att klaga på de som fortfarande gör det. Som att trampa på ett spädbarn för att få bättre fäste när man tar sig ut ur Titanic för att sedan vända sig om och undra varför i helvete alla trampar på spädbarnen - för det är ju fel.
Vad tycker ni?
