Lita inte på något

Hur vet man det? Det är ett antagande du gör där också... Även om det kan ses som sannolikt.

Visst kan man göra antaganden vilket, som sagt, är nödvändigt för att livet skall få en mening.
Du säger själv att allt vi ser är sinnesintryck som vår hjärna tolkar (vilket också stämmer med min åsikt) och då kan alltså inte någon annan påstå att jag någonsin ser någonting som fel. Det skulle bli en ganska annorlunda tillvaro om alla utgick från att så var fallet.
Nu var det ett tag sedan jag flög och sökte inte då efter krökningar av horisonten, men det är principen här som är viktig. När jag står på marken är jorden platt, och med de exempel som du skrev och påpekade vore det omöjligt för någon att säga att jag har fel när jag påstår att jorden är platt. Ingen kan någonsin bevisa för andra vad jag ser i min hjärna.
Solen ser vi också platt som en tallrik, precis som saker ur olika perspektiv ser olika ut och därför är det fel att påstå att någon har fel när det gäller denna fråga.

Jag skulle säga att du resonerar rätt som helhet, men på en punkt vill jag invända.

Du säger att ingen kan påstå att du ser någonting fel. Men jag menar på att en person kan påstå att du ser någonting fel utifrån hans syn på omgivningen, utifrån hans perspektiv dvs. Samtidigt om 24 personer säger att en blomma är röd och stjälken grön men en 25:e säger att hela blomman, stjälken inkluderat är rödgrön(alltså en och samma färg menar jag, inget annat), eller kanske för att undvika misssförstånd i resonemanget så säger den 25:e att hela blomman, stjälken inkluderat är röd(för en rödgrönblind ser rött och grönt som en och samma färg). Då kan man fundera på om det är den 25:e som ser någonting fel, om 24st ser det på ett annorlunda sätt och på samma sätt som varann då.

Detta betyder inte att den 25:e måste ha fel, men betyder att det mest troligast är den 25:s ögon som inte representerar verkligheten på ett korrekt sätt, eller ska man säga, mest korrekta sättet. Men det lustiga med naturen och våra sinnen är att de endast försöker representera omgivningen såväl de kan på de sätt som behövs, med vilket jag menar att hjärnans sätt att representera vår omgivning är formad efter hur väl den hjälper oss i att överleva.

Vi ser inte ultraviolett elektromagnetisk strålning för att vi inte behöver det i vår strävan efter överlevnad, men det betyder inte att de inte finns där i verkligheten.

Det är mer än sannolikt men också logiskt. Genom att bara se ett träd dö ut, eller ett löv falla. Vi föds och sen dör vi. Jag kan svara på din fråga, genom att svara på vad som hände innan du kom till denna värld. Det vet inte ens du själv om, men du vet om det.

Man kan se träd som slutar med sin cykel. Man kan se löv falla från träd.

Vad som hände innan jag föddes har jag inget minne av. Men jag vet inte om min kropp kommer sluta fungera och ifall jag lämnar min kropp permanent.

Det är lätt att göra antaganden.

Jag har inget som indikerar att min kropp kommer att fungera för alltid för mitt medvetande att manifestera i den, men som det är nu vet jag inte

När det gäller det mesta i livet så måste vi stödja oss på rimliga antaganden och ha överseende med att universum inte ger oss en "smoking gun" som förklarar alla företeelser.

All vetenskap bygger på att hitta den förklaringen som bäst överensstämmer med mätdata, andra förklaringar och som är tekniskt enklast. Att det då uppstår en motströmning som söker efter de mest komplicerade förklaringarna som är minst trovärdiga tycker jag är ganska underligt. Det går inte att förneka att radikal skepticism kan kullkasta alla kunskapsstrukturer, men den skepticismen biter dock inte på vetenskapens modus operandi där teorier och modeller följer på varandra och används så länge de fungerar. Det handlar egentligen om två olika förhållningssätt till kunskap, ett pragmatiskt och ett radikalt.

Frågan handlade om man kunde "lita på att döden kommer", för det gör den. Allt som har en början har ett slut, filosofiskt eller inte.

Vet dock inte om medvetandet hade en början...

Som sagt görs det nog en del antaganden

Absolut. Du drog resonemanget ett steg längre vilket ändrade på förutsättningarna, något som jag glömde.
Men vidare skulle jag vilja, med hänsyn till tidigare påståenden, säga att ingen objektiv verklighet de facto existerar. Jag måste ju lita på mina empiriska fakta vilka säger mig att till exempel ultraviolett strålning inte existerar då jag inte ser det. Det är i sådana fall som vilket hokus pokus som helst, som Gud eller vad som helst som jag aldrig upplevt kan jag aldrig lita på att det finns fullt ut om jag inte väljer att göra detta. Men om det direkt strider mot det jag uppfattar med mina sinnen kommer jag såklart att protestera då detta är objektivt för mig.
Vidare finns inget korrekt sett då det finns folk som ser världen annorlunda, precis som andra djur också ser världen (ofta mer) annorlunda.
Jag förstår dock inte fullt ut riktigt vad som menas med överlevnadshaken. En färgblind person ser ju inte världen så som denne gör för att det är livsnödvändigt, han klarar att leva ändå. Skulle denna "anpassa-sig-till-överlevnadsförmåga" bara finnas hos individer där deras tolkningar av världen inte avviker från det som de flesta andra upplever, det "normala"?

att föreviga ett ögonblick i bilder, film etc, gör att man är "medverkande" in realitytime. Så du menar att historien som är skriven är en ren lögn? ett exempel: du var inte med och såg på när dina förldrar skapade dig; rent teoretiskt bör du inte lita på din egen existens mao.

Om man är medveten om att man har ett medvetande, bör man då inte veta att man är medveten och därmed existerar? Man behöver inte vara med och se när två människor har sex för att veta att man är medveten nu, är det inte så?

handlar inte om sex, du missuppfattar mitt lnägg. du är trångsynt och oberäknlig. för endast högre makter kan avgöra om vi kan LITA på någon/något, här och NU! stilla dig inte blint på the eye of the beholder, utan istället se till den enskilda människan, då kanske du kan finna svaret...